Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

RECENSION POST SCRIPTUM nr 1 2007 av PS förlag

Men varför svider inte de medverkande poeternas språk? Med bidrag av Natalja Antonova, Igor Belov, Béla Javorksy, Sándor Kányádi, Sergej Michajlov. För att en dikt skall vara bra som dikt behöver språket också höja sig idel från t.ex. tidningars artiklar, inte bli nödvändigtvis svårt i en massa lager som öppnar annat än det i första spåret sagda, men det ska vara fint (extra välskrivet, och visa på förmåga att gestalta, eller beskriva smärtan) ifall dikten skall kännas som något som berör som dikt. Kanske behöver dikten ha något som rätt mycket motiverar sitt forum. Annars kan jag tycka lika mycket, och även mer synd om och känna tilltal för någon bara, vem helst än just för de här stackars livsklämda poeterna, förtryckta i elände, det med något reportage om människor från ett fängelse eller diktatur, eller i socialt nödläge, då får personen tala ut i många fler rader, förklara, man blir gripen mer, inser närmare det sociala nödläget och patoset, bara med korta meningar att lägga in t.ex. "AIDS" i en dikt, varför skulle någon (jag) börja tycka synd om andra (dem) med det, då finns det skildringar som säger mer och tydligt, om det ska vara jättetydligt utsagt, som i dikterna i PS. Finns dikter och diktare som verkligen skriver uti hemsk smärta från östblocket, det gjorde inte dessa så pass att språket sved med dem. Med dikterna kan jag inte tycka speciellt synd om dessa människor, inte gå vidare in i deras smärta som läsare, allra minst som kritiker, inte mer än om andra, läste stundom i Hundhufvudstadsbladet och annars mycket mer gripande grejer från östblocket under 30 år, och TV-reportage är mer gripande, om dikten skall vara det måste det ske mer i språket och dess egna uttryck som sådant, något jag som kritiker måste stå fast vid trots att dikterna har en klar social vinjett. Men varje nummer av PS varierar en hel del, från tema och geografi och estetik. Det är också fint. Av en välbehövlig tidskrift, nog den främst svenska vad gäller enkom poesi.

Stefan Hammarén

Musik

50 Cent — B.C. Before Curtis & T.I. — T.I. vs. T.I.P.

Akon — In My Ghetto

Aleksandr Skrjabin — Vers la flamme

Alf — Din gråtande clown

Bon Jovi — Lost Highway

Crowded House — Time of Earth

Dale Watson — From the Cradle to the Grave

Dark Tranquillity — Fiction (Miss Vampyria)

Dr. Indies musikmix IX

Evanescence — Justice

Freedom Call — Dimensions

Gary Glitter — Many Happy Returns: The Hits & Sweet — Hit Collection

Graham Parker — Don’t Tell Colombus

Happening, Alive and Nasty: The EMI Punk Singles Collection & Bad Religion — New Maps of Hell

Interpol — Our Love to Admire

Justice — Cross, Lifehouse — Who We Are & David Guetta — Pop Life

Korta musikrecensioner XXX

Marilyn Manson — Eat Me, Drink Me

Mauro Scocco — Ljudet av tiden som går & Per Gessle — En händig man

Mavis Staples — We’ll Never Turn Back & Carla Thomas — The Queen Alone

Mustasch — Latest Version of the Truth

Nouvelle Vague — Bande a part

Patti Smith — Twelve

Poison — Poisond & Velvet Revolver — Libertad

Ryan Adams — Easy Tiger

Lisa Rydberg & Gunnar Idenstam — Bach på svenska

Scariot — Momentum Shift

Smashing Pumpkins — Zeitgeist

Soundtrack för sommaren

Svensk Postpunk Klassiker

The Police — The Police, Tim Armstrong — A Poets Life, Social Distortion — Greatest Hits & No Fun at All — Touchdown

The Polyphonic Spree — The Fragile Army

This Perfect Day — Setting Things Straight 1987–2007

Tinariwen — Aman Iman: Water Is Life

Traveling Wilburys — The Traveling Wilburys Collection

W.A.S.P. — Dominator (Miss Vampyria)