Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Nya indieplattor

Editors — An End Has a Start

The Enemy — We’ll Live & Die in These Towns

The Marzipan Man — Stories

Tunng — Good Arrows

Unkle Bob — Sugar and Spite

Richard Hawley — Lady’s Bridge

Joseph Ruarri — Tales of Grime & Grit

The Enemy — We’ll Live & Die in These Towns.Så mycket musik att lyssna på och så lite tid njuta av det hela. Nja, det är väl inte helt sant men nästan då. Tyvärr så lever vi inte på vårt skrivande i redaktionen utan tvingas till att arbeta i Viktor Rydbergs grottekvarn. Så är livets orättvisa lotteri. Editors — An End Has a Start.Men för tusan, vi har musiken, böckerna, tidskrifterna och serierna som vi kan leva ett trevligt liv av och dessutom med stort nöje. Nu har det dumpad ned en hel rad med nya indieplattor i brevlådan som tog mig bortåt det helfestliga trivselns spelplan.

Editors och The Enemy gör en trevlig blandning av Coldplaymelodier och lite nattsvart postpunk som gör att musiken skulle kunna växa till sig. The Enemy har melodier men saknar lite av skönheten i popen. The Marzipan Man — Stories.Editors gör vacker bombastisk pop men saknar både melodier och nerv i sin musik istället. Editors andra skiva är lite för monoton och saknar stilkänsla någonstans i deras musik. The Enemy träffar lite mera rätt så att säga.

Unkle Bob — Sugar and Spite.The Marzipan Man och Tunng låter ganska så lika i sina upplägg. Mjuka spetsiga sånger som lyfter skivan till det bättre enligt mitt sätt att se. Mjuka popballader som överser oss sina banala framföranden. Musiken är långsam pop som vågar ta sig fram i världen.

Richard Hawley — Lady’s Bridge.Unkle Bob är mest feg pop som siktar in sig på topplistan men saknar någon form av profil i sin musik. Det blir mest anonym pop som jag snabbt hinner tröttna på utan att anstränga mig särskilt mycket.

Joseph Ruarri — Tales of Grime & Grit.Då är Richard Hawley och Joseph Ruarri suveräna talanger som gör bra singer/writerskivor med den rätta infunna känslan för sitt förvärv. Musik som faktiskt tar oss med på dom visioner som starka kompositörer verkligen kan frambära till oss lyssnare. Där finns de verkliga kapen i musiken. Då är musiken rolig igen.

Musik

Arbogast — Too Proud to Stick to Winners

Bad Brains — Build a Nation

Dan Berglund — Såna som vi… & Lars Demian — Välkommen hit

Bonde do Rolê — With Lasers

Boz Scaggs — Runnin’ Blue

CocoRosie — The Adventures of Ghosthorse and Stillborn

The Detroit Cobras — Tied & True & Nick Lowe — At My Age

Editors — An End Has a Start, Tunng — Good Arrows, Richard Hawley — Lady’s Bridge, Joseph Ruarri — Tales of Grime & Grit, Unkle Bob — Sugar and Spite, The Enemy — We’ll Live & Die in These Towns & The Marzipan Man — Stories

Green Day — Transmissions

Ian Hunter — Shrunken Heads

Iron Savior — Megatropolis

Korn — Untitled & Nick Black — Hollow

Korta musikrecensioner XXXI

Mörbyligan — persona non grata?

Prince — Planet Earth

Soulsavers — It’s Not How Far You Fall, It’s the Way You Land & Specimen — Electric Ballroom

Taken by Trees — Open Field

The High Llamas — Can Cladders

The White Stripes — Icky Thump

Turbonegro — Retox

Wicked Little Dolls — Wicked Little Dolls