Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Politik

Hjärntvätt på svenska

Vad var en av de sakerna Polen fick när kommunistparitet äntligen släppte sitt grepp? Vad kunde ryska arbetare stoltsera med när Sovjetunionen slutligen gick i graven? Jo, i båda fallen fick man en fri och oberoende fackföreningsrörelse. Den var inte längre knuten till någon politisk rörelse eller ideologi, och den var fri att äntligen driva de frågor man själva ansåg vara viktiga utan att någon blandade sig i uppifrån. Framsteg och rättigheter som både polacker och ryssar fick strida för under en ansenlig tid.

I landet tvärtom däremot, är det som vanligt … just det tvärtom. Här har vi ett parti som envist håller fast facket i ett järngrepp men också ett fack som villigt ställer upp på att bli manipulerat och som till och med är en naturlig del av den lurendrejerimaskin som bara går att beteckna som en hjärntvättsapparat. Den andra socialdemokratin är ett faktum och LO är dess namn. En lydig och följsam organisation som inte bara gör som storsossen säger, utan som också kräver sin beskurna del av makten och härligheten i evigheten amen. På detta sätt kan LO utöva politisk makt, trots att du och jag inte får rösta på LO i val — vilken demokrati va? Dessutom har man lyckats med konststycket att skapa en symbios mellan en organisation och ett parti som mest liknar den som fanns i det gamla östblocket. Resultatet har genom historien inte låtit vänta på sig, svek och rena judasfasonerna har följt socialdemokratin och LO som dysenteri efter en översvämning. Låt mig ge dig några exempel.

När sossarna i mitten på 90-talet höjde egenavgifterna för löntagarna till socialförsäkringssystemet, sänkte a-kasseavgiften och sänkte sjukersättningen hördes ingenting från LO-borgen. Inte ett finger lyftes för att markera sitt missnöje, inte heller sa man ifrån att medlemmarnas ekonomi nu skulle bli lidande. Än mindre begärde man kompensation i de kommande avtalsförhandlingarna, nej det gällde ju att i solidaritetens namn ställa upp för partiet och de nödvändiga ekonomiska saneringarna som var tvungna att genomföra. Detta för att borgarjävlarna hade kört ekonomin i botten mellan -91 och -94. Stanna där ett ögonblick, vad är det som är fel i denna beskrivning och därmed hela upplägget. Jo, läser man den artikelserie som DN presenterade för två år sedan och där både Alan Larson och Kjell Olov Feldt (två före detta socialdemokratiska finansministrar) fick komma till tals, så framkom det med allt större klarhet att 90-talskrisen grundlades redan på 80-talet när dessa två herrar lånade upp pengar utomlands för att kunna finansiera offentliga investeringar. Med andra ord, det var inte borgarna som grundlade finanskrisen -91. När sossarna sedan fick makten -94 städade man alltså upp vad som delvis var sina egna misstag, men man valde att skylla allt på borgerligheten. LO ställde mangrant upp som det lilla lydiga appendix man är till maktmonopolisterna, bara man fick ta del av makten så var allt okej. Att man därmed lurade ett antal miljoner löntagare att ställa upp på en politik med hjälp av rena lögner, det struntade man däremot blankt i. Därmed kunde man genomdriva inbesparingar som drabbade de sämst ställda i samhället utan att dessa strejkade en enda gång — fantastiskt. Idag strejkar LO s medlemsförbund däremot dagligen, för nu har vi ju en annan regering och då är det ju LO: s plikt att sabotera regeringens ekonomiska arbete. Strejk blir därmed ett vapen som blir en del av den politiska strategin som sossarna har med sin rörelse. Ju mer man strejkar, ju större är ju chansen att samhällsekonomin skadas och därmed skadas borgerligheten. Att löntagarna blir lidande av samma politik är ovidkommande, dom är ju spenderbara. Så nu har HTF lyckats äventyra sina medlemmars framtida jobb inom SAS, som jag personligen tror kommer att försvinna från en extremt hård marknad, gruvarbetarna i Kiruna har lyckats undergräva förtroendet för LKAB och LO har lyckats driva upp lönekraven så till den milda grad att riksbanken troligen kommer att höja räntan vilket slår mot de medlemmarna som har lån utan att en skugga faller på LO — bravo. Att medlemmarna drabbas är inte deras bekymmer, arbetare är både dumma och spenderbara i LO: s värld vilket nästa exempel visar.

Kommunal hade i slutet på 90-talet tröttnat på att ställa upp på att alltid få offra sina löneförhöjningar och se sina medlemmar gå ut i massarbetslöshet som följde sossarnas politik i fotspåren. Därför krävde man mer i lönehöjningar än vad alla andra fick. Detta väckte ont blod hos sossarna som blev rädda för att detta kunde sabotera deras arbete med att sanera samhällsekonomin och att det skulle äventyra kommunernas ekonomi när dessa var som mest sårbara. Djungeltrumman gick — stoppa kommunal till varje pris. LO beordrades att sluta upp vilket man gjorde — kommunal stod nu ensamma med en strejk som man visste skulle leda fram till ingenting. Dags med andra ord för en strategisk reträtt där man ville rädda ansiktet på alla involverade. För att visa att kommunal hade uppnått något, när man i själva verket inte uppnått någonting, började man i äkta sosseanda bolla med siffrorna. Ylva Thörn gick ut och deklarerade att strejken gällde alla de medlemmar som tjänade under 15 200 kronor i månaden. På frågan hur många dessa medlemmar var till antalet angavs ”flera tusen”. Strejken slutade i ”total seger” för kommunals medlemmar som fick en minimilön som inte understeg 15 800 för någon medlem, alla var nöjda och belåtna. Problemet var bara att siffrorna var som det kunde visas senare, betydligt överdrivna. När en journalist från SVT började gräva i det, kom man fram till att i hela landet fanns 50 medlemmar som tjänade under 15 200 kronor, detta för att de jobbade halv- eller deltid. Resten av medlemmarna hade redan innan strejken en lön på 15 800 kronor eller mer. Vad som med andra ord såg ut som en seger, var i själva verket en nollsummelösning. (källa uppdrag granskning).

Mitt tredje och sista exempel på hur LO och fackföreningsrörelsen missbrukar sin makt och hur man förvränger verkligheten bara för att få mer inflytande utan några som helst konsekvenser, kommer från en arbetskamrat. För en tid sedan åkte han på en facklig grundkurs eftersom han nyligen godtagit att bli nytt skyddsombud. Han har i grunden samma syn på saker och ting som jag, facket ska vara fritt från politiska partier och oberoende att kunna driva sina egna frågor på egna meriter utan inblandning utifrån. Han tror också på den fria rätten att skapa sig sina egna åsikter, både inom politiken och annat. Mycket till hans besvikelse skulle det visa sig att facket inte riktigt var inne på samma linje i det sista fallet. För väl framme stod en person som påstod att den enda garantin för ett välmående fack, var att rösta på socialdemokratin. Som exempel på varför, påstod han att borgerligheten ville ta bort LAS (lagen om anställningsskydd). Sanningen är att man sagt sig vilja modernisera denna, men inte ta bort den. Med att modernisera menar man att fler undantag från regeln ”sist in, först ut” måste kunna tillåtas, för att medelstora och små företag ska kunna behålla nyckelkompetens inom den egna organisationen. En annan förändring som det talats om, är att företag med tio eller färre anställda inte ska innefattas alls av regeln eftersom den slår oresonligt hårt mot dessa. Med andra ord är det en ren lögn att påstå att borgerligheten vill ta bort LAS.

Frågan är svensk, hur länge till vill du bli ljugen rakt upp i ansiktet, hur länge till vill du ha undantag i demokratin där LO får bestämma över politiken och hur länge till vill du frivilligt låta dig hjärntvättas med de lögner som socialdemokratin sprider ut. En annan fråga är hur länge till vi ska behöva stå ut med att ha en fackföreningsrörelse som inte vet hur man stavar till ord som ”oberoende” och ”fri” och därmed hur länge ska vi stå ut med detta sovjetsystem.

Dr. Da Capo

Musik

50 Cent — B.C. Before Curtis & T.I. — T.I. vs. T.I.P.

Akon — In My Ghetto

Aleksandr Skrjabin — Vers la flamme

Alf — Din gråtande clown

Bon Jovi — Lost Highway

Crowded House — Time of Earth

Dale Watson — From the Cradle to the Grave

Dark Tranquillity — Fiction (Miss Vampyria)

Dr. Indies musikmix IX

Evanescence — Justice

Freedom Call — Dimensions

Gary Glitter — Many Happy Returns: The Hits & Sweet — Hit Collection

Graham Parker — Don’t Tell Colombus

Happening, Alive and Nasty: The EMI Punk Singles Collection & Bad Religion — New Maps of Hell

Interpol — Our Love to Admire

Justice — Cross, Lifehouse — Who We Are & David Guetta — Pop Life

Korta musikrecensioner XXX

Marilyn Manson — Eat Me, Drink Me

Mauro Scocco — Ljudet av tiden som går & Per Gessle — En händig man

Mavis Staples — We’ll Never Turn Back & Carla Thomas — The Queen Alone

Mustasch — Latest Version of the Truth

Nouvelle Vague — Bande a part

Patti Smith — Twelve

Poison — Poisond & Velvet Revolver — Libertad

Ryan Adams — Easy Tiger

Lisa Rydberg & Gunnar Idenstam — Bach på svenska

Scariot — Momentum Shift

Smashing Pumpkins — Zeitgeist

Soundtrack för sommaren

Svensk Postpunk Klassiker

The Police — The Police, Tim Armstrong — A Poets Life, Social Distortion — Greatest Hits & No Fun at All — Touchdown

The Polyphonic Spree — The Fragile Army

This Perfect Day — Setting Things Straight 1987–2007

Tinariwen — Aman Iman: Water Is Life

Traveling Wilburys — The Traveling Wilburys Collection

W.A.S.P. — Dominator (Miss Vampyria)