Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Politik

Varför är borgarna rädda för begreppet kollektivism?

Borgerliga skribenter, intellektuella och politiker avskyr ordet kollektivism därför att påstår att det begreppet förstör människans frihetliga känsla och vi förlorar vår individualism som utgör människans viktigaste grund, åtminstone enligt borgerlig terminologi så är det en vedertagen sanning. Jag ser det som rent trams att vi skulle fastna i någon form av nedbrytande krafter som hotar vår personlighet om vi hjälper varandra i någon form av kollektiva lösningar.

För faktum är att alla individer lever i en livsmix av individuella och kollektiva levnadsvillkor. Vi har familjer, släkt, vänner, jobb och hel rad med kollektiva sociala möten. Även marknadsekonomin bygger på kollektiva möten då individer/subjekt möter varandra och ingår i kommunikativa interaktiva sammanhang. Vi lever som individer i kollektiv efter som vi befinner oss i ständig mänsklig kontakt. Det enda som vi gjort i Sverige är att vi byggt upp en blandning av kollektiva välfärdslösningar och individuella livsval som samverkar parallellt med varandra. Vad det handlar om är att vi har vissa normer hur individer samverkar i ett kollektivt sammanhang. Kapitalism/marknadsekonomin bygger också på att individer bygger upp kollektiva regler för hur vi uppför oss i affärsrelationer. Visserligen kommer borgerliga intellektuella påstå att marknadsekonomi bygger på fria val i livet och inte på att alla tvingas att delta i processen. Men en total frihet finns inte riktig i något system därför att vi kringskär oss själva med livsåskådningar, normer, filosofier och ideologier som påverkar oss som människa.

Konservativa tänkare ser familjen, nationen och samhället som en organism där vi alla är sammanlänkande i traditioner och moraliska värderingar. Dom tror inte på enbart individuella liberala ensamma människan. Utan dom ser liberalens frihetliga samhälle som splittrare. Vi demokratiska socialister vill skapa en idé om individens sociala sammanhang i ett gemensamt samarbete mellan människor. Vi är både individuella och kollektiva på samma gång i ett samhälle. Det är den kärna som vi skall bygga samhället på. Liberalens ekonomiska individuella samhällsyn gör oss bara ont då den utesluter andra former av samarbete än den strikt affärsmässiga delen av friheten. Konservatismens traditionella ideologiska tanke att bevara blir i grunden bara fel eftersom den glömmer framtiden. Kommunismens enpartistat är idotisk från början. Då återstår den mest humana idealet om solidariskt samhället där individuella friheten underbyggs av ett gemensamt kollektivt ansvar inför oss själva. Borgerligheten avsky inför ordet kollektivism handlar enbart om att det systemet hindrar några från att äga samhället. Därför är borgerligheten rädda och hatiska mot ordet i fråga. För att den är ett besvär för renodlade nyliberalers usla människosyn.

Därför säger jag: Bevara välfärdsstaten.

Musik

Arbogast — Too Proud to Stick to Winners

Bad Brains — Build a Nation

Dan Berglund — Såna som vi… & Lars Demian — Välkommen hit

Bonde do Rolê — With Lasers

Boz Scaggs — Runnin’ Blue

CocoRosie — The Adventures of Ghosthorse and Stillborn

The Detroit Cobras — Tied & True & Nick Lowe — At My Age

Editors — An End Has a Start, Tunng — Good Arrows, Richard Hawley — Lady’s Bridge, Joseph Ruarri — Tales of Grime & Grit, Unkle Bob — Sugar and Spite, The Enemy — We’ll Live & Die in These Towns & The Marzipan Man — Stories

Green Day — Transmissions

Ian Hunter — Shrunken Heads

Iron Savior — Megatropolis

Korn — Untitled & Nick Black — Hollow

Korta musikrecensioner XXXI

Mörbyligan — persona non grata?

Prince — Planet Earth

Soulsavers — It’s Not How Far You Fall, It’s the Way You Land & Specimen — Electric Ballroom

Taken by Trees — Open Field

The High Llamas — Can Cladders

The White Stripes — Icky Thump

Turbonegro — Retox

Wicked Little Dolls — Wicked Little Dolls