Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Artikel

Denna bok önskar vi få läsa!

Välkommen till min värld, en värld man ofta försöker förstå. Där du lever i en tre gånger två meter stor bur, tjugofyra timmar om dygnet, sju dagar i veckan och trehundra sextiofem dagar om året. Det spelar ingen roll vad jag säger eller hur mycket jag försöker förklara, jag kan ändå aldrig till fullo få dig att begripa, hur en dag i mitt liv ser ut.

För att kunna erfara och föreställa sig det hela räcker det inte med att delta i tjugofyra timmar eller sju dagar. Det skulle vara att förenkla upplevelsen. För att få en totalbild måste du gå in i min värld. Gå in i buren. Dörren smäller igen hårt bakom dig (ingenting stängs här utan att det smäller). Vakten vänder sig till dig och säger: Vad tycker du om ditt nya hem, där du kommer att tillbringa tjugofyra timmar om dygnet, sju dagar, tolv månader om året tills vi är klara att döda dig och ta resterna av det liv du har kvar ifrån dig. Då och bara då kan du förstå min existens. Där man sitter på en tunn madrass, på en säng av järn i en liten bur och försöker fly genom en vision av hopp. Där finns ingen avskildhet, frid eller stillhet. Detta finns bara som ett ögonblick i tiden. Jag existerar i en värld där sekunder blir minuter, minuter blir timmar och timmar dagar, där varje dag är likadan som den förra. Tiden går och står ändå helt stilla.

I min värld sammansmälter dagar till veckor, veckor till månader och månader till år.

Bara namnen och ansiktena på vakter och fångar förändras, allt annat är likadant.

Välkommen till min värld, det är i den världen jag existerar, dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år. Ingen kan kalla detta ett liv. Det är mera en existens i en liten bur i ett litet fängelse i en liten del av världen, en värld som snurrar runt med tusentals mil i timman runt en stor sol, i ett stort universum, i en stor vintergata, som ingen heller riktigt förstår. Precis som du inte riktigt kan förstå min värld. Min värld ändras med teknologin och är fortfarande ändå den samma.

Fängslad i en tre gånger två meter bur dag in och dag ut lämnad med mina minnen, fler dåliga än bra, fler sorgliga än lyckliga. Livet har gett mig mycket lidande, hjärtesorg och smärta.

Jag sitter fast på ett ställe i tiden med ingenting annat än minnet av mitt förflutna och försöker leva med det så bra som jag möjligtvis kan.

Ja, välkommen till min värld, även om jag har delat dessa tankar med dig, kan du inte föreställa dig min värld. Du kan fortfarande inte och kan kanske aldrig till fullo förstå min situation, mitt liv och min existens. Det är ingen idé att försöka, det kommer bara inte att gå. Ändå säger jag, Välkommen till min värld, en värld få känner till och ännu färre begriper.

Det är inledningen på Marita Stafs bok BIGMAS BARNBARN. Den har getts ut i Holland och försäljningen går kanonbra enligt Marita. Alla bokförlag här i Sverige är ännu inte tillfrågade och vi får väl bara hålla tummarna för att den kommer i tryck. Marita har haft ett unikt tillfälle att komma innanför murarna på det beryktade fängelset Florida State Prison, inte utan svårigheter kan tilläggas.

Hon skildrar den dödsdömde Ronnies barndom, hans brottsliga bana och hans tid i fängelset.

Skildringen är klar och enkel och saknar sentimentalitet.

Men i fängelseskildringen kommer det fram ruskiga detaljer om tortyrliknande misshandel och till och med ett grymt mord på en fånge utfört av vakterna. Dessa blev givetvis frikända. Anhöriga har vid upprepade tillfällen framfört sina klagomål till ansvariga men förgäves. I Jeb Bush fängelser i Florida tillåts vakterna borde tortera och mörda fångarna.

Florida State Prison är slutstationen för Floridas fångar. Det är det strängaste, dystraste, mest fängelseliknande fängelset i staten. Ett trädlöst, vindpinat läger i metall och cement . I innandömet hos Florida State Prison ligger Q-flygeln. Ett fängelse i fängelset.

Ingen att prata med och bara den solida ståldörren att titta på…som att bo i en likkista.

Ingenting att läsa, inga besök, ingen aktivitet och inte få gå ut.

Ibland tre ”måltider” om dagen — en limpa eller ett bröd med imiterad ost med inbakade morötter och ett glas vatten. Inga fönster, ingen bris, ingen aircondition för att klara Floridas tropiska somrar, Correctional officers kallar Q-flygeln, the worst of the worst for the worst of the worst.

Människorättsaktivisterna kallar den, grym och onödig bestraffning.

Psykiatriker studerar den och skriver om; irreversibel mental skada för den som måste tillbringa mer än ett par månader i Q-flygeln.

Den extrema isoleringen orsakar på kort tid substantiell urartning, vilket gör internerna impulsiva och okontrollerbara. Detta skickar dem djupare och djupare i the belly of the beast. Då finns det ingen väg tillbaka, sa Harwardpsykiatrikern Stuart Grassian.

Så beskriver Marita Staf det fängelse hon besökt. Vidare berättar hon:

USEL SKÖTSEL USELT LEDARSKAP I 2003 begick guvernör Jeb Bush ännu ett beklagansvärt misstag. Under hans ledning och övervakning av Florida State Prison utnämndes James V. Crosby till sekreterare i Florida Department Of Corrections. (FDOC) I slutet på nittiotalet under Crosbys tillförordnande som fängelsedirektör i Florida State Prison visar protokollen att under hans ansvar och ledning ökade angreppen på internerna drastiskt. Vakterna hotade och använde dagligen våld mot internerna och en fånge mördades. Den ödesdigra dagen, den sjuttonde juli 1999 slog och sparkade nio correctional officers ihjäl internen Frank Valdes.

Sparkarna lämnade skoavtryck på Valdes kropp och krossade hela hans bröstkorg. Sen lämnades han i cellen för att dö ensam. Detta skedde under den dåvarande fängelsedirektören Crosbys ansvar och ledning. Ja, det var den förre fängelsedirektören, den nuvarande sekreteraren James Crosbys ansvar att övervaka vården och säkerheten för Valdes och för tusentals andra interner, som hotades av personalen här i Florida State Prison. Det var den mannen guvernör Bush placerade i toppen på FDOC. En man som inte kunde klara av ansvaret för en fängelseadministration. Honom gav guvernör Bush ansvaret för hela FDOC.

Vad tänkte han på? Eller kanske det var det som var problemet, han tänkte inte alls!

Boken är mycket läsvärd och vi borde få se den i tryck även här i vårt land.

Astrid Boman

Musik

Arbogast — Too Proud to Stick to Winners

Bad Brains — Build a Nation

Dan Berglund — Såna som vi… & Lars Demian — Välkommen hit

Bonde do Rolê — With Lasers

Boz Scaggs — Runnin’ Blue

CocoRosie — The Adventures of Ghosthorse and Stillborn

The Detroit Cobras — Tied & True & Nick Lowe — At My Age

Editors — An End Has a Start, Tunng — Good Arrows, Richard Hawley — Lady’s Bridge, Joseph Ruarri — Tales of Grime & Grit, Unkle Bob — Sugar and Spite, The Enemy — We’ll Live & Die in These Towns & The Marzipan Man — Stories

Green Day — Transmissions

Ian Hunter — Shrunken Heads

Iron Savior — Megatropolis

Korn — Untitled & Nick Black — Hollow

Korta musikrecensioner XXXI

Mörbyligan — persona non grata?

Prince — Planet Earth

Soulsavers — It’s Not How Far You Fall, It’s the Way You Land & Specimen — Electric Ballroom

Taken by Trees — Open Field

The High Llamas — Can Cladders

The White Stripes — Icky Thump

Turbonegro — Retox

Wicked Little Dolls — Wicked Little Dolls