Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Alternative rock

Smashing Pumpkins — Zeitgeist

The Smashing Pumpkins — Zeitgeist.Billy Corgan är tillbaka med sitt gamla legendariska band, Smashing Pumpkins i hetluften. Han har försökt sig på en solokarriär och bilda ett annat band — Zwan. Med sin grupp Zwan släppte han loss ett organiskt skimrande mästerverk och efter den skivan upplöstes gruppen ganska snart. Billy Corgan fortsatte med att ge ut en utsökt soloplatta som var bättre än vad man ville påskina bland kritikerna. Så efter dessa utflykter så samlar Billy Corgan ihop sina vänner James Iha, D’Arcy, Melissa Auf De Mauer, Jimmy Chamberlin för att förena sitt band för att han verkligen längtar efter sitt band. Jag tror att det mest handlar om att Billy Corgan inte fick fart på sin karriär trots utmärkta skivor.

Så att ge ut en ny skiva är ett sätt att visa att Smashing Pumpkins fortfarande kan göra den sorts magiska skiva som dom gav ut för 15 eller 16 år sedan — då Smashing Pumpkins skrev och spelade in en ny sorts rock. Den alternativa rockens mest starkaste skivor som bläddrade fram tidens mesta och begåvade plattor. Magiska sånger som verkligen gav världen en grupp som jag älskade. Per Bjurman kunde i tidningen Pop besöka skivstudion där dom spelade in sina skivor. Jag följde deras steg och lärde mig älska Billy Corgans sånger och hans speciella sångstil. Gish och deras Siamese Dream är dom två mest magiska och fullständigt undersköna rockplattor som kunde komma framkastas ur den tidiga 90-talets alternativa indierockvärld.

Men något hände med Billy Corgans snille? För snart kom det ut en vulgär och ful dubbelskiva med symfonisk rock och tråkiga attityder som verkligen förstörde Smashing Pumkins fina rykte. Mellon Collie and the Infinite Sadness blev deras totala fiasko och brist. Jag avskydde det albumet av hela mitt hjärta. För den innehöll allt som kunde gå fel med bandet. Även deras följande skiva Adore föll bort i ett misslyckat exemplar av dåligt sinne och tråkig musik.

Så till deras nya skiva som jag skall ta mig igenom. Den är också felaktig på så många sätt. Den här skivan är också en missanvisande okänslig platta. Den saknar estetisk känsla, den har inget värdigt att förmedla. Utan Billy Corgan går omkring i den dimma som han gjort med Smashing Pumpkins alltför länge. Musiken tillför inget nytt till det universum som han förut så vackert beskådade innanför kosmos fönster. Nu finns det inget kvar att se eller uppleva längre med Smashing Pumkins.

Musik

50 Cent — B.C. Before Curtis & T.I. — T.I. vs. T.I.P.

Akon — In My Ghetto

Aleksandr Skrjabin — Vers la flamme

Alf — Din gråtande clown

Bon Jovi — Lost Highway

Crowded House — Time of Earth

Dale Watson — From the Cradle to the Grave

Dark Tranquillity — Fiction (Miss Vampyria)

Dr. Indies musikmix IX

Evanescence — Justice

Freedom Call — Dimensions

Gary Glitter — Many Happy Returns: The Hits & Sweet — Hit Collection

Graham Parker — Don’t Tell Colombus

Happening, Alive and Nasty: The EMI Punk Singles Collection & Bad Religion — New Maps of Hell

Interpol — Our Love to Admire

Justice — Cross, Lifehouse — Who We Are & David Guetta — Pop Life

Korta musikrecensioner XXX

Marilyn Manson — Eat Me, Drink Me

Mauro Scocco — Ljudet av tiden som går & Per Gessle — En händig man

Mavis Staples — We’ll Never Turn Back & Carla Thomas — The Queen Alone

Mustasch — Latest Version of the Truth

Nouvelle Vague — Bande a part

Patti Smith — Twelve

Poison — Poisond & Velvet Revolver — Libertad

Ryan Adams — Easy Tiger

Lisa Rydberg & Gunnar Idenstam — Bach på svenska

Scariot — Momentum Shift

Smashing Pumpkins — Zeitgeist

Soundtrack för sommaren

Svensk Postpunk Klassiker

The Police — The Police, Tim Armstrong — A Poets Life, Social Distortion — Greatest Hits & No Fun at All — Touchdown

The Polyphonic Spree — The Fragile Army

This Perfect Day — Setting Things Straight 1987–2007

Tinariwen — Aman Iman: Water Is Life

Traveling Wilburys — The Traveling Wilburys Collection

W.A.S.P. — Dominator (Miss Vampyria)