Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Retro XXXII

Gary Puckett & The Union Gap — Superhits Colombia 1999

Gary Puckett & The Union Gap — Superhits.Gary Puckett och hans band The Union Gap är kärleksballadernas främsta band och dom gör några av de bästa ballader jag någonsin har hört. Jag älskar detta band därför att låtarna är så snygga och vackra kärleksballader som har eviga teman om kvinnor som män älskar. Jag förstår den kärleken för jag älskar också kvinnor på samma sätt som Gary Puckett sjöng så fint om. Kvinnan som mannens eviga följeslagare i livet.

Gary Puckett & The Union Gap.Han som skrev de flesta sångerna åt bandet var deras egen producent Jerry Fuller som hade en oerhörd talang på det området. Han var mannen bakom sånger såsom Lady Willpower, Young Girl med flera låtar som finns med på samlingen. Jag lyssnar även på andra låtar som finns med på samlingen. Vi har Gary Pucketts versioner av Tim Hardins Don’t Make Promises och Jim Webbs snygga sång By the Time I Get to Phoenix som några ursnygga val av sånger som Gary Puckett And The Union Gap hade med på topplistan under åren 1967 till 1969. Det är ett band som jag gärna fördjupar mig i och som gör världens finaste ballader. En skiva och grupp att förföra vackra kloka kvinnor med.

Billy Preston — Encouraging Words Original 1970. Remastrad 1993 av EMI

Billy Preston — Encouraging Words.När Billy Preston avled förra året så slog vi upp det stort i Blaskan eftersom hann var så förknippad med Beatles senare period. Han kom till England med Ray Charles i tidiga 60-talet på turné. Billy Preston hade även konserterfarenhet med sina svängar på vägarna med den store Little Richards. Nu stannade han kvar i England där han stiftade bekantskap med The Beatles och blev involverad i skivan Let It Be plus att han medverkade på George Harrison soloskiva All Things Must Pass. Billy Preston var även aktiv i John Lennons Plastic Ono Band i början av 70-talet innan han släppte loss sin egen energi på egna plattor. Den här skivan släpptes 1970 och producerades av självaste George Harrison. Musiken verkligen exploderar klassisk soul och några stänk av gospel. Billy Preston gör en bra cover på George Harrisons My Sweet Lord. Det finns även två bonustracks på den här cd-utgåvan med två kanonbra sånger som tar oss med på en resa in i soulens ljusaste stunder i livet.

Robyn Hitchcock — Luxor 2003

Robyn Hitchcock — Luxor.Han är en av Englands mest sofistikerade musiker och konstnärer tillsammans med Julian Cope i musikhistorien. Hans skivor tillsammans med bandet The Soft Boys på 70-talet gjorde att Syd Barrett fick sin arvtagare i bandets sångare Robyn Hitchcocks personlighet. Många artister såg fantasin i hans röst och musik. Roy Harper är ett exempel på att artister så gärna ville ha med honom i hans band. Den här skivan är min personliga favorit bland Robyn Hitchcocks många soloalbum. Luxor är en stark, spirituell och vacker akustisk personligt färgad platta med underfundiga ballader från Robyns penna. Jag förälskade mig i den när den kom men så tappade jag bort skivan och nu återupptäcker jag den igen. Man kan säga att det var kärlek vid första genomlyssningen när skivan utkom. Så jag tar gärna fram den igen för att njuta av bra rock.

Ernest Tubb — The Texas Troubadour

Ernest Tubb.Ernest Tubb är en av countrymusikens främsta namn som i sin tur influerades av Jimmie Rodgers karriär. Det handlar om honky tonkmusikens kanske första riktiga namn som slog igenom och gav hnky tonkmusiken sin riktiga form. Ernest Tubb är precis som Bill Monroe ett namn som förpliktigar och dess arvtagare har mycket energi och flöde att ta ifrån. Den här skivan visar trubaduren Ernest Tubbs kvaliteter mellan 1940 fram till 1952. Det är arga fina härliga tolkningar av livet från en bitter romantiker som Ernest Tubb kan vara om han vill. Men det är 25 underbara sånger som varje rock/countryvän borde tillbe och med alla öppna sinnen vi har som människa bara ta emot och glädjas av. En relevant samling om jag får säga min sak i öppen dager.

The Allman Brothers — Eat Peach

The Allman Brothers — Eat Peach.Det är broder Gregg Allman hyllning till sin döde broder Duane Allman. Han föddes 1946 och avled 1971. Gregg gick vidare med sitt band och spelade in detta album som även innehåller två outhärdliga jazzfusuonrockspår. Les Brer in a minor som klockar in på 9 minuter och Mountain Jam som är 33 minuter plågsam smörja. Men det finns andra låtar som har ljuvlig bluesrock och countryrockmylla med skit under naglarna som gör det till en platta att njuta av som jag fann på biblioteket i Kulturhuset, Stockholm. Då Gregg Allman låter musiken skölja över oss med amerikanska sångboken så är det minst lika bra som The Band. Då fungerar skivan som bäst.

Tortoise and Bonnie ”Prince” Billy — The Brave and the Bold 2006

Tortoise and Bonnie ”Prince” Billy — The Brave and the Bold.Will Oldham är americana/indierockens mest sävligaste namn som fått göra filmer redan på 80-talet med John Sayles men hans riktiga genombrott är 90-talets vackraste sånger som man någonsin kan få höra. Will Oldham.När han uppträder och gör skivor så genomför han det under sitt eget namn Will Oldham eller sitt lika berömda alias Bonnie ”Prince” Billy. Nu spelade han in suveräna experimentella covers tillsammans med Tortoise, oljudsgruppen nummer ett i världen. Dom tolkar Devo, Melaine, Springsteen, Lungfish, Richard Thompson och The Minutesmen. Det är alla sköna låtar som griper tag på så många sätt att jag lär mig sakta älska musik bortom det mesta som jag kan få höra.

David Bowie — Station to Station Original 1976 Remastrad utgåva 1999

David Bowie — Station to Station.Det är skivan som visar att David Bowie efter soulskivan Young Americans ville fortsätta att undersöka nya syntljud och mixa det med hans vurm för soulmusik. Men det är en bra skiva som har sex av hans allra finaste och starkaste låtmaterial. Det är vägen mot den nya tidens musik som han skapade under slutet av 70-talet i Berlin. Den här skivan spräcker det mesta som du hör av i dag.

The Sound of Funk: Serious 70’s Heavy Weight Rarities Volym One

The Sound of Funk: Serious 70’s Heavy Weight Rarities Vol. One.Funk från det ökända 70-talet då James Brown redan satt foten ned för den kommande funkexplosionen med Bootsy Collins färgexplosioner i gitarrklöset. En rad med okända artister finns samlade på denna unika utgåva med hårt svängande funk som verkligen betyder att det fanns bakom alla erkända namn en armé av bra musiker som skickade fram sina alster på det mest spännande sätt. Artister som Al Brown, Sons of Slum eller Gus ”The Groovy” Lewis är några namn att lägga på minnet i denna skivvärld. En stor och bra samling att verkligen ta till sig.

Musik

Arbogast — Too Proud to Stick to Winners

Bad Brains — Build a Nation

Dan Berglund — Såna som vi… & Lars Demian — Välkommen hit

Bonde do Rolê — With Lasers

Boz Scaggs — Runnin’ Blue

CocoRosie — The Adventures of Ghosthorse and Stillborn

The Detroit Cobras — Tied & True & Nick Lowe — At My Age

Editors — An End Has a Start, Tunng — Good Arrows, Richard Hawley — Lady’s Bridge, Joseph Ruarri — Tales of Grime & Grit, Unkle Bob — Sugar and Spite, The Enemy — We’ll Live & Die in These Towns & The Marzipan Man — Stories

Green Day — Transmissions

Ian Hunter — Shrunken Heads

Iron Savior — Megatropolis

Korn — Untitled & Nick Black — Hollow

Korta musikrecensioner XXXI

Mörbyligan — persona non grata?

Prince — Planet Earth

Soulsavers — It’s Not How Far You Fall, It’s the Way You Land & Specimen — Electric Ballroom

Taken by Trees — Open Field

The High Llamas — Can Cladders

The White Stripes — Icky Thump

Turbonegro — Retox

Wicked Little Dolls — Wicked Little Dolls