Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Musikrönika

Happy Mondays nya liv på scenen

Happy Mondays — Uncle Dysfunktional.Jag måste börja med att åkalla sommaren 1990 som var en tidpunkt för de relevanta upplevelserna inom musiken. Från Sub Pops skivfront kom det sig att grungen kom att förändra rockhistorien för evigt med sitt alternativa genombrott för undergroundrocken. Och England som hade Manchester som viktigaste grund då ravescenen förenade sig med rocken under tidiga 90-talet. Manchestersoundet och brittrocken slog till ordentligt. Jag blev som galen i båda scenerna. Men framförallt så blev skivbolagen Factory och Creation mina heliga gudar som gav mig allt jag älskade inom muisken.

Stone Roses öppnade redan 1989 med sin debutplatta för det som komma skall. Snart fick vi The Charlatans, Primal Scream, Boo Radleys, Inspiral Carpets, James, Jesus Jones, The Farm, The Soup Dragons, House of Loves med flera. Men mitt band vid sidan av Primal Scream blev Happy Mondays. Jag fick uppleva dom på konsert i England och Stockholm. Det var Happy Mondays som stod för en galenskap och skitig punkig attityd i sin musik vilket lockade verkligen lockade mig till att läsa, skriva och lyssna på Happy Mondays.

Deras tidigaste plattor var lite skramliga och småskitiga. Tony Wilson som var mannen bakom skivbolaget Factory såg Sex Pistols 1976 och bildade Factory som en direkt grund efter en scenupplevelse med Sex Pistols. Factory hade Joy Division som främsta band innan han lät New Order efter Ian Curtis död och Joy Divisions nedläggelse växa sig starkt. Snart var det Happy Mondays som blev det nya flaggskeppet men även bandet som fick Factory gå i graven.

Happy Mondays — Pills ’n’ Thrills and Bellyaches.Happy Mondays mästerverk Pills ’n’ Thrills and Bellyaches är en drogberusad vansinnig dansorienterad psykedelisk tillsats där den ironiska engelska trista vardagen får sin beskrivning i cynismens nattsvarta vardag. Bandet som i grunden är Shaun Ryder med sin broder Paul Ryder och den evigt dansande Bez som skrev och skapade skivans mästerliga vred och dansgolvsmusik. Kolla bara in starka låtarna Step On och Holliday då har du hip hopkänslor och discobeats instoppad i rockmusiken. Jag tror att band som Oasis, Blur eller Chemical Brothers knappast hade låtit så som de lät om inte Happy Mondays tagit sina steg in i musiken på sitt eget sätt.

Happy Mondays.Problemet var att 1992 så hade Shaun Ryder och dansaren Bez grava drogproblem vilket sänkte bandet och deras sista skiva blev ett ekonomiskt fiasko och Factory gick i graven. Yes, Please hette skivan. Shaun Ryder återfanns senare i Black Grtape som släppte två utsökta skivor men som lät för mycket likt Happy Mondays. Så 2007 så återkommer dagens upplaga av Happy Mondays med drogfria medlemmar. Deras nya skiva Uncle Dysfunktional är en suverän stark återkomst med hårdare takter men med cyniska lyriken intakt. Shaun Ryder är fetare men drogfri och låter som om tiden inte allas stått stilla utan Happy Mondays är mörka och oerhört samspelta och skapar bara bra vibrationer rakt igenom hela plattan.

Man blir chockad, åtminstone blir jag det då bandet låter som om ingenting har förändrads under cirka 15 års frånvaro som grupp. Skivan är så jäkla bra att den tangerar att bli en av de starkaste och främsta comebacker som jag kan tänka mig. Snälla kom till Sverige och jag kommer stå där i första ledet.

Nya skivan Uncle Dysfunktional smeker inga kinder utan sågar, fräter som syra i skinnet och texterna är som vanligt coola urbana eftergifter över hur vi har det i storstäderna.

Uncle Dysfunktional får i alla fall högsta betyg.

Musik

Musikkrönika

Happy Mondays nya liv på scenen

Arbogast — Too Proud to Stick to Winners

Bad Brains — Build a Nation

Dan Berglund — Såna som vi… & Lars Demian — Välkommen hit

Bonde do Rolê — With Lasers

Boz Scaggs — Runnin’ Blue

CocoRosie — The Adventures of Ghosthorse and Stillborn

The Detroit Cobras — Tied & True & Nick Lowe — At My Age

Editors — An End Has a Start, Tunng — Good Arrows, Richard Hawley — Lady’s Bridge, Joseph Ruarri — Tales of Grime & Grit, Unkle Bob — Sugar and Spite, The Enemy — We’ll Live & Die in These Towns & The Marzipan Man — Stories

Green Day — Transmissions

Ian Hunter — Shrunken Heads

Iron Savior — Megatropolis

Korn — Untitled & Nick Black — Hollow

Korta musikrecensioner XXXI

Mörbyligan — persona non grata?

Prince — Planet Earth

Soulsavers — It’s Not How Far You Fall, It’s the Way You Land & Specimen — Electric Ballroom

Taken by Trees — Open Field

The High Llamas — Can Cladders

The White Stripes — Icky Thump

Turbonegro — Retox

Wicked Little Dolls — Wicked Little Dolls