Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Rock

The Cult — Born into This

The Cult — Born into This.Ian Astbury och Billy Duffy är dom två hårt arbetande medlemmarna som är kvar i The Cult sedan 80-talet. Bandet har legat nere i flera år då Ian Astbury ägnade sig åt att åka på turné med The Doors överlevande medlemmar under projektet Riders on the Storm men så tröttnade Ian Astbury på det hela. Så nu har Ian och Billy åter igen smalas ihop och har nyligen släppt albumet Born into This. Det första utsläppet sedan 2001 och skivan är okej. Men visst har Ian Astburys röst förändras sedan han för 25 år sedan släppte sina bästa gotiska rockplattor. Nu är rösten äldre, slitnare och tonen i röstens omfång blir lite mörkare, grövre. Det sätt Ian Astbury hade förr när han sjöng känns inte helt rätt i dag med tanke på att 45 åriga Ian Astbury inte längre drar The Cult åt new wave och gotrocken. Utan nya skivan blir mera hårdrock och visserligen är det en bra skiva med finslipade toner. Men den saknar den skönhet i hårdrocken på dom skivor som jag älskade skoningslöst, som då var det vackraste hårdrock som kommit ut under 80-talet.

Men jag såg det inte som hårdrock då utan som vacker utmejslat gotrock. Skivorna Sonic Temple 1989 och Ceremony 1991 var så ljusa och fantastiska njutbara att inget kunde slå undan dom från min värld när jag spelade skivorna. Jag måste också tillstå att deras new vawe och new romanticplattorna Electric och Love från mitten av 80-talet knäckte mig riktigt ordentligt när jag hörde dom på Ritz eller på andra klubbar för svart/depprock vilket förlöste min värld. Jag hörde talas om The Cult första gången genom att dom åkte omkring med Bauhaus i 80-talets inledning. Det gjorde att jag fick upp ögonen för bandet i fråga.

Nya skivan är stark men den saknar den där innerliga speciella känslan som gör att jag fortfarande kan lyssna på bandet i fråga.

Musik

Ani DiFranco — Canon

Animal Collective — Strawberry Jam, The Go! Team — Proof of Youth & Tellison — Contact Contact

Annie Lennox — Songs of Massdestruction

Babyshambles — Shotter’s Nation

Bruce Springsteen — Magic

Deborah Harry — Necessary Evil

Diana Krall — The Very Best of Diana Krall & Nina Simone — Remixed and Reimagined

Fink — Distance and Time, September — Dancing Shoes, Bob Sinclar — Soundz of Fredoom, Rooney — Calling the World & Lone Ranger — On the Other Side of Dub

Goodbye Nashville, Hello Camden Town: A Pub Rock Anthology

Hanoi Rocks — Street Poetry

HIM — Venus Doom

Ian Brown — The World Is Yours

Ice Cube — In the Movies, DMX — The Definition of X: Pick of the Litter, Talib Kweli — Ear Drum & Young Buck — Buck the World

Iron & Wine — The Shepherd’s Dog

Jim White — Transnormal Skiperoo

Jonas Game — ADHD

José González — In Our Nature

Kamelot — Ghost Opera (Miss Vampyria)

Kent — Ingenting

Korta musikrecensioner XXXIII

Lars Winnerbäck — Daugaya

Patti Scialfa — Play It as It Lays

Paul Potts — One Chance

PJ Harvey — White Chalk

Primal Fear — New Religion

Simian Mobile Disco — Attack Decay Sustain Release

Siouxsie Sioux — Mantaray

Sleepy Sleepers — Eurowiisut terveisiä perseestä

The Bee Gees — Bee Gees Greatest

The Cult — Born into This

The Proclaimers — Life with You, James Blunt — All the Lost Souls & K. T. Tunstall — Drastic Fantastic

Thunder Express — Republic Disgrace & The Soulshake Express — The Soulshake Express

Torsson — Det fjärde största bandet i Lund (Dr. Indie)

Torsson — Det fjärde största bandet i Lund (Dr. Rock)