Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Artikel

Det kan inte hända här

Det kan inte hända här, inte i en demokrati sade de tyska judarna på trettiotalet. Vi vet vad som hände. Nu är det dags att vi vaknar upp ur vår sömn och ser vad som händer idag. Det har länge gått rykten om amerikanska koncentrationsläger. Jag betraktade också till en början detta som propaganda och konspirationsteorier. Men nu kommer informationen från så många håll och även från källor som kan betraktas som seriösa. Det är dags att kasta feghetens skyddande mantel och börja tala.

The Awakening News, 3 september 2004.

I USA finns över 600 fångläger, alla helt funktionsdugliga och beredda att ta emot fångar. Alla är fullt bemannade, även bevakade av väktare dygnet runt, men de är alla tomma. Dessa läger skall användas av The Federal Emergency Management Agency, FEMA (ungefär Federala Myndigheten för Hantering av Undantagstillstånd) i det fall att USA skulle behöva införa krigslagar.

Rex 84-programmet upprättades med syfte att om gränsen mellan Mexiko och USA skulle korsas av en massiv våg av illegala invandrare så skulle de snabbt kunna infångas av FEMA och placeras i interneringsläger. Rex 84 gjorde det möjligt att lägga ner många militärbaser och omvandla dem till fängelser.

Operation Cable Splicer (ung. Operation repsplits) och Garden Plot (Trädgårdstäppan) är två underprogram som kommer att sättas i verket så snart Rex 84-programmet aktiverats för sitt avsedda syfte. Garden Plot är programmet för att hantera befolkningen. Cable Splicer är programmet som skall möjliggöra ett ordnat federalt övertagande av delstatliga och lokala myndigheters befogenheter. FEMA är den verkställande myndigheten i den tilltänkta polisstaten och därmed högsta ansvarig för alla dessa operationer. Det finns även redan Presidential Executive Orders (Presidentens verkställighetsorder) upptagna i Federal Register (USA:s offentliga federala diarieförteckning), vilka även de är en del av de lagliga förutsättningarna för detta program.

Samtliga läger har både järnvägs- och vägförbindelse med omvärlden. I många fall finns också en närbelägen flygplats. De flesta lägren kan hysa 20 000 fångar. Det för närvarande största av dessa läger finns strax utanför Fairbanks i Alaska. Den anläggningen är en enorm mentalvårdsinrättning och kan svälja ungefär två miljoner intagna.

En viss Terry Kings skrev en artikel om läger han upptäckt i södra Kalifornien. Han berättar följande: Under ett antal månader har flera av oss undersökt tre tilltänkta fångläger i södra Kalifornien. Vi hade hört talas om dem och ville själva se dem.

Det första vi fann ligger i Palmdale, CA. Det fungerar inte för närvarande som fångläger men har maskerats som en del av ett vattenverk. Men varför skall det finnas en sådan anläggning långt ifrån all ära och redlighet med inte en enda fånge? Staketen som omger anläggningen, kilometer efter kilometer, är alla riktade inåt. Långa vallar omger det inre av området så att man inte från vägen kan se vad som ligger där bakom. Tre stora lastkajer mitt för infarten kan ses från vägen. Vad är det som skall lastas över dessa kajer?

Vita stationsvagnar patrullerar området. En kom oss till mötes och hälsade oss med vänliga vinkningar, och följde oss tills vi hade kört gott och väl bort från närheten. Vad skulle ha hänt om vi fått för oss att köra in genom den öppna grinden eller om vi börjat ställa frågor?

Anläggningen ligger på andra sidan vägen från Palmdales vattenverk. Området runt vattenverket har staket som vänts utåt, för att hålla folk borta från detta farliga område och se till att de inte drunknar. Men på andra sidan vägen pekar staketen inåt. Varför? För att hålla kvar människor? Vilka människor? Vilka är de som tänks hållas där?

Där finns också anslag var tjugonde meter på vilka det står: / Staten Kalifornien / Överträdelse och vistelse förbjudna / Enligt Avdelning 555 i Kaliforniens strafflag. /

Skylten vid infarten lyder: Päronblommans undercentral för verksamhet och underhåll, Mottagningsenheten, 34534 116th Street East. Det finns också en vaktlokal nära infarten.

Vi vågade oss inte in i denna anläggning, men vi körde runt om den för att se om det fanns något mer att se från vägen. Vi såg kilometervis av stängsel med topparna hela tiden riktade inåt. Ett järnvägsspår löper längs kanten på det inhägnade området. Lastkajerna är stora nog att kunna ta emot järnvägsvagnar.

Jag undrar vad som planeras för denna anläggning? Man kan med lätthet få in 100 000 människor i detta område. Och vilka skulle det vara?

En annan anläggning finns i Brand Park i Glendale. Det har nybyggda staket (samtliga riktade inåt). Staketet omger en torrlagd reservoar. Det finns också nybyggda byggnader i området. Vi undrade varför fyra militärer skulle patrullera området. Sedan när behöver en allmän park beväpnade vakter?

En tredje plats vi besökte finns i San Fernandodalen, nära vattenverket. Återigen hade området för själva vattenverket staket som helt logiskt riktats utåt (för att hålla folk borta från det farliga området). Det närbelägna området, som sträckte sig många kilometer, omgavs av staket och taggtråd riktade inåt (för att hålla inne vad? eller vem?). Ett annat intressant faktum var att tillsatserna överst på staketen var så nya att det inte fanns ett spår av rost på dem. Innanför stängslet fanns en enorm byggnad som vakterna sa var en träningsskjutbana för poliser. Där fanns nyanlagda vägar, nya grå byggnader som såg militära ut, och en landningsbana. För vad? Polisbilar patrullerade hela tiden områdets många kilometer långa omkrets.

Från Odysseyrestaurangens parkeringsplats fick man bättre överblick över det område som inte syntes från vägen. Inom ett område fanns ett hundratal svarta lådor som såg ut som järnvägsvagnar. Vi har hört att mängder av järnvägsvagnar utrustade med handfängsel har tillverkats i Oregon. Kunde dessa vara sådana? Från vår utsiktspunkt var det svårt att avgöra.

På Internet har jag funnit att omkring 600 sådana fängelseanläggningar finns spridda i landet (och fler tycks bokstavligen dyka upp dagligen, jobbar de dygnet runt?). De är bemannade, men innehåller inga fångar. Vad behöver man alla dessa overksamma fängelser till? Vad väntar de på? Vi hör hela tiden att våra fängelser är överfyllda och att man därför tvingas släppa fångar lösa. Men de här anläggningarna då? Vad är de egentligen till för? Varför finns där beväpnade vakter men ingen som de behöver skydda sig emot? Och vad kommer att vara den utlösande faktorn för att dessa anläggningar ska tas i bruk?

Vad skulle ge upphov till en situation som skulle framkalla behovet av dessa nya fängelser? En människoskapad katastrof eller en naturkatastrof? En jordbävning, panik förorsakad av datorproblem typ millennieskiftet, våldsamt omfattande förgiftningar, en panik så omfattande att den tenderade att drabba hela nationen?

När en mycket stor katastrof inträffar (och om den orsakats av natur eller människa spelar ingen roll) sätts krigslagar omgående i kraft och vi befinner oss alla i händerna på regeringsorgan (FEMA) som därvid utmålar sig som våra beskyddare. Men vad händer om vi ifrågasätter dem som har makten och hur de tar ifrån oss alla våra friheter? Blir det då vi som ska spärras in i dessa läger? Och vilka kommer de att ta hand om? De som har vapen? Eller de som ställer frågor? De som undrar vad som egentligen pågår? Kan det innefatta några av oss? Vi som söker sanningen?

När jag först fick höra om detta befann jag mig i ett tillstånd av total förnekelse. Hur kan det vara så här? Jag trodde att vårt land var ett fritt land, och hade alltid känt mig väl till mods i tron att så länge vi tillämpade vår frihet utan att skada andra så fick vi sköta oss själva. Idealet var att vi behandlar andra med respekt och accepterar deras särdrag och hoppas att andra gör detsamma.

Det tog ett intensivt år av undersökningar om den dolda politiken för att inse att vi är just så fria som vi inbillar oss. Om vi är i förnekelsestadiet ser vi inte alla de tecken som finns framför ögonen på oss, utan håller våra tankar bortkopplade och ägnar oss åt våra vardagssysslor.

Vi bryr oss helt enkelt inte tillräckligt mycket om att ta reda på den verkliga sanningen, utan nöjer oss med de berättelser som serveras oss av huvudmedia såsom TV, radio, dagstidningar och andra periodika. Men det är för sent att återvända till ögonbindlarnas dagar och gömma våra huvuden i sanden, därför att verkligheten håller på att klarna betydligt. Dagen kommer snabbt närmare när det ska vara vi som undrar ”Vad hände med vår frihet? Med vår yttrandefrihet? Med vår rätt att skydda oss själva och vår familj? Att tänka som en individ? Att uttrycka våra tankar på det sätt vi själva vill?”

Inte förrän vi utmanar vår frihet vet vi hur fria vi är. Hur många vill anta den utmaningen? Alltför få, för annars skulle vi inte befinna oss i den situation vi nu är. Vi skulle inte ha låtit saker ha sin gång och halka ur våra händer och i deras händer som vill kontrollera oss till varje pris, inklusive användning av våld och inspärrning mot sådana som frågar fel frågor.

Blir frågor det som härnäst görs olagligt? Det finns flera rapporter från senare tid om hur personer som frågade om sådant som tangerade de outtalade sanningarna (mörkläggningen) avvisats från presskonferenser och hindrats från att nå ut till allmänheten. Även att sådana som ville tala till pressen blivit omhändertagna och antingen satts i fängelse, spärrats in i mentalsjukhus, dödats (genom iscensatta ”självmord”) eller diskrediterats.

Varför är vi alla i förnekelse om dessa utsikter? Hör vi inte om fångläger i Tyskland, och även i USA, under Andra världskriget? Japaner togs om hand och placerades i interneringsläger så länge kriget varade. Var fanns deras frihet?

Du tror inte det kan hända dig? Uppenbarligen trodde inte heller de som tagits om hand och som dödats att det kunde hända dem. Hur kan anständiga människor bevittna sådana illdåd och ändå ingenting säga? Ska vi göra likadant här, medan man en och en för undan de individer som står upp för medborgarnas rättigheter genom att avslöja den fördolda sanningen? Kommer vi alla att stå där och undra vad som hänt med detta vårt land? Hur kunde det gå fel? Hur kunde vi låta det ske?

Övers. Lars Wåhlin

Astrid Boman

Musik

Arbogast — Too Proud to Stick to Winners

Bad Brains — Build a Nation

Dan Berglund — Såna som vi… & Lars Demian — Välkommen hit

Bonde do Rolê — With Lasers

Boz Scaggs — Runnin’ Blue

CocoRosie — The Adventures of Ghosthorse and Stillborn

The Detroit Cobras — Tied & True & Nick Lowe — At My Age

Editors — An End Has a Start, Tunng — Good Arrows, Richard Hawley — Lady’s Bridge, Joseph Ruarri — Tales of Grime & Grit, Unkle Bob — Sugar and Spite, The Enemy — We’ll Live & Die in These Towns & The Marzipan Man — Stories

Green Day — Transmissions

Ian Hunter — Shrunken Heads

Iron Savior — Megatropolis

Korn — Untitled & Nick Black — Hollow

Korta musikrecensioner XXXI

Mörbyligan — persona non grata?

Prince — Planet Earth

Soulsavers — It’s Not How Far You Fall, It’s the Way You Land & Specimen — Electric Ballroom

Taken by Trees — Open Field

The High Llamas — Can Cladders

The White Stripes — Icky Thump

Turbonegro — Retox

Wicked Little Dolls — Wicked Little Dolls