Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blues

Peter Green — Supernatural dubbel-cd

Peter Green.Han var den man som gick med i John Mayalls Bluesbreakers och blev dess ledande gitarrist då Eric Clapton hoppade av bandet för att gå med i supergruppen Cream. Peter Green mötte där Mick Fleetwood som senare tillsammans med den unge Peter Green lade grunden för Fleetwood Macs kommande karriär. Det var den gruppen han ledde åtminstone fram tills Peter Greens förkärlek till droger och sprit tog över hans sinnestillstånd. Han blev lynnig och bandet var tvungna att göra något åt saken. Dom gick vidare utan Peter Green och blev en av softrockens mest framgångsrika och bästa band. Dom släppte som sagt en rad med bra skivor under 70 och 80-talet.

Peter Green gjorde en egen karriär med att släppa ut egna bluesplattor som jag inte har någon koll på. Men den nya samlingen är riktigt bra och ger en klarare mera distinkt bild av en man långa karriär sedan mitten av 60-talet. Det är låtar som Carlos Santanas stora hit Black Magig Women. En låt som Peter Green skrev först som Santana tog över och gjorde som sin version av. Albatross är den instrumentalartist som Peter Green och tidiga Fleetwood Mac gjorde till en av de mest legendariska inspelningar. Båda låtarna finn smed på samlingsskivan Det finns många bra låtar som är renodlade bluessånger som jag direkt känner i hjärtat att det är viktig att han känner sitt rätta jag i bluesen, den är hans första kärlek. Den kärleken gör hans musik och nya utsläpp till det jag mest diggar för tillfället.

Musik

2Pac — The 10th Anniversary Collection & Styles P — The Ghost Sessions

Amerie — Because I Love It & Tank — Sex Love & Pain

Anna Nygren — In a Sentimental Mood

Bananarama — The Greatest Hits & More More More, Cyndi Lauper — Very Best of Cyndi Lauper & Sophie Ellis-Bextor — Trip the Light Fantastic

Beverly Knight — Music City Soul

Black Rebel Motorcycle Club — Baby 81

Brett Anderson — Brett Anderson

Chris Cornell — Carry On

Docenterna — Jag tar mitt liv med popmusik: 1980–2007

Dr. Indies musikmix VIII

Dream Theater — Systematic Chaos

E3 — One Soul, Carla Diamond — Unearthed, Paul Taylor — Ladies Choice & Rihanna — Good Girl Gone Bad

Eldkvarn — Svart Blogg

Ella Fitzgerald — Forever Ella & Michael Buble — Call Me Irresponsible

Ghost Club — Suicide Train

Hans Appelqvist — Sifantin och mörkret

Joan Armatrading — Into the Blues

George Jones — 40 Years of Duets, Jason Michael Carroll — Waitin’ in the Country & JJ Grey & Mofro — Country Ghetto

R. Kelly — Double Up, Carl Thomas — So Much Better & Daddy Yankee — El Cartel: The Big Boss

Korta musikrecensioner XXIX

Laakso — Mother, Am I Good Looking?

Manic Street Preachers — Send Away the Tigers

Paul McCartney — Memory Almost Full, Maps — We Can Create & The Bravery — The Sun and the Moon

Megadeth — United Abominations (Miss Vampyria)

Ozzy Osbourne — Black Rain

Pain — Psalms of Extinction (Miss Vampyria)

Paul Weller — Hit Parade

Peter Green — Supernatural

Pluxus — Solid State & Slagsmålsklubben — Boss for Leader

REO Speedwagon — Find Your Own Way Home

Sällskapet — Sällskapet

Scorpions — Humanity-Hour 1

Sinéad O’Connor — Theology

Sizzla — Reggae Salute, DJ Rondon — Dancehall Reggae 40 & Svenska Akademin — Gör det ändå

The Chemical Brothers — We Are the Night

Traste & Superstararna — Du din jävla sopa

Travis — The Boy with No Name

U.D.O. — Mastercutor

Rufus Wainwright — Release the Stars & Thomas Hellman — Departure Songs

Wilco — Sky Blue Sky