Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Debatt

Dumheter i solidaritetens namn

Har ni någon gång tänkt på att allt inte är vad det ser ut att vara. Till exempel är det ju inte sant att tomten existerar bara för att man tror det i en viss ålder, till sist upptäcker ju tyvärr barnen denna bluff vilket naturligtvis blir en besvikelse när de små livens illusioner krossas. Det har därför blivit min otacksamma men nödvändiga uppgift att krossa nästa villfarelse, nämligen den att socialdemokratin skulle stå för solidaritet.

Solidaritet är en av hörnstenarna i socialdemokraternas hela föreställningsvärld, en tanke som har hängt med dem så lika länge som de har funnits och som har format hela deras politik. Det är inte utan att jag själv kan tycka att det är en riktigt vacker tanke, människor som tänker på andra människor lika mycket som man tänker på sig själv. Tyvärr kan jag också, som jag strax ska berätta, se hur fel deras politik slår och då är den inte längre lika solidarisk. Om vi börjar med själva ordet ”solidaritet”, så betyder det en omtanke om alla människor inte bara vissa, men som jag lite senare ska skriva så är det just så att socialdemokratisk solidaritet bara omfattar några få.

Vårat skattesystem är ett gyllene exempel på vad jag menar. Tanken med detta system är att man ska betala efter förmåga, det vill säga att ju mer man har desto mer betalar man. Nu är det ju tyvärr bara det att så fungerar inte svenskt skattesystem. Istället är det ju faktiskt så att skatten drabbar de som inte har hårdare än de som har. Låt mig ge er några exempel.

En person med hög inkomstskatt har också större möjligheter att skatteplanera för att sänka sin skatt. Det är olika omkostnader man kan yrka avdrag för och det är förlustavdrag man kan reducera skatten för. Man kan också sätta upp ett företag som man fakturerar sina inkomster genom, och därmed kan man också göra avdrag för alla kostnader man har till dess att utgifterna överstiger inkomsterna och därmed blir skatten noll.

Dessutom kan en person med pengar skaffa sig hjälp från skattekonsult för att ytterligare minska skatten på inkomst. Antingen är man själv utbildad att kunna göra dessa avdrag eller så känner man människor som kan tipsa en om hur man gör. Den fattige däremot kan som vanligt vare sig yrka på så stora avdrag, planera sin skatt eller utnyttja kunskap i skattelagstiftning som kan reducera skatten även för denna person. En vanlig löntagare med en normal lön betalar sammantaget så mycket som 60-65 % i olika skatter. Jämför denna bisarrt höga skatt med en annan skatt nämligen företagsskatten som ligger på som mest 28 %. En del företag betalar inte ens så lite utan har hittat de kryphål som behövs för att komma ner till noll procent i skatt. Ett sådant företag är Volvo. Sedan åtminstone 80-talet har man betalat just ingenting i skatt. Ett flertal tvister i olika ärenden där enligt skatteverket ifrågasättbara avdrag har granskats har resulterat i att Volvo vunnit flertalet av dessa tvister. Volvo har under samma period mottagit bidrag för etablering av fabrik i Uddevalla. Märk alltså att socialdemokratiska näringsministrar i de fallen tyckt att det varit helt okej att nolltaxera men ändå få bidrag — Otroligt solidariskt, eller?

Att reducera företagsskatten är ett så prioriterat område att för några år sedan presenterades en larmrapport för den då socialdemokratiska regeringen. Företagen hade börjat dammsuga skatteverket på skattejurister. Genom att locka över dem till andra sidan med hjälp av betydligt högre lön, kunde företag börja utnyttja deras kompetens till att hitta kryphålen i lagstiftningen. Höjde sossarna lönen för dessa jurister för att locka dem att stanna kvar? Inte alls, än i denna dag är situationen utan åtgärd. Täppte man till kryphålen? Varför anstränga sig i onödan när folk fortsätter att rösta på dem lik förbannat, med andra ord ingen åtgärd.

Nästa skatt att drabba den som inte har var förmögenhetsskatten. Precis som namnet antyder, var tanken att det skulle vara så att den som hade en förmögenhet skulle skatta för denna. Istället blev denna skatt ett skolexempel på hur socialdemokratisk solidaritet fungerade i praktiken, det vill säga en skatt som drabbade den som inte hade. För vad som hände var att de som hade kunde via otal luckor i lagen smita från skatt, skriva av den och på andra sätt minimera den. Var man däremot tillräckligt korkad att ha en vanlig lön och för denna skaffade sig egendom till exempel eget boende, ja då belönades man i solidaritetens namn med skatt på skatt (först inkomstskatt därefter fastighetsskatt och sedan i förekommande fall förmögenhetsskatt) för en förmögenhet man hade först den dagen man valde att sälja huset. Med andra ord vad dessa solidaritetsivrare gjorde, var att ta ut skatt för en framtida förmögenhet i förtid och höll därmed på att driva låg och medelinkomsttagare från hus och hem. Vilken underbar tanke, jag menar är man nu så dum att man vill ha sitt eget boende så är det ju i det närmaste självklart att man ska straffas i socialismens namn, halleluja. Det är enligt socialistiska principer också tydligen extra viktigt att straffa de som inte har, till förmån för den som har. De av rättrogna och hjärntvättade socialister så kallade borgarjävlarna tänker nu skippa denna skatt, naturligtvis enligt socialister enbart för att gynna de redan besuttna när det i själva verket handlar om att rädda människor från ruinens brant. Men om dessa socialister gick ut i verkligheten och började förstå hur saker och ting egentligen fungerar, så kanske till och med dom skulle börja förstå att det inte är särskilt solidariskt att köra låg och medelinkomsttagare från hus och hem. Det är nog för övrigt där som problemets kärna ligger, alltför många av dessa felprogrammerade socialister har ingen aning om hur verkligheten ser ut, och den lilla nomenklatura som är satta att bestämma skiter fullständigt hur avgifterna slår bara de får in sina pengar så spelar det ingen roll vilken konsekvens det får för den enskilde. Kanske så att man i solidaritetens namn kan skänka bort pengarna till de som inte behöver dom, som u-landsbidrag till Kina eller kanske bidrag till Kuba så att Castro och hans anhang kan fortsätta att betala säkerhetstjänsten att upprätthålla en diktatur.

För är man ”rik” nog att skaffa egendom då ska man bestraffas enligt principen att ägande är detsamma som stöld, en tes som faktiskt drivs av vissa socialister till vilka tydligen socialdemokratin tillhör.

På punkt efter punkt finner man att vårat ”solidariska” skattesystem fungerar likadant, det vill säga osolidariskt och detta med god hjälp ifrån ett parti vars agenda till stor del upptas av tanken på solidaritet. Grundfelet ligger i en synbar hög nivå med stora möjligheter till avdrag, bara man vet hur en slipsten ska dras. Mycket märkligt är min enda kommentar. Resultatet är kanske en nyhet för vissa, men faktum är att det aldrig funnits så många människor som nu som är miljonärer, de som däremot är sossarnas kärnväljare, arbetarna, har aldrig varit fattigare än nu. Var tredje LO-medlem har inte råd med utlandssemester, varannan LO-medlem har ingen buffert om något oförutsett skulle inträffa med den privata ekonomin och så vidare. Kanske inte så märkligt att det då visar sig att 60% av LO: s medlemmar har arbetat svart vid ett eller flera tillfällen. Ett beteende som för övrigt undergräver nästa socialdemokratiska kelgris, nämligen den generella välfärden. Det är en mycket märklig känsla att tänka tanken att detta system är ett tankearbete av ett parti som kallar sig arbetarparti men som väljer att gynna de som redan har.

Nej, det är dags att skrota hela skattesystemet och börja om från början. Hoppas borgarna har modet att ta de drastiska steg som måste tas, eller kommer man att fega ur därför att svensken dels är så dåligt insatt i hur verkligheten ser ut och dels så hjärntvättad av sossarna att opinionen straffar varje försök till reformering. Det finns redan ett parti som varit väldigt duktiga på att få oss att tro att den som har råd också betalar, det heter inte moderaterna utan snöpligt nog socialdemokraterna. Så rösta inte på ett parti vars dolda agenda är att lura folk, för det är precis det som sossarna gör. Det lite upp och nedvända är att det partiet som beskylls för att gynna de få är egentligen det partiet som gynnar de små, och det partiet som påstår sig vilja gynna de små gynnar i själva verket bara sig själva och de som redan har. Slutsatsen kan bara bli en, rösta borgerligt för att få bort denna politikens sol och vårare från maktens korridorer annars har vi samma tokerier tillbaka i morgon för det har ju Mona lovat oss om hon skulle få makten igen. Gud förbjude att detta händer är det enda jag säger då de som säger sig vara solidariska inte är något annat än falska profeter.

Till dig Mona, vill jag rikta följande frågor: När ska socialdemokratin inse att skatt får oönskade effekter särskilt när den är så klantigt konstruerad som de exempel jag nämnt? När ska socialdemokratin erkänna att enskilda inte ska ha egendom särskilt om dessa personer är låg eller medelinkomsttagare? När ska rörelsen erkänna att man är storkapitalets handgångna män och kvinnor, inte tvärtom? När ska vi få höra dig erkänna att det bara är sossar, fackföreningsrörelsen och storkapitalister som ska kunna sko sig på systemet?

Så kom igen Mona du vet vad de säger, sanningen ska göra dig fri. Så låt oss höra sanningen nu tack.

Dr. Da Capo

Musik

Angie Stone — Life Goes On

Brian Simpson — Above the Clouds

Buffalo Tom — Three Easy Pieces

Divine Heresy — Bleed the Fifth, Nemesea — In Control & Prong — Power of the Damager

D-I-Y/Do It Yourself: The Rise of the Independent Music Industry After Punk

DJ Tiesto — Mastermix II, Paul Van Dyk — In Between & Galaxy Dance Anthems

Dr. Indie lyssnar på Gillian Welchs americana och rootsmusik

Elvis Costello — The Best of Elvis Costello: The First 10 Years

Robert Forster & Grant McLennan — Intermission: The Best of the Solo Recordings 1990–1997

Alan Jackson — 16 Biggest Hits, Joe Nicols — Real Things, Jason Meadows — 100% Cowboy, Taylor Swift — Taylor Swift & Billy Bob Thornton — Beautiful Door

Jens Lekman — Night Falls over Kortedala & Timo Räisänen — Love Will Turn You Around

Joe Cocker — Classic Cocker

Josh Rouse — Country Mouse City House

Kanye West — Graduation, Aesop Rock — None Shall Pass & DJ 31 Degreez — The Forecast 10

Korta musikrecensioner XXXII

Kula Shaker — Strangefolk

Lisa Lövbrand — Embraceable

Lotta Wenglén — In the Core

Manu Chao — La Radiolina

M.I.A. — Kala

Oh No Ono — Yes

Oscar Danielson — En bild av lycka att spara på & Tom Malmquist — Fish in a Tear

Per Gessle — Kung av sand: en liten samling 1983–2007

Prodigy — Return of the Mac, Swizz Beatz — One Man Band Man & UGK — Underground Kingz

No Use for a Name — All the Best Songs, Heideroosjes — Chapter Eight the Golden State, Against Me — New Wave, Rentokill — Antichorus & Paramore — Riot

Razorlights — Hold On, Stereophonics — Pull the Pin, The Brunettes — Structure & Cosmetics & The Coral — Roots & Echoes

The Bee Gees — Spicks & Specks

The Korgis — The Best of The Korgis

The Remains — The Remains

The Tough Alliance — A New Chance

TLC — The Very Best of TLC: Crazy Sexy Hits

Ulla Billquist — den gudomliga sångerskan