Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Musik

Dr. Indie hamnar i stereon med Roky Ericksons musikvärld

Roky Erickson.Roky Erickson är ett av dessa genier som hade det svårt i livet med sin mentala hälsa och åkte under åren in och ut på olika mentala institutioner. Detta öde delade han med sin generationskamrat Syd Barret, som också var en man som balanserades på livets avgrundsdjup.

Syd Barret är numera avliden sedan ett år tillbaka och Roky Erickson lever i högsta grad vidare som artist.

Roky Erickson & The Aliens — The Evil One.Sagan om Roky Erickson börjar redan i mitten av 60-talet då han hoppade av sina studier för att bli musiker på heltid. Roky Erickson började först att spela i bandet The Spades för att senare lämna bandet för alltid. Fast det var knappast något band som kom att tillföra rockhistorien något relevant, snarare en fotnot i Roky Ericksons vidare öden.

13th Floor Elevator — Psychedelic Sounds of the 13th Floor Elevator.Det är 13th Floor Elevator som är grunden till Roky Ericksons riktiga karriär som garagerockens okrönte kung som kom att betyda något för omvärlden. Dessutom är han en artist som med sina låtar kom att bli en del i protopunkens historik. Dels för sin attityd till livet som utanförskapets berättare. Men mest för att 13th Floor Elevators psykedeliska rock tillhörde 60-talets mest dynamiska rockmusik som jag vet kunde producerats under denna era i mitten av 60-talet.

Det handlar om att Roky Erickson sjunger som han vore under vattnet med en ubåt. Ljudet från hans röst verkar vibrera hela tiden medan musiken pumpar på med trummor som förstärks av vassa basgångar.

Om jag skall finna en modern parallell inom musiken är det utan tvekan Butthole Surfers som har samma röstläge när bandets ledsångare sjunger ut.

Roky Erickson.Musiken bygger på samma grundstenar till viss del. Särskilt det psykedeliska soundet delar både Butthole Surfers och The 13th Floor Elevator med varandra, som två disparata band med samma grunder men med olika förhållningssätt till musikens kärna.

Roky Erickson lämnade förövrigt bandet efter flera års spelande för att han hamnade i delo med både polismyndigheter och sjukvården under flera perioder under sitt liv. Det knäckte hans hälsa både fysiskt och psykiskt. Han måste bli frisk först innan han gjorde något annat i sitt liv.

Det var genom sina egna erfarenheter som han började göra egna soloplattor för att kunna överleva vardagen rent psykologiskt. Roky Erickson fick stöd och hjälp av sin broder vilket resulterade i att Rky Erickson tillfrisknade. Brodern fortsatte att stötta honom genom att finnas vid hans sida då Roky så småningom började att bygga upp sin musikkarriär igen.

Roky Erickson uppträdde i somras i Hultsfred vilket fick indie/rockvärlden att återupptäcka hans fascinerande låtskatt tack vare bra spelningar. Tack vare denna konsert fick vi uppleva ett uppsving för intresset av hans musik. Framförallt kunde vi läsa en utsökt intervju i tidskriften Sonic tidigare i år med Roky Erickson. Den gav mig mersmak och snart började jag införskaffa en hel del musik med den store Roky Erickson.

Det är verkligen en speciell artist som framträder inför mina ögon som får mig att ana en rik rustat andlig djupsinnig musik. Den är större än själva livet och bara den insikten får mig att följa med en man med svåra djupa sår han fått av livet som också speglas så väl på hans skivor.

Roky Erickson är på ingång till Stockholm snart och vi får väl se om jag kommer att rapportera från hans vistelse i Sverige. Men börja med att lyssna på följande skivor med Roky Erickson: Roky Erickson & The Aliens 1980; Roky Erickson & The Aliens — The Evil One 1981; The Psychedelic Sounds of the 13th Floor Elevator

Musik

Amorphis — Silent Waters (Miss Vampyria)

Andrew Bird — Armchair Apocrypha

Arch Enemy — Rise of the Tyrant (Miss Vampyria)

Ayhan Aydin — The Shape of Ill to Come

Bill Brandon — On the Rainbow Road: The Muscle Shoals and Birmingham Sessions

Bob Dylan — Dylan, Genesis — Invisible Touch & We Can’t Dance, Eric Clapton — Complete Clapton & Chicago — The Best of Chicago: 40th Anniversary Limited Edition

Carrie Underwood — Carnival Ride, Shooter Jennings — The Wolf & The Charlie Daniels Band — Deuces

Chaka Khan — Funk This

Devendra Banhart — Smokey Rolls down Thunder Canyon, Robert Wyatt — Comicopera & Radioheads — In Rainbow

Dr. Indie hamnar i stereon med Roky Ericksons musikvärld

Dr. Indie finner vägen till The Spinners musikhjärta

ESG — A South Bronx Story Vol. 2: Collector’s Editions. Rarities

Hammerfall — Steel Meets Steel: 10 Years of Glory & Eddie Vedder — Into the Wild

Helloween — Gambling with the Devil

Jaqee — Nouvelle D’Amour

Jill Scott — The Real Thing: Words and Sounds Vol. 3, Angie Stone — The Art of Love and War, Jennifer Lopez — Brave, CheNelle — Things Happen for a Reason, Gabrielle — Always & Jagged Edge — Baby Making Project

Joni Mitchell — Shine

Joy Division — Closer: Collectors Edition & Still: Remastered and Expanded

Ken Ring — Äntligen hemma & Magnus Uggla — Pärlor åt svinen

Korta musikrecensioner XXXIV

Lamont — The Golden Daze

Matchbox Twenty — Exile on Mainstream, Minor Majority — Candy Store, Jennifer Rush — Stronghold: The Collectors Hitbox, Kate Nash — Made of Bricks & Katie Melua — Pictures

Mick Jagger — Very Best of Mick Jagger & John Fogerty — Revival

Moneybrother — Mount Pleasure

Neil Young — Chrome Dreams II, Band of Horses — Cease to Begin & Various Artists — Song of America

New Model Army — High & Dropkick Murphys — The Meanest of Times

Peter LeMarc — Kärlek i tystnadens tid

Ruth Brown & LaVern Baker — Wild, Wild Women & Paul Lamb & The King Snakes — Snakes & Ladders (Live)

Serj Tankian — Elect the Dead

Steve Earle — Washington Square Serenade

Ted Nugent — Love Grenade

The Hives — The Black and White Album

The Seabear — The Ghost That Carried Us Away, The Pipettes — We Are The Pipettes, Rocket Uppercut — This Beautiful Tragedy, Nina — Punk Robot & Stereophonics — Pull the Pin

Tomahawk — Anonymous