Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Hård hip hop

50 Cent — B.C. Before Curtis

T.I. — T.I. vs. T.I.P.

Aha, de hårda grabbarna är tillbaka med musik som skall skrämma oss till att tro på gatans karga budskap — vi är hårda, vi är arga. Men det blir patetiskt i långa loppet då man snart tröttnar på skivor som skall få oss att bli förundrad över gangstarapens budskap. Jag tycker att det stinker kvinnohat och simpelt förakt. Men det finns även den andra sidan av myntet som handlar om hur artister som verkligen vill berätta för oss övriga om hur den svarta befolkningens vardag och verkligheten fungerar i dagens USA. Så vi kan förhålla oss till gangstarapen beroende på vilka värderingar och vilken livsfilosofisk avgörande du har som enskild lyssnare. Jag måste tillstå att jag är lite förvirrad till denna gangstarapens egna referenser och hur deras budskap skall tolkas.

50 Cent har nu släppt en lågmäld och trist platta som är alltför lugn för min smak. Det var den partyhip hop som jag älskade med hans första skiva som var rolig och framförallt var den tung i sitt framförande.

50 Cent är en kille som gjorde stor sak av sin överlevnad på gatan och sysslade med en korkad romantisering av sitt leverne som knarkförsäljare och rå gatubuse. Visst kanske han levde ett hårt liv på gatan. Men måste vi verkligen få sådana texter och lyssna på dylikt. Det blir en varuförklaring för ett liv som knarkare. Jag är inte imponerad av sånt inom musiken. Men ändå lyckades 50 Cent göra bra dansmusik och det var något jag uppskattade med hans gamla alster. Nya skivan är bara en celeber marknadsföring för en skiva som inte håller måttet någon längre tid.

T.I. — T.I. vs. T.I.P.Artisten T.I. är visserligen framgångsrik som ny rapare inom sitt gebit, men det förblir ändå musik som knappast orkar engagera mitt sinne eftersom det är en sorts rap utan tyngd. Musiken känns tam och utan klös i melodierna. Lamaste plattan hittills i hans karriär.

Musik

50 Cent — B.C. Before Curtis & T.I. — T.I. vs. T.I.P.

Akon — In My Ghetto

Aleksandr Skrjabin — Vers la flamme

Alf — Din gråtande clown

Bon Jovi — Lost Highway

Crowded House — Time of Earth

Dale Watson — From the Cradle to the Grave

Dark Tranquillity — Fiction (Miss Vampyria)

Dr. Indies musikmix IX

Evanescence — Justice

Freedom Call — Dimensions

Gary Glitter — Many Happy Returns: The Hits & Sweet — Hit Collection

Graham Parker — Don’t Tell Colombus

Happening, Alive and Nasty: The EMI Punk Singles Collection & Bad Religion — New Maps of Hell

Interpol — Our Love to Admire

Justice — Cross, Lifehouse — Who We Are & David Guetta — Pop Life

Korta musikrecensioner XXX

Marilyn Manson — Eat Me, Drink Me

Mauro Scocco — Ljudet av tiden som går & Per Gessle — En händig man

Mavis Staples — We’ll Never Turn Back & Carla Thomas — The Queen Alone

Mustasch — Latest Version of the Truth

Nouvelle Vague — Bande a part

Patti Smith — Twelve

Poison — Poisond & Velvet Revolver — Libertad

Ryan Adams — Easy Tiger

Lisa Rydberg & Gunnar Idenstam — Bach på svenska

Scariot — Momentum Shift

Smashing Pumpkins — Zeitgeist

Soundtrack för sommaren

Svensk Postpunk Klassiker

The Police — The Police, Tim Armstrong — A Poets Life, Social Distortion — Greatest Hits & No Fun at All — Touchdown

The Polyphonic Spree — The Fragile Army

This Perfect Day — Setting Things Straight 1987–2007

Tinariwen — Aman Iman: Water Is Life

Traveling Wilburys — The Traveling Wilburys Collection

W.A.S.P. — Dominator (Miss Vampyria)