Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Konst

Cindy Sherman: 30 års iscensatt fotografi & Made in China

Louisiana, Danmark

Cindy Sherman.Cindy Sherman är ingen konstnär som öppnar sig för estetiken som det självklara uttrycket sin konst. Hon gör inte skönheten för sin egen skull till sitt objekt. Utan hon duplicerar sig själv i olika roller i sina verk. Hon har bara sig själv som objekt och modell. Men det är genom att sätta sig själv i centrum som hon når västvärldens egen tro på individen som sig själv närmast och låter subjektet bli den ingång hon har mot vår liberala konsumtions samhälle. Hon iscensätter sig själv im verken som ett objekt som sätter sig över tid, rum och historia. Hon är subjektet, kvinnan och kroppen som finns där i olika roller. Hon gör teaterposer av sig själv. Cindy Sherman intresserar sig allt tydligt för vad hon kan åstadkomma med sig själv som ett objekt hon med stor känsla kan utsätta för olika situationer.

Cindy Sherman.Vad hon vill säga med sin konst är nog hur kvinnan tar sin självklara plats i ekonomin, konsten, kulturen, politiken genom att göra sig sedd och hört. Men problemet med hennes samhällskritik är den inte kommer fram så tydligt. För hennes förkärlek för att placera sig själv i olika situationer förvandlar konsten till teaterscener som stör hennes intensioner med sina verk.

Samhällskritiken, sexualkritiken eller vad hon vill framskapa med sina verk störs av att man inte vet vad Cindy Shermans intentioner är med sina verk. Hon spelar över och verken med sig själv i olika kostymer kan tyckas på ett ytligt plan vara fascinerande. Men om man skall se till helheten av hennes verk på utställningen så skymmer hon alltför mycket av en kritik jag förstår finns där men som blir för tunn och sublim, till slut faller hennes verk på att jag saknar en kreativ och konkret idé med vad hon vill med sin konst.

Maskerad, gyckel och tomhet blir det som är kvar av hennes konst och som lämnar ekon kvar som dröjer sig kvar i lokalen efter man lämnat den.

Cindy Sherman är för otydlig i sin konst och det gör det hela till en tröttsam företeelse.

Då är den andra utställningen från Kinas nya konstnärsgeneration så mycket fantasifullare och överraskande.

Kinas konstnärer liksom forna Sovjets konstnärer brottas med helt andra problemformuleringar i sina verk.

Båda länderna har urgamla traditioner men även ett förflutet då kommunismen vill förkasta allt det gamla som borgligt kapitalistiskt. Då när även kommunismen försvinner eller förändrar karaktär så måste konstnärerna stå mellan två förhållningssätt och utifrån det beskriva sina verk och omgivningen. Det är tydligt att kinesiska konstnärer jobbar med vinklar och uttryck som bottnar i landets gamla djupa kultur och det finns västerländska ideal som mixas om i versioner som jag inte sett någon annanstans.

Den här utställningen tillför mig djupare glädje och förståelse att konsten kan nyskapas om man får till det i sina verktyg och idévärldar.

Made in China liknar inget jag sett på flera år. Det är 2007 års intressantaste utställning hittills.

Musik

2Pac — The 10th Anniversary Collection & Styles P — The Ghost Sessions

Amerie — Because I Love It & Tank — Sex Love & Pain

Anna Nygren — In a Sentimental Mood

Bananarama — The Greatest Hits & More More More, Cyndi Lauper — Very Best of Cyndi Lauper & Sophie Ellis-Bextor — Trip the Light Fantastic

Beverly Knight — Music City Soul

Black Rebel Motorcycle Club — Baby 81

Brett Anderson — Brett Anderson

Chris Cornell — Carry On

Docenterna — Jag tar mitt liv med popmusik: 1980–2007

Dr. Indies musikmix VIII

Dream Theater — Systematic Chaos

E3 — One Soul, Carla Diamond — Unearthed, Paul Taylor — Ladies Choice & Rihanna — Good Girl Gone Bad

Eldkvarn — Svart Blogg

Ella Fitzgerald — Forever Ella & Michael Buble — Call Me Irresponsible

Ghost Club — Suicide Train

Hans Appelqvist — Sifantin och mörkret

Joan Armatrading — Into the Blues

George Jones — 40 Years of Duets, Jason Michael Carroll — Waitin’ in the Country & JJ Grey & Mofro — Country Ghetto

R. Kelly — Double Up, Carl Thomas — So Much Better & Daddy Yankee — El Cartel: The Big Boss

Korta musikrecensioner XXIX

Laakso — Mother, Am I Good Looking?

Manic Street Preachers — Send Away the Tigers

Paul McCartney — Memory Almost Full, Maps — We Can Create & The Bravery — The Sun and the Moon

Megadeth — United Abominations (Miss Vampyria)

Ozzy Osbourne — Black Rain

Pain — Psalms of Extinction (Miss Vampyria)

Paul Weller — Hit Parade

Peter Green — Supernatural

Pluxus — Solid State & Slagsmålsklubben — Boss for Leader

REO Speedwagon — Find Your Own Way Home

Sällskapet — Sällskapet

Scorpions — Humanity-Hour 1

Sinéad O’Connor — Theology

Sizzla — Reggae Salute, DJ Rondon — Dancehall Reggae 40 & Svenska Akademin — Gör det ändå

The Chemical Brothers — We Are the Night

Traste & Superstararna — Du din jävla sopa

Travis — The Boy with No Name

U.D.O. — Mastercutor

Rufus Wainwright — Release the Stars & Thomas Hellman — Departure Songs

Wilco — Sky Blue Sky