Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Biofilm

La vie en rose — Berättelsen om Edith Piaf

Regi av Olivier Dahan

La vie en rose.Filmen är ett konstnärligt fiasko och intellektuellt haveri som misslyckats med att ta Edith Piafs liv på allvar. Filmen blir mest en serie episoder av Edith Piaf liv som till slut tar över allting och förvandlar filmen till orgier i eländesskildringar.

Det ger ingenting att bara ge oss alla gråa skildringar av Edith Piaf utan filmen utesluter så mycket av delar av Edith Piaf. Var tog hennes filmer ivägen och upptäckter av andra artister som hon faktiskt gjorde. Utan filmen ger ytliga schablonbilder av Edith Piaf — vilket innebär att vi som åskådare inte får veta hela dimensionen av en av världens största artister i världshistorien. Jag undrar till exempel varför filmen inte skildrar Edith Piaf relationer till sin mamma eller fördjupar bilder av pappan.

Allting i filmen är bara hugskott genom hennes liv. Det blir till slut störande mellan dessa tidshopp mellan barndomen och hennes vuxna tid som kommande storstjärna — alla dessa händelser blixtrar som hastigast förbi men utan att alltid stanna kvar tillräckligt länge för att vi ska få uppleva eller ge oss in i Ediths liv. Utan filmen har för många problem för att den skall kunna njutas fullt ut. Vi har även en mördande längd som förstör det mesta av filmens behållning. Istället för att förtäta och förena allt som sker på filmrutan till en hanterbar lagom längd så dras filmen ut till en plågsam utdragen sträcka. Jag fattar faktiskt inte varför man skall skildra hennes liv så trist. Det är en gråmelerad stämning som enbart har sångnumren som höjdpunkter, dom sångerna blir som små adningspauser i en film som har misslyckats med att skildra Edith Piaf därför att dom koncentrerar sig bara på visa delar av livet. Vi får uppleva hur hon växte upp farmoderns bordell och hur hon senare for omkring med sin fader som försökte försörja sig som akrobat.

Vi får även se Edith Piaf upptäcktas och få en ny stormig karriär. En karriär som gjorde henne till Frankrikes största stjärna och legend. Men Edith Piaf blir mera än en stjärna utan snarare en myt och del av nationalkaraktären Frankrike. Därför borde vi få uppleva en film som var värdig hennes liv och karriär. Jag vill inte bara uppleva en sjuk, kvinna som hasar omkring som en nedbruten gammal människa utan se ett fyrverkeri av starka låtar från en stor artist.

2 @@

Musik

50 Cent — B.C. Before Curtis & T.I. — T.I. vs. T.I.P.

Akon — In My Ghetto

Aleksandr Skrjabin — Vers la flamme

Alf — Din gråtande clown

Bon Jovi — Lost Highway

Crowded House — Time of Earth

Dale Watson — From the Cradle to the Grave

Dark Tranquillity — Fiction (Miss Vampyria)

Dr. Indies musikmix IX

Evanescence — Justice

Freedom Call — Dimensions

Gary Glitter — Many Happy Returns: The Hits & Sweet — Hit Collection

Graham Parker — Don’t Tell Colombus

Happening, Alive and Nasty: The EMI Punk Singles Collection & Bad Religion — New Maps of Hell

Interpol — Our Love to Admire

Justice — Cross, Lifehouse — Who We Are & David Guetta — Pop Life

Korta musikrecensioner XXX

Marilyn Manson — Eat Me, Drink Me

Mauro Scocco — Ljudet av tiden som går & Per Gessle — En händig man

Mavis Staples — We’ll Never Turn Back & Carla Thomas — The Queen Alone

Mustasch — Latest Version of the Truth

Nouvelle Vague — Bande a part

Patti Smith — Twelve

Poison — Poisond & Velvet Revolver — Libertad

Ryan Adams — Easy Tiger

Lisa Rydberg & Gunnar Idenstam — Bach på svenska

Scariot — Momentum Shift

Smashing Pumpkins — Zeitgeist

Soundtrack för sommaren

Svensk Postpunk Klassiker

The Police — The Police, Tim Armstrong — A Poets Life, Social Distortion — Greatest Hits & No Fun at All — Touchdown

The Polyphonic Spree — The Fragile Army

This Perfect Day — Setting Things Straight 1987–2007

Tinariwen — Aman Iman: Water Is Life

Traveling Wilburys — The Traveling Wilburys Collection

W.A.S.P. — Dominator (Miss Vampyria)