Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Korta musikrecensioner XXXII

Santana — Oye Como Va

Santana.Det är en befintlig dubbelskiva med Carlos Santana och gästmusikanter som tillsammans gör ganska så snygga låtar som går genom en rad stilar och musikbegrepp. Man tappar ändå till slut intresset därför att det blir för mycket trista utslätade låtar. Carlos Santana har sedan länge slutat att göra intressant musik. Han låter mest som Mark Knopfler eller Sting när dom släpper skivor som har slutat vara kraftfulla eller personliga på något sätt. Varenda låt på skivan kan börja bra för att fortsätta vidare tills man når en punkt på skivan då den dör ut. Platt fall för en suverän gitarrist.

Sylver — Best Of (The Hit Collection) 2001–2007

Sylver.Belgien har en förmåga att vara stora inom europeisk dansmusik eller inom närliggande genrer. Sylver är en duo med en vacker kvinna som sjunger sorglöst om livet och kärleken. Duon har blivit framgångsrik sedan de bytte namn från Liquid Ft Sylvie till Sylver. Deras musik är egentligen klassiska poplåtar som fått omstuvas i elektroniska kläder. Det är ordinär pop som kanske inte har någon riktig substans eller relevans. Men det är sköna låtar att lyssna på under lata dagar.

Nightwish — Dark Passion Play

Nightwish — Dark Passion Play.Ny sångerska som debuterar på gotiska sköna trollen från Karelens skogar. Nja det sista var bara något som jag tycker passar på deras trolska metal som släpper nytt album i september. Det är långa melodramatiska epos som bygger på stämningar och vårt klassiska nordiska ljus/mörker. Nightwish har som vanligt gjort en lätt metallisk undergångstämning som har den vackra kvinnliga rösten som ljusets kontrast till de manliga mörka inslagen av hårdare gitarrinslag. Det är en ovanlig pigg vackert monster som reser sig ut ur urskogen. Det är lite finska HIM möter fantasymetall och ur denna epik så finns det mörka onda sagor att läsa eller lyssna på. En av årets skönaste metallplattor.

The Crystalline Effect — Do Not Open

Dom kommer ursprungligen från Australien och gör en moder bodymusic eller så kan man kalla det för industrirock om man så vill. Deras senaste skiva dånar och fräser av maskinell syntetisk dans. Det är även någon slinga av techno och house i botten. Denna duo har en kvinnlig sångerska och en man bakom maskinparken. Dom två utgör lite av den alternativa undergroundrockens fräsigaste par för tillfället. Deras skiva är skittung och dystert mörk i en varierande form som tar oss med på en resa till en mörkare plats en vad vi vill vara placerad i någon längre tid.

Dj Jazzy Jeff — The Return of Hip Hop

Han slog igenom redan i slutet av 80-talet tillsammans med vännen Will Smith som då kallade sig Fresh Prince. Det var även Will Smiths alter ego i tv-serien från tidiga 90-talet som gått i ständiga repriser i svensk tv. Will Smith blev skådis på heltid medan Jazzy Jeff samarbetade med en rad med andra artister inom musiken. Den här ep:n är vass styv svängig global hip hop som förtjänar att omnämnas som fantasifull och överbelastad med fantasifulla hits. Det är en skiva som verkligen borde få kidsen i Sverige att börja odla hip hopattityder igen.

Shin-Ski of Martiangang — Shattered Soul on a Pastel Sky

Shin-Ski of Martiangang — Shattered Soul on a Pastel Sky.Så mycket hip hop som håller på att erövra mina sinnen. Jag försöker recensera aktuella hip hop plattor. Därför i början av Blaskans karriär brydde sig vi inte om hip hopen tillräckligt mycket. Men nu har vi fått flera skribenter som kan skriva om musik och vi kan öppna för många andra genrer. Så har vi denna grupp som häver ur sig smakfyllda kryddiga låtar med både hopp och kärlek till hip hopen. Jag känner mig ovanligt uppfyllt av deras skiva. Kanske en av de mera provokativa och sanningsenliga skivor som jag kan tänka mig för tillfället.

Procol Harum — Secrets of The Hive: The Best of Procol Harum

Procol Harum — Secrets of the Hive: The Best of Procol Harum.En fin dubbel-cd som har hela Procol Harums bästa och främsta låtar väl instoppade i två små runda platta skivor tillhör det bästa jag kan tänka mig. Bandet har snart 45 år av spelglädje och energi som man hör med stora öron. Här har Gary Brooker visat varför han tillför rockhistorien så många kryptiska sånger med underfundiga texter. Skivan har verkligen stora magiska ögonblick som låter mig förföras av stora sånger som man väl kommer ihåg. Roligaste sångerna är dom mera symfoniska dragen i flera popsånger som verkligen berättar något om livet. Detta är den ultimata samlingen över Procol Harum. Dom existerar fortfarande som band och ger sig ut på konserter och ger stundtals ut skivor som knappast ger några ekon världen över. Men bandet håller i alla fall gång sin karriär. En av årets bästa samlingar.

Shaggy — Intoxicanton

Shaggy.Shaggy är den moderna tidens skojare inom dancehallmusiken sedan 90-talet då hans cover på The Folke Brothers skahit Oh Carolina blev en stor succé. Jag själv gillade just den låten och sedan dess har Shaggy blivit lite av Puff Daddy — man som mest håller på att göra kommerisella hits men utan den känsla som Kingston/Jamaica brukar servera till oss. Shaggy är så mycket tristare än Sizzla och gör så kommerisell inriktat musik. Men den nya skivan innehåller en del schysta låtar och några bra medverkande såsom den nämnde Sizzla. Den nya dancehallflugan är jag väldigt trött på men då och då kan det dippa ned några bra låtar från den delen av reggaescenen. Men inte med Shaggy på spakarna.

Karin Ström — En saga om en sten

Elektronisk genial pop som låter som ett möte mellan Eva Dahlgren och Elsa Beskows, den har små komponenter av estetisk sagans skimmer över sig. Jag lyssnar på hennes mest säregna röst som tar sig genom pansar och plåt på ett bra sätt. Det är en av de mest personliga syntdrottningar som jag lyssnat på i år. Så borde de mesta av årets elektroniska pop alltid serveras kallt direkt ur kylskåpet.

Rilo Kiley — Under the Blacklight

Rilo Kiley — Under the Blacklight.Rilo Kiley gör en noggrann sublim förfinad pop som lägger sig mellan det jazziga, countryaktiga, new wave och soulmusik. Det är en fin känsla som påminner om Steely Dan, Cat Powers och Neko Case. Sångerskan Jenny Lewis är en av indiepopens främsta resurs som sjunger som hon vore Loretta Lynn istället för en ung vacker kvinna som skapat en av indierockens bästa band. Deras nya skiva som Jenny Lewis och Blake Sennett komponerad så väldigt fint — vågar lyfta fram popens bästa och främsta kvaliteter. Rilo Kiley kan nästan tävla om att göra en av årets främsta popakter.

Newton Faulkner — Hand Built by Robots

Newton Faulkner — Hand Built by Robots.Det är en platta med en artist som tycks ha en stil som är en blandning av pop och ytterst trist kommersiell radiopop. Men det är musik som saknar all mening och låter musiken gå till spillo därför att det är en onödig platta. Det produceras så mycket skit och onödig reklampop nuförtiden som inte verkar behövas någonstans i världen. Detta är reklampop utan avbrott och utan förmåga att beröra.

My Little Airport — Zoo Is Sad, People Are Cruel

My Little Airport — Zoo Is Sad, People Are Cruel.Elephant Records är ett litet indiebolag som ger ut musik från Hong Kong med ett par akter. The Pancakes och lilla söta duon My Little Airport som gör en electro-pop som är fina och gulliga poplåtar som gör livet lite mera delikat än vad man kan föreställa sig. Jag har sällan hört musik från Hong Kong men Elephant Records gör det möjligt i alla fall. Det är bra pop från Asien som tar fram det bästa från denna kontinent.

Adema — Kill the Headlights

Adema — Kill the Headlights.Ett band som jag nu hör för första gången och gör en postgrunge/emoplatta som har Korn som klar influens och lyckas ta med sig något av det bästa från scenen. Men det är ändå för mycket störande signaler från MTV-världens emo och pojkbandsmetal som tar över deras nya skiva. Denna skiva landade på redaktionen och jag tänkte ge den en chans. Men det är en fånig skiva som varken skakar om min värld eller välter några ton tegelstenslass. Världen klarar sig faktiskt utan dessa tidstypiska band.

Christian Kiefer — Dogs & Donkeys

Christian Kiefer — Dogs & Donkeys.En långsam knastrig indieplatta med gamla bortglömda instrument mixats med nya instrument som lägger grunden till skivans fundament. Det finns folk från många band som Low, Wilcos och andra hjältar som inkluderar en av de få överlevande från The Band, Garth Hudson är hjälpreda åt Christian Kiefers projekt. Det finns lite av Neutral Milk Hotel över skivans sätt att producera och skapa arrangemangen. En av de stora ögonblicken för tillfället i musikens värld. Jag gillar det mesta med skivans tillkomsthistoria och den känns som om den tränger sig rakt igenom varenda del av mig i min kropp. Bara en bra skiva kan göra sådana underverk med en människa. Då har Christian Kiefer verkligen lyckats med sitt uppsåt att göra lyssnaren lycklig.

Clawfinger — Life Will Kill You

Clawfinger — Life Will Kill You.Zak Tell och Jocke Skog slår till igen med en hårdkokt platta som skulle kunna vara bra om den inte upprepade sig och fortsatte att vara en torr platta. Det som jag älskade med bandet för 12 år sedan finner jag idag ointressant. Nya skivan utvecklar inte bandet men visst har den några få moment som lyckas väl. Men i det stora är det en seg skiva som knappast gör skäl för det goda namn som bandet haft i det förflutna. Men visst fungerar det om man fortfarande gillar ljudet från bandets gamla historier.

Musik

Angie Stone — Life Goes On

Brian Simpson — Above the Clouds

Buffalo Tom — Three Easy Pieces

Divine Heresy — Bleed the Fifth, Nemesea — In Control & Prong — Power of the Damager

D-I-Y/Do It Yourself: The Rise of the Independent Music Industry After Punk

DJ Tiesto — Mastermix II, Paul Van Dyk — In Between & Galaxy Dance Anthems

Dr. Indie lyssnar på Gillian Welchs americana och rootsmusik

Elvis Costello — The Best of Elvis Costello: The First 10 Years

Robert Forster & Grant McLennan — Intermission: The Best of the Solo Recordings 1990–1997

Alan Jackson — 16 Biggest Hits, Joe Nicols — Real Things, Jason Meadows — 100% Cowboy, Taylor Swift — Taylor Swift & Billy Bob Thornton — Beautiful Door

Jens Lekman — Night Falls over Kortedala & Timo Räisänen — Love Will Turn You Around

Joe Cocker — Classic Cocker

Josh Rouse — Country Mouse City House

Kanye West — Graduation, Aesop Rock — None Shall Pass & DJ 31 Degreez — The Forecast 10

Korta musikrecensioner XXXII

Kula Shaker — Strangefolk

Lisa Lövbrand — Embraceable

Lotta Wenglén — In the Core

Manu Chao — La Radiolina

M.I.A. — Kala

Oh No Ono — Yes

Oscar Danielson — En bild av lycka att spara på & Tom Malmquist — Fish in a Tear

Per Gessle — Kung av sand: en liten samling 1983–2007

Prodigy — Return of the Mac, Swizz Beatz — One Man Band Man & UGK — Underground Kingz

No Use for a Name — All the Best Songs, Heideroosjes — Chapter Eight the Golden State, Against Me — New Wave, Rentokill — Antichorus & Paramore — Riot

Razorlights — Hold On, Stereophonics — Pull the Pin, The Brunettes — Structure & Cosmetics & The Coral — Roots & Echoes

The Bee Gees — Spicks & Specks

The Korgis — The Best of The Korgis

The Remains — The Remains

The Tough Alliance — A New Chance

TLC — The Very Best of TLC: Crazy Sexy Hits

Ulla Billquist — den gudomliga sångerskan