Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Klassiskt

Lisa Rydberg & Gunnar Idenstam — Bach på svenska B.B.B.B.

Gasell Records

1700–talssväng

Det är tyvärr inte ofta vi här på Blaskan har tagit oss an att recensera en klassisk platta. Synd med tanke på i varje fall inte jag är det minsta främmande för denna underbara musikstil. Hade jag missat månadens skiva hade jag nog dessutom inte förlåtit mig själv. Med utgångspunkt i Bachs musik och hur denna både inspirerat och låtit sig inspireras av folkmusik, har Lisa Rydberg — Riksspelman, och Gunnar Idenstam — klassiskt skolad pianist men som på skivan spelar tramporgel gjort en skiva som just landar mitt mellan folkmusiken och Bach. Med anspelning på Jan Johanssons Jazz På Svenska, har man travesterat och döpt denna lilla pärla till Bach På Svenska. Grundidén är att blanda Bachs musik i ett spännande möte med Svensk folkmusik. Att kalla denna skiva en ren klassisk skiva är därför inte helt rätt, den är lika mycket folkmusik som den är klassisk, men hur det nu än är med den saken så svänger detta hejdlöst.

Skivan gavs ut tidigare i våras och har inte helt oförtjänt fått toppbetyg överallt där den recenserats. För att uppnå så hög autencitet som möjligt har man spelat in så att varenda liten skavank och biljud kommit med i ljudbilden. Man kan därför höra orgeltrampet och ljudet från stråkens dans över strängarna på violinen. Hög respektfaktor då detta bidrar till att ytterligare förstärka intrycket av en klassisk kompositör som folklig och enkel i all sin musikprakt trots den avancerade tonsammansättningen.

Jag skrev tidigare att det svängde och det är ingen överdrift, för få gånger i historien har väl Bach svängt så hejdlöst. Chansen att få svänga sina lurviga ökar högst drastiskt under uppspelningen därför att det svänger så ohämmat. Bop till you drop på 1700-talssätt skulle man kunna säga. I varje svit har man lagt in en sats som skrivits av någon annan än Bach för att visa hur nära han egentligen ligger folkmusiken. Det bildas därför en slags musikalisk kontinuitet som får mig att rysa av välbehag när jag lyssnar på detta. ”Uppstyltat” kanske någon påstår, men det är precis tvärtom. Här gungar det garanterat utan tvångströja och resultatet lossnar helt och hållet redan från början.

”Stelt och tråkigt” säger någon annan. Njet säger jag, detta är så pass spontant och glädjefyllt att till och med borna tråkmånsar måste dra på smilbanden. Men visst är det mer seriöst än Torgny Mellins senaste men å andra sidan så är nästan allt bättre än den skivan. Här finns ingen I’m a Dancebander men väl en mycket välsvängande Menuet ur Partita för violin i Edur, inte heller innehåller denna skiva någon tattig version av Cobra Style men väl en Bouree i A-dur och vill man kalla detta stelt så varsågor. Bra är det i vilket fall som helst vad man än har att säga om den saken.

Musikaliteten är ytterligare ett kapitel. Få musiker kan få mina nerver att ge ifrån sig sådant glädjevrål över vad människan kan lära sig att genomföra med lite envishet som de klassiskt skolade. För det är oftast rent underskönt att lyssna bara på hur de behandlar sina instrument, och Bach På Svenska är inget undantag. Två ytterst durkdrivna musiker som leker wah-wah pedal med resten av etablissemanget kan aldrig röna något annat än ren respekt.

Roliga arrangemang, lekfullt men ändå kompetent genomfört, en upptäckarglädje där Bach står i en helt ny dager än den han hittills fått framstå i och ett sväng som skulle få flertalet rockgrupper att blicka mordiskt och avundsjukt på högtalarna — Ja, allt detta sammantaget och du har en ren explosiv blandning som slår det mesta som kommit under året. Lägg dessutom till att det är med en musikalisk bravur som skulle få samma rockgrupper att slipa kniven och väsa något om att ”int skära, bara rispa en aning” och du har en komplett bild av en fullödig skiva som borde finnas i var mans hem — spring och köp nu.

Dr. Da Capo

Musik

50 Cent — B.C. Before Curtis & T.I. — T.I. vs. T.I.P.

Akon — In My Ghetto

Aleksandr Skrjabin — Vers la flamme

Alf — Din gråtande clown

Bon Jovi — Lost Highway

Crowded House — Time of Earth

Dale Watson — From the Cradle to the Grave

Dark Tranquillity — Fiction (Miss Vampyria)

Dr. Indies musikmix IX

Evanescence — Justice

Freedom Call — Dimensions

Gary Glitter — Many Happy Returns: The Hits & Sweet — Hit Collection

Graham Parker — Don’t Tell Colombus

Happening, Alive and Nasty: The EMI Punk Singles Collection & Bad Religion — New Maps of Hell

Interpol — Our Love to Admire

Justice — Cross, Lifehouse — Who We Are & David Guetta — Pop Life

Korta musikrecensioner XXX

Marilyn Manson — Eat Me, Drink Me

Mauro Scocco — Ljudet av tiden som går & Per Gessle — En händig man

Mavis Staples — We’ll Never Turn Back & Carla Thomas — The Queen Alone

Mustasch — Latest Version of the Truth

Nouvelle Vague — Bande a part

Patti Smith — Twelve

Poison — Poisond & Velvet Revolver — Libertad

Ryan Adams — Easy Tiger

Lisa Rydberg & Gunnar Idenstam — Bach på svenska

Scariot — Momentum Shift

Smashing Pumpkins — Zeitgeist

Soundtrack för sommaren

Svensk Postpunk Klassiker

The Police — The Police, Tim Armstrong — A Poets Life, Social Distortion — Greatest Hits & No Fun at All — Touchdown

The Polyphonic Spree — The Fragile Army

This Perfect Day — Setting Things Straight 1987–2007

Tinariwen — Aman Iman: Water Is Life

Traveling Wilburys — The Traveling Wilburys Collection

W.A.S.P. — Dominator (Miss Vampyria)