Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Författare: Taru Staudinger

Titel: Svenskspråkig bokstävercock

Förlag: Teos (i Finland)

Bokstäverchock, bokstäverkrock

Av anledningar vilka än, jag kan knappt mera läsa, blott skriva, helst dårtexter och hjärtlåtar. Det är synd om mig, så hemskt ju. Jag är finsk man, det är alltid synd om den finska mannen. Enligt alla och nästan samtliga urfinska epos så, och enligt samma epos och folkmun är den finska mannen också sjuk i tanken, och vill vara det, tycker också alltid synd om sig. Jag lyckades nog läsa den experimentellt dårsjuka anfäktelsen av den finska kulturpersonligheten, säg malediktologen, paskillanten Saga Taru Staudinger, jag skrattar fler gånger, jag berörs, hon lägger hatets land sköra lagerblads beröring mellan svenska och finska bokstäver, och de skiljer även när de såväl saknas eller liknar varann , ”Bokstävercock” är en jävla soppa till paskill, eller av en kärlek till bokstävers mystik är det också, bokstäver gör, bokstäver förför, bokstäver horla eller horas, bokstäver är ortografens helga, jag är ortograf till yrket, bekommer mig således. Vill jag kanske också undantagsvis citera från verket jag recenserar ”Lektion 6; Oh-hon! är det riktigt så? Storleken är inte bara (överstryket kladd) leken — det är seriöst; kungkorv; prinsknacken; prinsknacckorv kan formulera Sverige” (ha-haa, skratt, måste vara finne för att få humorn i det, med humorn i humorn nog); ”Gick då allt går (/överstryket ord) åt helvete.” (/bilder finns som bevis, jävla dåligt tecknade, jag kunde göra bättre helvete); ”Lektion 11; Lyckligost kommer från (bortklottat ord) Skåne” (/just det) — med intensiv lyckokänsla.” (/På prick). Det är insikt det, stämmer ju för helvete. ”Minneslista nummer 11; Herr gurka — Rör mig, please” (/plus bild av krökt slanggurka lik kliniskt penis arcuatus, beröring kanske smärta då); Moro moro det är morot nu!* *uttalas som i Tammerfors” (/morotsbild). Ha-haa måste vara purfinne för att ta eller ge den humorn, hur det nu uttalas i övre Tammerfors, men humoruttal nog. ”Grönsaker (/grsaker) denna sida är dedikerat för grönsaks _landbrukaren (/sic) Seppo. Han är majster/magister i många saken.” Visst, det är han. Boken är inte porr, eller bokstavsporr, bara undertecknad kritiker som fått snurren åter. Sista citat ”Jeh Hej då. SLUT» Jäpp, så slutar förvisso alla stora romaner och syndaflödeslegender, eller för många filmer, eller troligt för kärlekar, för personer, det är också något roligt ord i engelskan man säger åt någon. Finns det något mera att tillägga, en gång knackade en fin dam på dörren här, frågade var bredgården är (hos ”söta gubben”, grannen) och hon presenterade sig som fru Staudinger, men hon var rar och fin, som sagt. Taru Staudinger har konstiga musikljud på sin hemsida. Kanske är hon konstnär som så många alla andra.

Stefan Hammarén

ledande kritiker

Musik

Arbogast — Too Proud to Stick to Winners

Bad Brains — Build a Nation

Dan Berglund — Såna som vi… & Lars Demian — Välkommen hit

Bonde do Rolê — With Lasers

Boz Scaggs — Runnin’ Blue

CocoRosie — The Adventures of Ghosthorse and Stillborn

The Detroit Cobras — Tied & True & Nick Lowe — At My Age

Editors — An End Has a Start, Tunng — Good Arrows, Richard Hawley — Lady’s Bridge, Joseph Ruarri — Tales of Grime & Grit, Unkle Bob — Sugar and Spite, The Enemy — We’ll Live & Die in These Towns & The Marzipan Man — Stories

Green Day — Transmissions

Ian Hunter — Shrunken Heads

Iron Savior — Megatropolis

Korn — Untitled & Nick Black — Hollow

Korta musikrecensioner XXXI

Mörbyligan — persona non grata?

Prince — Planet Earth

Soulsavers — It’s Not How Far You Fall, It’s the Way You Land & Specimen — Electric Ballroom

Taken by Trees — Open Field

The High Llamas — Can Cladders

The White Stripes — Icky Thump

Turbonegro — Retox

Wicked Little Dolls — Wicked Little Dolls