Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Backspegeln

The Rolling Stones III (III)

Här fortsätter vår artikelserie om Rolling Stones med det sista avsnittet. I det förra avsnittet berättade vi om de långa och svåra åren med kamp mot narkotika som höll på att sluta med att gruppen upplöstes.

Omstart

The Rolling Stones.The Rolling Stones var precis som efter Brian Jones död och alla drogskandaler, i behov av en nystart. En av de uppgifter som låg närmast tillhand att kasta sig över var arbetet med att hitta en ny gitarrist efter att Mick Taylor tackat för sig. Flertalet var inbjudna för audition i München där man arbetade med en ny skiva. Peter Frampton och Jeff Beck var några av dem som var påtänkta, men till sist fastnade alla för Ron Wood som hade ett förflutet i The Birds, Jeff Beck Group och The Faces. En liten intressant detalj, när nyheten kablades ut att Ron Wood var Stones nya gitarrist fanns det en viss Rod Stewart som var mäkta förbannad. Bakgrunden var att i mitten av 70-talet konkurrerade Rod och Stones om samma publik och nu hade hans gamla vapendragare från tiden med The Faces gått och sålt sig till ärkefienden.

Valet av Ron Wood, hade flera skäl, han hade redan arbetat med Stones under inspelningen av albumet It’s Only Rock ’n’ Roll, Keith Richard och Ron Wood kom inte bara bra överens med varandra utan kompletterade varandras stilar på gitarr och det sista skälet var att Ron Wood förde in en bluesigare stil i sitt gitarrspel något som gruppen behövde efter att musikaliskt ha floppat med två skivor efter varandra. Snabbt efter beskedet återupptogs arbetet med det nya albumet och 1976 såg skivan Black and Blue dagens ljus.

Releasen av plattan följdes nästan av en sedvanlig kontrovers, reklamen för den nya skivan visade en kvinna med blåmärken, blåtira och plåster och under henne stod: ”Rolling Stones Beat Me Black and Blue”, Rödstrumpor, feminister, kvinnosakskämpar kalla dem vad du vill, men uppretade och förbannade var de allihop och bandet kallades både det ena och det andra som knappast tål att nämnas. Som all bra reklam väckte dock kampanjen uppmärksamhet, kanske dock inte med de rätta medlen och ganska snart drogs kampanjen in.

Sin vana trogen gav bandet snabbt ut ett nytt album och redan 1977 kom Love You Live ut, ett live album inspelat under turnén till USA och Kanada samma år. När Richard kom till Toronto för att ansluta sig till bandet, gjorde polisen ett tillslag och i hans hotellrum fann man 22 gram heroin som han åtalades för. Åtalspunkten lydde import av narkotika och domen som han tilldömdes var att han skulle spela två välgörenhetskonserter. 1979 när det var dags att ge konserterna hade Keith Richard, Ron Wood, Stanley Clarke, Ian McLagan, Bobby Keys och Ziggy Modeliste, satt ihop ett band med namnet The New Barbarians som blev Keith Richards första soloprojekt. Ett dubbelalbum med namnet Buried Alive inspelat live utgivet på Ron Woods bolag Wooden Records blev också resultatet samt att Keith Richard för första gången började kämpa med att bli av med sitt heroinberoende. Ungefär samtidigt skakades hans liv tyvärr av ytterligare en tragedi då hans och Anita Pallenbergs väntade barn dog. Händelsen ledde fram till en splittring mellan de två och paret gick så småningom skilda vägar.

1977 startade bandet inspelningen av albumet Some Girls som färdigställdes 1978. Inte heller detta album nådde några större höjder rent musikaliskt, i alla fall inte i mina öron. Bandet fick en monsterhit med discolåten(!) Miss You och hade några uppföljande hitar i form av countryballaden Far Away Eyes, den mer gitarrbaserade Beast of Burden som Bette Midler senare gjorde i en version och fick en ännu större hit med den, och till sist den mer traditionella stoneslåten Shattered. Det mest intressanta med detta album var egentligen inte albumet självt, utan vad som hände sedan skivan släppts. Svarta amerikanska radiostationer hade dittills mer än gärna spelat Rolling Stoneslåtar eftersom de låg så nära traditionell blues, men vid releasen fick flera av dem nog och vägrade att spela låtar från albumet. Anledningen var att låten Some Girls innehöll textraden ”Black girls just wanna get fucked all night, but I don’t have that much jam”. Kontroverserna var ett faktum igen.

En djupfryst grupp

The Rolling Stones.Till nästa album, Emotional Rescue, hade Keith Richard gjort upp med både heroinberoende och alkoholism samt lämnat den stökigare delen av sitt liv bakom sig. Han började nu helt plötsligt ta en större del av ansvaret både i studio och i låtskrivandet. Hur positivt detta än kan låta, så ledde det faktiskt till en större kris i förhållandet mellan Mick Jagger och Keith Richard eftersom framför allt Mick Jagger under så många års tid tagit ett allt större ansvar i kölvattnet på den mentala frånvaro Keith Richard uppvisat ända sedan 70-talets inledning. Trots slitningar och spänningar släpptes Emotional Rescue 1980. Plattan var dessvärre ytterligare ett av de där albumen som är alltför lätta att avfärda på grund av att bandet låter som om man inte längre har lust att vara ett band. Låtarna är dessutom mediokra och lättviktiga om ni frågar mig. Saken blev inte bättre av att Keith Richard tog ett återfall på alkohol då han uppträdde plakatberusad under en presskonferens. Bandet beslöt att inte turnera för att backa upp albumet utan gick mer eller mindre i kloster för att ordna upp alla problem.

Istället sparade man krutet till 1981 då man sjösatte den amerikanska turnén som man skjutit upp. Den blev den längsta, största och mest påkostade turnén bandet gett sig i kast med. Som ett direkt resultat gav gruppen ut livealbumet Still Life 1982, som hade spelats in under just denna turné.

Turnén föregicks av releasen av det nya studioalbumet Tattoo You som dessvärre var en av de där skivorna man helst vill glömma bort. Sista halvan av 70-talet och inledningen på 80-talet var helt enkelt inte gruppens årtionde och lämnar mycket övrigt att önska, särskilt på det musikaliska planet. Skivan innehöll i mitt tycke en låt att komma ihåg, Little T & A, och som vanligt omgavs också denna gång gruppen av kontroverser. Mick Jagger fick nämligen frågan vad ”T & A” stod för, och svaret blev tits and ass. Återigen hade gruppen hamnat på kollisionskurs med västvärldens alla samlade feminister som nu var ute efter blodvite.

På turnén anslöt sig pianisten och före detta medlemmen i Allman Brothers Band till gruppen, Chuck Leavell som än i denna dag spelar piano med bandet på skivor och turnéer. Senare samma år skrev gruppen på ett nytt skivkontrakt för CBS. Återigen var det dock gruset i maskineriet som var mer intressant än resultaten från studion, den ökande splittringen mellan Keith Richard och Mick Jagger tilltog nämligen. Därför avstannade aktiviteten i bandet och Mick Jagger använde tiden till att ge ut egna plattor i eget namn vilket bara spädde på splittringsryktena. Ett uttalande från Keith Richard att han och Mick Jagger just nu utkämpade tredje världskriget gjorde inte saker och ting bättre.

Bandet försökte hålla masken uppe men det ville sig inte riktigt. 1984 ger man ut skivan Undercover men försäljningen blev en besvikelse för bandet då den sålde rätt mycket under den förväntade mängden. Den person som inneburit balans och sans i gruppen tillika den sjätte medlemmen i gruppen, pianisten Ian Stewart dog 1985 och bottenfrysningen mellan de båda i The Glimmering Twins kunde inte bli större. Detta yttrade sig framför allt i att Mick Jaggers solokarriär fortsatte oförtrutet, men också i att Keith Richard sjösatte sin egen. Redan samma år släppte Mick Jagger albumet She’s the Boss och året efter kom Dirty Works och 1987 kom Primitive Cool. Åtminstone den senare floppade dock rejält och Mick Jaggers solokarriär fick aldrig den lyftkraft han kanske önskade. Under samma period kom också Keith Richards soloplattor. 1988 kom Talk Is Cheap, senare samma år kom Live at Hollywood Palladium med kompbandet X-pensive Winos ut och 1992 kom Main Offender. Under denna period var Rolling Stones mer eller mindre icke-existerande. Bandet samlades egentligen bara två gånger, första gången för att ta emot en grammy för Lifetime achievement 1986 och andra gången var då bandet 1989 valdes in i Rock and Roll Hall of Fame. I övrigt sprattlade bandet lika mycket som djupfryst torsk. Mick Jagger vägrade till och med att traditionsenligt turnera för att backa upp albumet Dirty Work. I efterhand kunde de båda vapendragarna Jagger och Richard konstatera att hade inte Ian Stewart dött då han gjorde så hade kanske hela denna mörka period i gruppens historia kunnat undvikas. Nu blev tiden 1985 till 1989 istället bortkastade år då det mesta gick i alla möjliga riktningar utom framåt.

Nytändning

När bandet samlades tidigt 1989 för att emotta den förärade och prestigefyllda platsen i Rock and Roll Hall of Fame, kunde de två förgrundsfigurerna Jagger och Richard konstatera att tiden verkligen hade läkt alla sår och att en ny förståelse och respekt för varandra hade utvecklats. Detta ledde fram till att bandet återigen gick in i studio med nytt material och 1989 kom plattan Steel Wheels ut, detta album markerade en nytändning för bandet då mottagandet var övervägande positivt. Också fansen återvände efter att åttiotalets plattor hade inneburit vikande försäljningssiffror, äntligen var bandet på rätt spår igen. Lite ironiskt och samtidigt ödesmättat, spelades låten Continental Drift in med samma musiker som Brian Jones hade hjälpt att släppa ett album med många år tidigare.

Albumet följdes upp av en turné som först gick under namnet Steel Wheels, men bytte namn till Urban Jungle Tour. Turnén var den första i USA på sju år och den första i Europa på åtta år. Den avslutades 1991 med att liveskivan Flash Point, som spelats in under turnén, släpptes. Albumet innehöll två helt nya, aldrig tidigare publicerade låtar som hette Sex Drive och Highwire.

Så långt var allting frid och fröjd, men tyvärr drabbades man än en gång av en motgång. Under många års tid och särskilt under den sista turnén hade Bill Wyman, bassist i bandet, tröttnat på turnélivet. Efter den senaste turnén tackade han för sig för att leva ett lugnare liv än det som han levt hittills. Karriären avlutades med självbiografin Stone Alone, som han skrivit på ända sedan den tidigaste delen av hans bana i 60-talets London. En liten lustig detalj var att avhoppet hemlighölls av de andra medlemmarna ända till 1993 då pressreleasen gick ut.

1993 slöt Rolling Stones ett distributionskontrakt med Virgin Records, skivbolaget passade på att återutge alla skivor från Sticky Fingers till Steel Wheels i nyutgåvor där skivorna hade förbättrat ljud och omslag samt att man släppte en best of platta betitlad Jump Back.

Samma år skulle Bill Wymans ersättare utses och valet föll på Darryl Jones som hade ett förflutet som bassist åt Miles Davies och Sting. Noterbart var att det var trummisen Charlie Watts som hade mest att säga till om vad gällde valet, då trummor och bas musikaliskt hör ihop. Efter detta gick bandet åter in i studio för att färdigställa Voodoo Lounge som släpptes 1994. Den sedvanliga turnén som tog vid för att backa upp Voodoo Lounge varade resten av 1994 och en bit in på 1995 och avslutades med ytterligare ett livealbum, Stripped, som släpptes 1995.

De kreativa hjulen rullade nu på i en takt som bandet inte sett på länge, redan 1997 var det därför dags för ytterligare ett studioalbum, Bridges to Babylon, som mottogs med blandade recensioner. Återigen gav sig bandet ut på turné och återigen avslutades turnén med releasen av en ny liveskiva, No Security, som kom senare samma år.

2002 fyllde bandet fyrtio och detta firade man med en samlingsplatta som omfattade bandets hela karriär, Forty Licks var albumets namn och innehöll också fyra nya låtar med gruppens senaste sättning. Samma år utsågs man av Q Magazine till ett av de 50 banden man måste se live innan man dör, detta som en respons på den turné som följde efter Forty Licks. En turné som för övrigt tog bandet till Hong Kong för första gången i deras historia, och som gav bandet möjligheten att hjälpa staden Toronto att komma över en finansiell krasch och i Hong Kongs fall att hjälpa till och mildra effekterna av den ekonomiska stagnation som följde i spåren på SARS.

Bandet passade samtidigt på att släppa en fyra DVD-filmer stor box, men var lite gnidna och lät bara vissa kontrakterade återförsäljare sälja den åtråvärda boxen. De affärer som inte kunde sälja boxen sålde inte heller bandets skivor under en tid som en ren protest.

Den 26 juli 2005 på Mick Jaggers födelsedag, annonserade bandet att man hade för avsikt att släppa skivan A Bigger Bang senare det året. I september släpptes det och blev en framgång både försäljningsmässigt och recensionsmässigt. Många menade att detta album var det bästa som bandet släppt sedan glansdagarna i slutet på 60-talet och början på 70-talet. Som vanligt kunde inte bandet låta bli att reta gallfeber på sin samtid, den här gången fick amerikanska republikanska partiet sin beskurna del av skiten i låten Sweet Neo Con. Keith Richard var enligt rapporterna inte lika glad i låten då han inte är lika benägen att tycka om politiska texter. Låten höll på att dels driva en ny kil mellan Richard och Jagger och att droppas från albumet. Låten handlar i korthet om den gigantiska bluff amerikanerna gick på när de valde Busken till president.

Turnén som följde var en fullständig framgång för bandet som drog fulla hus överallt där de spelade. I Rio De Janeiro sopade man in 1,5 miljoner åskådare på en enda konsert. Men det blev också turnén som slutade i förskräckelse. Efter spelningar i Australien tog Keith Richard lite semester på Fiji, väl där passade han på att klättra upp i ett kokosnötsträd och gjorde från detta ett svanhopp som slutade med en hjärnoperation och en näradöden upplevelse. Samtidigt började rapporterna strömma in att Ron Wood fått akuta problem med alkoholen som slutade med behandlingshem för hans del. Trots de båda händelserna fortsatte den pågående turnén och avslutades först tidigare i år. Turnén är den mest inkomstbringande ett band hittills gett sig i kast med och drog in astronomiska 437 miljoner dollar. Också 2007 var kontroversernas år då Keith Richards far dog, och han i en tidningsintervju deklarerade att han hade hedrat fadern genom att blanda dennes aska med kokain och dragit i sig. I dagsläget har Keith Richard själv dementerat sanningshalten, men vissa tidningar hävdar att det är dementin som är lögnen i sammanhanget. Samma Richard hade under året dessutom en roll i den tredje och sista filmen i Pirates of the Caribbean, där han spelade en annan far, nämligen Jack Sparrows (Johnny Depp).

Slutet gott allting gott för en grupp vars specialitet alltid har varit stora kontroverser med andra ord. För trots med och motgångar och trots tragedier och ond bråd död är Rolling Stones ett band som överlevt på egna meriter. Bandet har inte bara gjort detta utan man har vid flertalet tillfällen visat att man kommit över kriser som drabbat dom därför att bandets starkaste kort heter starka låtar, trogna fans och en förmåga att locka mer än en generation till sin musik. Många menar, inklusive jag själv, att bandet idag inte är i närheten av den formkurva man hade 1965–1973 men till och med jag måste tillstå att gruppen har hämtat sig och kommit tillbaka till något som i alla fall kan liknas vid god kvalité. Som en slags bekräftelse på detta kan man se A Bigger Bang, som är en platta som visar ett band som är spelsuget igen. En gång i tiden var detta definitivt världens bästa rockband, idag är man fortfarande ett hårt arbetande och vägvinnande band med goda intentioner som i sina bästa stunder kommer långt trots att man inte når fram hela vägen.

Diskografi

Diskografi The Rolling Stones
Utgivningsår och månadTitelFormat
1963 juniCome On/I Want to Be LovedSingle
1963 novemberI Wanna Be Your Man/StonedSingle
1964 januariThe Rolling StonesEp
1964 februariNot Fade Away/Little by Little/I Wanna Be Your ManSingle
1964 aprilThe Rolling StonesLp
1964 majEnglands Newest HitmakersLp (endast i USA)
1964 augustiTell Me (You’re Coming Back)/I Just Want to Make Love to YouSingle
1964 augustiFive by FiveEp
1964 septemberTime Is on My Side/CongratulationsSingle
1964 oktober12x5Lp (endast i USA)
1964 novemberLittle Red Rooster/Off the HookSingle
1964 decemberHeart of Stone/What a ShameSingle (UK)
1965 januariHeart of Stone/What a ShameSingle (USA)
1965 januariRolling Stones No. 2Lp
1965 februariThe Rolling Stones, Now!Lp (endast i USA)
1965 februariThe Last Time/Play with FireSingle (UK)
1965 majPlay with Fire/The Last TimeSingle (USA)
1965 maj(I Can’t Get No) Satisfaction/The Under-Assistant West Coast Promotion Man/The Spider and the FlySingle
1965 juniGot Live if You Want ItEp
1965 juniOut of Our HeadsLp (USA)
1965 septemberOut of Our HeadsLp (UK)
1965 septemberGet off of My Cloud/I’m Free/The Singer Not the SongSingle
1965 decemberDecember’s Children (And Everybody’s)Lp (endast i USA)
1966 januariAs Tears Goes By/Gotta Get AwaySingle
1966 februari19th Nervous Breakdown/As Tears Goes By/Bad DaySingle
1966 aprilAftermathLp (UK)
1966 majPaint It Black/Stupid Girl/Long Long WhileSingle
1966 juniMothers Little Helper/Lady JaneSingle (UK)
1966 juniLady Jane/Mothers Little HelperSingle (USA)
1966 juniAftermathLp (USA)
1966 septemberHave You Seen Your Mother, Baby, Standing in the Shadow/Who’s Driving Your LaneSingle
1967 januariLet’s Spend the Night Together/Ruby TuesdaySingle (Dubbel A-sida saknar B-sida)
1967 januariRuby Tuesday/Let’s Spend The Night TogetherSingle
1967 januariBetween the ButtonsLp (UK)
1967 februariBetween the ButtonsLp (USA)
1967 juliFlowersLp (endast i USA)
1967 augustiWe Love You/DandelionSingle (UK)
1967 septemberDandelion/We Love YouSingle (USA)
1967 decemberIn Another Land/The LanternSingle
1967 decemberShe’s a Rainbow/2000 Lightyears from HomeSingle
1967 decemberTheir Satanic Majesties RequestLp
1968 majJumpin’ Jack Flash/Child of the MooreSingle
1968 augustiStreet Fighting Man/The ExpectationsSingle
1968 decemberBeggars BanquetLp
1969 juliHonky Tonk Women/You Can’t Always Get What You WantSingle
1969 decemberLet It BleedLp
1971 aprilBrown Sugar/Bitch/Let It RockSingle
1971 aprilSticky FingersLp
1971 juniWild Horses/SwaySingle
1971 juniStreet Fighting Man/Surprise SurpriseSingle
1972 aprilTumbling Dice/Sweet Black AngelSingle
1972 majExile on Main StreetLp (dubbel)
1972 juliHappy/All down the LineSingle
1973 aprilYou Can’t Always Get What You Want/Sad DaySingle
1973 aprilAngie/Silver TrainSingle
1973 augustiGoats Head SoupLp
1973 decemberDoo Doo Doo Doo Doo (Heartbreaker)/Dancing with Mr. DSingle
1974 juliIt’s Only Rock ’n’ Roll/Through the Lonely NightsSingle
1974 oktoberIt’s Only Rock ’n’ RollLp
1974 oktoberAin’t to Proud to Beg/Dance Little SisterSingle
1975 majI Don’t Know Why/Try a Little HarderSingle
1975 augustiOut of Time/Jiving Sister FannySingle
1976 aprilFool to Cry/Crazy MamaSingle
1976 aprilBlack and BlueLp
1976 juniHot Stuff/Fool to CrySingle
1977 septemberLove You Live (live-album)Lp (Dubbel)
1978 majMiss You/Far Away EyesSingle
1978 juniSome GirlsLp
1978 septemberBeast of Burden/When the Whip Comes DownSingle
1978 septemberRexpectable/When the Whip Comes DownSingle
1978 novemberShattered/Everything Is Turning to GoldSingle
1980 juniEmotoional Rescue/Down in the HoleSingle
1980 juniEmotional RescueLp
1980 septemberShe’s So Cold/Send It to MeSingle
1981 augustiStart Me Up/No Use in CryingSingle
1981 augustiTattoo YouLp
1981 novemberWaiting on a Freind/Little T & ASingle
1982 februariHang Fire/NeighboursSingle
1982 juniGoing to a Go-Go/Beast of BurdenSingle
1982 juniStill Life (American Concert 1981)Lp
1982 juliIn ConcertLp
1982 septemberTime Is on My Side/Twenty Flight RockSingle (återutgivning)
1983 novemberUndercover of the Night/All the Way DownSingle
1983 novemberUndercoverLp
1984 januariShe Was Hot/I Think I’m Going MadSingle
1984 juliBrown Sugar/Bitch (återutgivning)Single
1986 februariHarlem Shuffle/Had It With YouSingle
1986 marsDirty WorksLp/Cd
1986 majOne Hit (To the Body)/FightSingle
1989 augustiMixed Emotions/Fancy Man BluesSingle
1989 augustiSteel WheelsLp/Cd
1989 novemberRock and a Hard Place/Break the SpellSingle
1990 januariAlmost Hear You Sigh/Break the SpellSingle
1990 juniPaint It Black/Long Long WhileSingle (återutgiven)
1990 augustiTerrifying/Wish I’d Never Met YouSingle
1991 marsHighwire/2000 Lightyears from HomeSingle (återutgiven)
1991 aprilFlashpoint (Live-album)Cd
1991 majRuby Tuesday/Play with Fire (återutgiven)Single
1994 juliLove Is Strong/The Storm/So YoungSingle (endast UK)
1994 juliVoodoo LoungeCd
1994 oktoberOut of Tears/I’m Gonna Drive/So Young/Sparks will FlySingle (USA)
1994 septemberYou Got Me Rocking/Jump on Top of MeSingle (UK)
1994 oktoberOut of Tears/I’m Gonna Drive/So Young/Sparks will FlySingle (UK)
1995 januariYou Got Me Rocking/Jump on Top of MeSingle (USA)
1995 juliI Go Wild/Remixer av samma låtSingle
1995 oktoberLike a Rolling Stone/Black Limousine/All down the LineSingle
1995 novemberStripped (Live-album)Cd
1996Wild Horses Live-single inkluderat: 1. Wild Horses 2. Live with Me 3. Tumblin’ DiceSingle
1997 septemberAnybody Seen My Baby/Remixer av sammaSingle
1997 septemberBridges to BabylonCd
1998 januariSaint of Me/Gimme Shelter/Anyway You LookSingle
1998 augustiOut of Control/Remixer av samma låtSingle
1998 novemberNo Security (Live-album)Cd
2002 decemberDon’t Stop/Miss You (Remix)Single
2003 septemberSympathy for the Devil (Remix)/Single Remixer av samma låt
2004 novemberLive Licks (Live-album)Cd
2005 augustiStreets of Love/Rough JusticeSingle
2005 septemberA Bigger BangCd
2005 decemberRain Fall Down/Remixer av samma låtSingle
2006 augustiBiggest Mistake/Dance Pt. 1 (Live)/Before They Make Me RunSingle
Samlingsplattor The Rolling Stones
Utgivningsår och månadTitelFormat
1966 aprilBig Hits (High Tide and Green Grass)Lp (USA)
1966 novemberBig Hits (High Tide and Green Grass)Lp (UK)
1969 septemberThrough the Past, Darkly (Big Hits Vol. 2)Lp
1971 decemberHot Rocks 1964–1971Lp
1972 decemberMore Hot Rocks (Big Hits & Fazed Cookies)Lp
1975 juniMetamorphosisLp
1975 juniMade in the ShadeLp
1981 marsSucking in the SeventiesLp
1984 juliRewind (1971–1984)Lp
1989 augustiSingles Collection: The London YearsLp/Cd
1990 juniHot Rocks 1964–1971 (återutgivning)Lp/Cd
1993 novemberJump Back: The Best of The Rolling StonesCd
2002 septemberForty LicksCd
2004 augustiJump Back: The Best of The Rolling StonesCd (återutgiven)
2005 novemberRarities 1971–2003Cd
Soloplattor: Keith Richards
Utgivningsår och månadTitelFormat
1978 decemberRun Rudolph Run/The Harder They ComeSingle
1988 oktoberTake It So HardSingle
1988 oktoberTalk Is CheapCd
1988 novemberYou Don’t Move MeSingle
1988 decemberLive at Hollywood PalladioumCd
1989 februariStruggleSingle
1992 oktoberWicked as It SeemsSingle
1992 oktoberMain OffenderCd
1993 januariEileenSingle
Soloplattor: Mick Jagger
Utgivningsår och månadTitelFormat
1970 novemberMemo from TurnerSingle
1978 septemberDon’t Look Back (Tillsammans med reggaeartisten Peter Tosh)Single
1984 juniState of ShockSingle
1985 februariJust Another NightSingle
1985 februariShe’s the BossLp/Cd
1985 aprilLucky in LoveSingle
1985 aprilLonely at the TopSingle
1985 augustiDancing in the Street (duett med David Bowie)Single
1986 juliRuthless People (Soundtrack)Single
1987 septemberLet’s WorkSingle
1987 septemberPrimitive CoolLp/Cd
1987 novemberThrowawaySingle
1987 decemberSay You WillSingle
1993 januariSweet ThingSingle
1993 februariWandering SpiritCd
1993 marsWired All NightSingle
1993 aprilDon’t Tear Me UpSingle
1997Bent (Musik till filmen med samma namn skriven av Philip Glass där Mick Jagger medverkar och har hjälpt Glass att skriva sången Streets of Berlin. Filmen bygger på en pjäs som utspelas i Nazityskland.)Cd
2001 oktoberGod Gave Me EverythingSingle
2001 novemberGodess in the DoorwayCd
2002 marsVisions of ParadiseSingle
2004 oktoberOld Habits Die HardSingle
2007 oktoberThe Very Best of Mick JaggerCd
Soloplattor: Mick Taylor (Soloalbum i eget namn)
Utgivningsår och månadTitelFormat
1979Mick TaylorLp
1990Stranger in This TownCd
1995Arthur’s Club-Geneve 1995 (Promo Cd med Snowy White)Cd
1995Coastin’ Home (Live at the 14 Below)Cd
2000A Stone’s ThrowCd
Soloplattor: Mick Taylor (Arbeten utanför Rolling Stones med John Mayall’s Bluesbreakers)
Utgivningsår och månadTitelFormat
1967CrusadeLp
1968Diary of a Band 1 & 2Lp
1968Bare WiresLp
1968Blues from Laurel CanyonLp
1969Primal SolosLp
1971Back to the RootsLp
1985Return of the BluesbreakersLp
1993Return of the BluesbreakersCd
1993Wake Up CallCd
1994The 1982 Reunion ConcertCd
2001Along for the RideCd
2003Rolling with the BluesCd
2007Essentially John MayallCd-box
Soloplattor: Mick Taylor (Med Jack Bruce)
Utgivningsår och månadTitelFormat
2003Live at the Manchester Free Trade HallCd
Soloplattor: Mick Taylor (Med Bob Dylan)
Utgivningsår och månadTitelFormat
1983InfidelsCd
1984Real Live (In Europe)Cd
1985Empire BurlesqueCd
1991The Bootleg Series vol. 1–3 Rare & UnreleasedCd
Soloplattor: Mick Taylor (Med Carla Olson)
Utgivningsår och månadTitelFormat
1991Too Hot for Snakes (Live at the Roxy)Cd
1993Within an AceCd
1995Special — The Best of Carla OlsonCd
1999Reap the WhirlwindCd
2001The Ring of the TruthCd
Soloplattor: Mick Taylor (Med andra artister)
Utgivningsår och månadTitelFormat
1973Mike Oldfield: Tubular Bells PremiereLp/Cd
1973Nicky Hopkins: The Tin Man Was a DreamerLp
1974Billy Preston: Live European TourLp
1974Mike Oldfield: Tubular Bells Part TwoLp/Cd
1976Herbie Mann: Reggae IILp
1978 (Lp) 2002 (Cd)Little Feat: Waiting for ColumbusLp/Cd (dubbel)
1978Gong: Espresso IILp
1985Alan Merill: Solo Album (inspelat 1977)Lp
1993Gerry Groom: Once in a Blue MoonCd
1993Anthony Thistlethwaite: CartwheelsCd
1993Anthony Thistlethwaite: Crawfish and CaviarCd
1996Sasha: Shadow ManCd
2001Miyuki & Mick Taylor: Mick & ICd
2002Various: From Clarksdale to Heaven (John Lee Hooker Tribute Album)Cd
2003Debbie Davies: Key to LoveCd
Soloplattor: Charlie Watts (Charlie Watts spelar på sin fritid in jazz i olika konstellationer och har gett ut plattor med framför allt storbandsjazz.)
Utgivningsår och månadTitelFormat
1991 februariFrom One CharlieCd
1992 augustiTribuet to Charlie Parker with StringsCd
1993 decemberWarm & TenderCd
1996 juniLong Ago & Far AwayCd
2000 majCharlie Watts & Jim Keltner ProjectCd
2004 augustiWatts at Scott’sCd
Soloplattor: Ron Wood
Utgivningsår och månadTitelFormat
1974I’ve Got My Own Album to DoLp
1975Now LookLp
1976Mahoney’s Last Stand (med Ronnie Lane)Lp
1979Gimme Some NeckLp
19811234Lp
1988Live at The Ritz (med Bo Diddley)Lp/Cd
1992Slide on ThisCd
1993Slide on Live Plugged in and StandingCd
2000Live and Eclectic (återutgavs 2002 men med titeln Live at Electric Ladyland)Cd
2002Not for BeginnersCd
2006Ronnie Wood AnthologyCd
Soloplattor: Bill Wyman
Utgivningsår och månadTitelFormat
1974 juniMonkey GripLp
1976 marsStone AloneLp
1981 juli(Si Si) Je Suis Une Rock StarSingle
1982 marsA New FashionSingle
1982 aprilBill WymanLp
1985 majWillie & The Poor BoysLp
1985 juniBaby Please Don’t GoSingle
1992 oktoberStuff (släpptes enbart i Japan och Argentina och 2000 kom den ut i Storbritannien)Cd
Soloplattor: Bill Wyman (Med gruppen Bill Wyman’s Rythm Kings har han släppt ytterligare skivor)
Utgivningsår och månadTitelFormat
1997 oktoberStruttin’ Our StuffCd
1999 februariAny Way the Wind BlowsCd
2000 majGroovin’Cd
2001 majDouble BillCd
2004 majJust for the ThrillCd

Förutom att spela in skivor har Bill Wyman skrivit flera böcker i ämnet arkeologi som är hans stora hobby och intresse.

Till sist några röster om Rolling Stones

”It does something to my crotch” — Joan Jett om låten Stray Cat Blues (Musiktidningen Mojo september 2007)

”Keith Richard has that air of danger… he’s the total outlaw” — Chrissie Hynde om Keith Richard. (Musiktidningen Mojo september 2007)

Dr. Da Capo

The Rolling Stones I (III) | The Rolling Stones II (III)

Musik

Amorphis — Silent Waters (Miss Vampyria)

Andrew Bird — Armchair Apocrypha

Arch Enemy — Rise of the Tyrant (Miss Vampyria)

Ayhan Aydin — The Shape of Ill to Come

Bill Brandon — On the Rainbow Road: The Muscle Shoals and Birmingham Sessions

Bob Dylan — Dylan, Genesis — Invisible Touch & We Can’t Dance, Eric Clapton — Complete Clapton & Chicago — The Best of Chicago: 40th Anniversary Limited Edition

Carrie Underwood — Carnival Ride, Shooter Jennings — The Wolf & The Charlie Daniels Band — Deuces

Chaka Khan — Funk This

Devendra Banhart — Smokey Rolls down Thunder Canyon, Robert Wyatt — Comicopera & Radioheads — In Rainbow

Dr. Indie hamnar i stereon med Roky Ericksons musikvärld

Dr. Indie finner vägen till The Spinners musikhjärta

ESG — A South Bronx Story Vol. 2: Collector’s Editions. Rarities

Hammerfall — Steel Meets Steel: 10 Years of Glory & Eddie Vedder — Into the Wild

Helloween — Gambling with the Devil

Jaqee — Nouvelle D’Amour

Jill Scott — The Real Thing: Words and Sounds Vol. 3, Angie Stone — The Art of Love and War, Jennifer Lopez — Brave, CheNelle — Things Happen for a Reason, Gabrielle — Always & Jagged Edge — Baby Making Project

Joni Mitchell — Shine

Joy Division — Closer: Collectors Edition & Still: Remastered and Expanded

Ken Ring — Äntligen hemma & Magnus Uggla — Pärlor åt svinen

Korta musikrecensioner XXXIV

Lamont — The Golden Daze

Matchbox Twenty — Exile on Mainstream, Minor Majority — Candy Store, Jennifer Rush — Stronghold: The Collectors Hitbox, Kate Nash — Made of Bricks & Katie Melua — Pictures

Mick Jagger — Very Best of Mick Jagger & John Fogerty — Revival

Moneybrother — Mount Pleasure

Neil Young — Chrome Dreams II, Band of Horses — Cease to Begin & Various Artists — Song of America

New Model Army — High & Dropkick Murphys — The Meanest of Times

Peter LeMarc — Kärlek i tystnadens tid

Ruth Brown & LaVern Baker — Wild, Wild Women & Paul Lamb & The King Snakes — Snakes & Ladders (Live)

Serj Tankian — Elect the Dead

Steve Earle — Washington Square Serenade

Ted Nugent — Love Grenade

The Hives — The Black and White Album

The Seabear — The Ghost That Carried Us Away, The Pipettes — We Are The Pipettes, Rocket Uppercut — This Beautiful Tragedy, Nina — Punk Robot & Stereophonics — Pull the Pin

Tomahawk — Anonymous