Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Musikkrönika

Jim Fords återkomst till musikvärlden

Jim Ford — The Sounds of Our Time: The Harlan County Album.Jim Ford är en artist som släppte ett album 1969 och försvann sedan under 70-talet från musikvärlden. Jag själv kände inte till honom förrän för två år sedan då jag upptäckte att han hade skrivit en låt till P.J. Proby för många år sedan. Men så landade ett nummer av Sonic förra året i min brevlåda. Då hade min favoritskribent L.P Andersson efter många års sökande äntligen fått göra en intervju och reportage omkring Jim Fords karriär. Han levde i ett enkelt hem där han mest hade kontakt med Sly Stone. Men tack vare intervjun så kan man äntligen få höra Jim Fords första skiva och enda skiva Harlan County med en massa extraspår plus att Jim Ford nu kan få en extra skjuts framåt, förhoppningsvis.

När man nu lyssnar på plattan så är den så perfekt att musiken tar steg in i blues, soul, rock och pop. Ibland låter han så där bra som man hoppades att Van Morrison alltid skulle kunna låta om han orkade göra bra skivor.

Det finns även låtar som låter lite som Rod Steward, The Doors eller Ike Turners hårda r&b vilket ger musiken en speciell känsla av renhet och mixat glädje. Jim Ford är en verklig talang som nu äntligen får lov att leva upp med sin musik. Han verkligen känns i själen.

Hans låtar fick Nick Lowe att spela in några av Jim Fords äldre sånger. Jag lyssnar med glädje på nyutgåvan som just L. P. Andersson och tyska skivbolaget Family Bear ger ut den på nytt igen. Och det är en kulturgärning som man vill hylla. För skivan är den perfekta korsningen mellan Gram Parson, The Band och The Byrds fruktiga bördiga mylla. Det tillspetsas med lite klassisk soulstyrka med känslan av att han ger oss vit countrysoul av högt värde.

Det var tyvärr så att Jim Ford aldrig fick snurr på sin karriär för att han drog sig tillbaka från sin värld. Bland det sista han gjorde var att skriva låtar till Bobby Womack. Men nu kan vi ta del av hans originallåtar plus andra sånger som verkligen tar oss med — till den höga sköna musik vi får leva med på den här skivan.

Så nu finns skivan äntligen i ny spännande utskick och det är en platta som är årets bästa retroutgåva. Köp den.

Musik

Musikkrönika

Jim Fords återkomst till musikvärlden

50 Cent — B.C. Before Curtis & T.I. — T.I. vs. T.I.P.

Akon — In My Ghetto

Aleksandr Skrjabin — Vers la flamme

Alf — Din gråtande clown

Bon Jovi — Lost Highway

Crowded House — Time of Earth

Dale Watson — From the Cradle to the Grave

Dark Tranquillity — Fiction (Miss Vampyria)

Dr. Indies musikmix IX

Evanescence — Justice

Freedom Call — Dimensions

Gary Glitter — Many Happy Returns: The Hits & Sweet — Hit Collection

Graham Parker — Don’t Tell Colombus

Happening, Alive and Nasty: The EMI Punk Singles Collection & Bad Religion — New Maps of Hell

Interpol — Our Love to Admire

Justice — Cross, Lifehouse — Who We Are & David Guetta — Pop Life

Korta musikrecensioner XXX

Marilyn Manson — Eat Me, Drink Me

Mauro Scocco — Ljudet av tiden som går & Per Gessle — En händig man

Mavis Staples — We’ll Never Turn Back & Carla Thomas — The Queen Alone

Mustasch — Latest Version of the Truth

Nouvelle Vague — Bande a part

Patti Smith — Twelve

Poison — Poisond & Velvet Revolver — Libertad

Ryan Adams — Easy Tiger

Lisa Rydberg & Gunnar Idenstam — Bach på svenska

Scariot — Momentum Shift

Smashing Pumpkins — Zeitgeist

Soundtrack för sommaren

Svensk Postpunk Klassiker

The Police — The Police, Tim Armstrong — A Poets Life, Social Distortion — Greatest Hits & No Fun at All — Touchdown

The Polyphonic Spree — The Fragile Army

This Perfect Day — Setting Things Straight 1987–2007

Tinariwen — Aman Iman: Water Is Life

Traveling Wilburys — The Traveling Wilburys Collection

W.A.S.P. — Dominator (Miss Vampyria)