Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Korta musikrecensioner XXXI

Chicane — Somersault

Chicane — Somersault.Nick Bracegirdle är mannen bakom sitt mix och tranceprojekt Chicane som gör modern dansmusik sedan slutet av 90-talet och tillhör Ibizagenerationen där trance, house och teknomusiken brukar husera om somrarna. Hans nya skiva tar oss med in i hans musikvisioner som utgör en delikat och snygg house/trancemusik att ta till sig. Det var en god vän till mig som fuskade i dj-sammanhang som tipsade mig om Chicane för 10 år sedan. Det är därför som jag lyssnar på nya skivan som är lika skön som när jag hörde honom för 10 år sedan. Det handlar knappast om nyskapande musik utan om förvaltning av ett gott arv.

Sean Kingston — Sean Kingston

Sean Kingston — Sean Kingston.Det är en trist blandning av reggae, dancehall och hip hop som den unge Sean Kingston från Jamaica, men uppväxt i Miami bjuder på sin nya skiva. Jag gillar inte den här blandningen som skivan mest består av. Det finns Phil Collins, Led Zeppelin och Ben E. King i hans mix och repertoar som hans ville ha med in inför den nya skivan. Sean Kingston är en artist jag har hört nu för första gången men han roar mig inte.

Lisha — Nice to Meet You

Lisha — Nice to Meet You.En vit snygg tjej ger sig på en smörig variant av modern r&b som är precis så kommersiell att samtliga stentråkiga radiostationer förmodligen kommer kasta sig över musik helt utan värde och med avsaknad av allt som är stil och klass så som man hade förr i tiden inom musiken. Lisha får ursäkta min ton men det är för slentrianmässig soul som saknar just soul i musiken. Tom, tyst och lätt bortglömd musik som man knappast kommer sakna om något år.

Common — Finding Forever

Common — Finding Forever.Veteran sedan 90-talet inom hip hopgenren och framförallt att han var något av det bästa inom musiken. Hans nya skiva är som vanligt stilsäker, och vandrar genom olika dimensioner. Common har alltid lyckas göra musik som känns äkta, om ordet nuförtiden har någon som helst mening längre. Men Common uppvisar och visar hur han vill ha allt. Många har fallit för Commons nyaste skiva är en stor hip hopplatta för detta år.

Garbage — Absolut Garbage

Garbage.Shirley Manson får sjunga så mycket hon vill liksom producenten Butch Vig (bakom Smashing Pumpkin och Nirvana) så mycket får spela som man vill. Jag gillade för många år sedan några låtar av Garbage. Men nu när man sitter ned med dras samlingsskiva så hör vi hur usel deras musik var i långa loppet. Garbage framstår numera som trash i varje musikalisk situation. Garbage finns fortfarande kvar men dom får gärna undvika min personlighet i framtiden.

Marlango — Selection

Jazzig pop som brinner lite lagom men känns ändå lite ofarlig fastän den bryter upp gränsen mellan pop, jazz och rock. Det är Norah Jones och Diana Krall som står som goda förebilder. Malangos skiva är ett urval av karriärens olika perioder. Det är en enkel cool skiva som vågar vara lite lagom tuff. Men det håller ändå hela vägen fram.

Lil Wayne — The Carter 3 Mixtape

Lil Wayne.Det finns två skivor och andra utsläpp från Lil Waynes stall av kreativitet. Men det blir överflöd och jag orkar knappast med att lyssna på allting i hans väg. Det räcker med att ta del av den här skivan för att tröttna snabbt på fenomenet Lil Wayne. Den unga generationens rapare som är visserligen begåvad men för osjälvständig för min smak. Det finns ingenting som lockar mig att fortsätta lyssna på det han har att ge ut.

Sum 41 — Underclass Hero

Sum 41 — Underclass Hero.Tomt och innehållslöst men väl förpackad poppunk från ännu ett band i samma stil som Blink 182 och Good Charlotte som har sena Green Day som sin viktigaste influens. Nya skivan har en titel som anger politisk relevans. Visst kan bandet vara unga och arga fast ändå blir skivan blev och färglös som alla dessa MTV-punkband eller emoband i genren. Så jag lägger undan Sum 41 och slipper att lyssna på eländet igen.

Rocky Votolato — The Brag & Cuss

Rocky Votolato — The Brag & Cuss.En ung man med gitarr som har en bördig jordmån för countryrock i den anda som Neil Young eller Gram Parson kunde förena med rocken. Rocky Votolato är en ny bekantskap för min del och hans nya skiva är underskön country/americana som plockar fram allt det bästa av musiken som jag älskar och gärna tar fram ur min egen samling. Rocky Votolato gör trygg och säker rock som är stark i det mesta som har med text och komposition att göra. En ny bra sångare framträder i min värld.

The Moonbabies — Moonbabies at the Ballroom

The Moonbabies — Moonbabies at the Ballroom.Svensk trygg indierock elkler flöde av ren skör popmusik som slinter in i medvetenheten. Jag lyssnar på en svenskt band som jag enbart har läst om och överraskar med hitpotential och läckra poplåtar som gör The Moonbabies till det främsta inom indie för tillfället. Allt känns så välbekant med gruppen och inget tar man för givet. Utan The Moonbabies är rak i sin popestetik. Delikat och lagom svängig pop utan alltför många stunder av pauser som förtar musiken. Bäst för tillfället enligt undertecknad Dr. Indie.

Kylie Minouge — Kylie X

Kylie Minogue — Kylie X.Den vackra sexiga gudinnan är tillbaka med en kommande skiva som orkar fortsätta att göra en poetisk lyxig popdisco som siktar till dansgolvet. Jag älskar den disco som Kylie eller Madonna fortfarande kan göra för att få oss att älska dansmusiken. Kylie gör inte sin bästa prestation men den är ändå tillräcklig bra för att engagera min tappra själ, igen. Bra gjort för kvinnor som tillhör min generation från 60-talet.

Metric — Grow Up and Blow Away

Metric — Grow Up and Blow Away.Snygga elektroniska tongångar som återigen tar oss med till Metrics musikvärld. Jag lyssnar på vacker och stilenlig syntpop med en stark dos soul i bakgrunden som surrar bakom sången i musiken. Metric gör som vanligt popmusik som är lätt att till sig. Inga konstigheter eller dåliga vibrationer. Utan bara lite av sommarens vackraste syntpop helt enkelt.

Kool & The Gang — Still Kool

Kool & The Gang — Still Kool.Javisst den gamla hederliga funk och soulgruppen Kool And The Gang gör musik fortfarande som borde fungera om inte deras senaste skiva var så utslätat. Dom vågar eller orkar inte längre bry sig om vad de gör nuförtiden. Dåliga och oengagerade sånger med trist soul som borde förena deras gamla meriter med en säkrare hand. Nu gör dom musik som varken betyder något längre eller har någon ambition längre att våga ta fram igen. Så synd för jag älskar allt av deras gamla låtar. Synd på så rar ärta.

Andre 3000 — Whole Foods

Outkasts egen Andre 3000 släpper en jazzig fantasifull hip hop platta som tar oss med i denna häxkittel där Andre 3000 borde bry sig. Hans egen soloplatta är bra och förträfflig på så små sätt du kan finna i livets kvarn. Andre 3000 förvånar mig inte alls längre. God smak och bra rap rakt igenom. Skönt med nyskapande musik igen.

Oh Laura — A Song Inside My Head, a Demon in My Bed

Oh Laura — A Song Inside My Head, a Demon in My Bed.Oh Laura fick en reklamhit för SAAB över hela världen — Release Me. Den låten lät bra på reklamen men lite tristare på skiva. Oh Laura kan så mycket mera än vad deras reklamlåt uppvisar. Dom gör bra vass lyrisk modern radiorock fast helt utan pinsamheter. Oh Laura gör bra kommersiell rock av märket kvalitet 2007. Jag diggar plattan rejält.

Alabama — 16 Biggest Hits: Original Recording Remastered

Alabama.Gruppen började under tidiga 70-talet som backupgrupp åt olika artister men fortsatte under sitt eget namn 1977 att spela in låtar i Merle Haggards stil. Dom hade klassisk country med rock/pop i soundet. Dom är ett av mina absoluta favoritband. Dom lades ned för 4 år sedan. Men den här nyutgåvan av deras greatest hitsplatta är värd sin vikt i guld och silver. Stark böjlig country med stor potential som leder Alabama till att vara en av musikhistoriens mest framgångsrika grupper i USA och världen. Vi countrytörstiga älskade det här bandet skoningslöst. Grabbig stabbig storstadscountry med ranchen och cowboyhatten i högsta gugg. Det ni.

Musik

Arbogast — Too Proud to Stick to Winners

Bad Brains — Build a Nation

Dan Berglund — Såna som vi… & Lars Demian — Välkommen hit

Bonde do Rolê — With Lasers

Boz Scaggs — Runnin’ Blue

CocoRosie — The Adventures of Ghosthorse and Stillborn

The Detroit Cobras — Tied & True & Nick Lowe — At My Age

Editors — An End Has a Start, Tunng — Good Arrows, Richard Hawley — Lady’s Bridge, Joseph Ruarri — Tales of Grime & Grit, Unkle Bob — Sugar and Spite, The Enemy — We’ll Live & Die in These Towns & The Marzipan Man — Stories

Green Day — Transmissions

Ian Hunter — Shrunken Heads

Iron Savior — Megatropolis

Korn — Untitled & Nick Black — Hollow

Korta musikrecensioner XXXI

Mörbyligan — persona non grata?

Prince — Planet Earth

Soulsavers — It’s Not How Far You Fall, It’s the Way You Land & Specimen — Electric Ballroom

Taken by Trees — Open Field

The High Llamas — Can Cladders

The White Stripes — Icky Thump

Turbonegro — Retox

Wicked Little Dolls — Wicked Little Dolls