Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Korta musikrecensioner XXXIV

Staffan Hellstrand — Spökskepp

Staffan Hellstrand — Spökskepp.Titiyo, Anna Stadling, Idde Schultz och Uno Svenningsson är några av gästartisterna som verkligen försöker skaka loss något av värde i Staffan Hellstrands undermåliga skiva. För Staffan Hellstrand har en skakig karriär som jag aldrig riktigt orkat bry mig om. Hans skivor liksom den nya är för spretig, lyriken för tom och hans låtar är mest en vuxenversion av trist reklamradiorock i Lundellskolan. Så nya Staffan Hellstrandplattan har inget att ge mig som lyssnare. Musik för döva.

Jimmy Eat World — Chase This Light

Jimmy Eat World — Chase This Light.Emomörkret beslöjar den amerikanska så kallade undergroundrocken med ett dystert kommersiellt radiorocksound. Jimmy Eat World som har en lagom lång karriär som MTV-band borde väl inte kunna överraska oss med god smak. Skivan är trist, dum, stel och ordinär kritvit rock utan empati, sväng eller bildligt talat något som skulle kunna vara en skiva där man anstränger sig något extra. Det är bara en vanlig dag på jobbet, där musiken får mig att gäspa av tristess.

Lisa Lashes — Lisa Lashes

Lisa Lashes — Lisa Lashes.House och techno är det som Lisa Lashes har ägnat sig åt under hela 2000-talets första år på diverse olika klubbar och danshak. Hennes skivor har då och då bubblat även hos undertecknat. Jag gillar den bubbliga Ibizatechnon som hon gör med sådan stor pondus att hon är Paul Van Dykes jämlike i musiken. Nya skivan erbjuder knappast på några musikaliska överraskningar utan bara god musik och klubbhits så att färger spricker upp på väggarna, molntäcken sprick upp så att Lisa Lashes egna låtar kan skina ikapp med självaste guden Ra. En fin platta som jag lägger till samlingarna av bra modern dansmusik.

Kylie Minoque — Confide in Me: The Irresistible Kylie

Kylie Minogue — Confide in Me: The Irresistible Kylie.Man undrar sa, Dr. Indie om Kylie återigen verkligen behöver släppa ut samlingar med mixar och annat godis på skivmarknaden. Javisst kan hon göra det om Kylie vill. För denna typ av lyxdisco och pop är som gjort att fungera på alla fester och i olika årstider, utan att man tröttnar. Jag är bara glad över att vacker sexig kvinna som tillhör min egen generation fortfarande orkar göra bra popmusik. Kylie påminner om vår egen Lena Philipsson, då det handlar om att ge oss bra pop utan skyddsnät.

R.E.M. — Live

R.E.M. — Live.Mikael Stipe och Peter Buck är två av de viktiga kuggarna i maskineriet som utgör R.E.M. sedan 20 år tillbaka. Denna liveplatta är faktiskt riktigt bra och REM är ett bra arenarockband vilket skivan bevisar. Jag har aldrig sett R.E.M. live i levande livet utan bara på video, dvd och andra program. Men skivan känns levande och bandet verkar överleva sina generationskamrater från 80-talets amerikanska alternativa rockscen.

Lustans Lakejer — En plats i solen Deluxe Edition 2006

Min gamla hjälte Johan Kinde, som var min personliga hjälte vid sidan om Joakim Thåström, stilorakel och sann dandy. Han var nog den sista popdandyn vi hade i Sverige. Deras skivor återutgavs i original förra året men med vissa singlar som extra spår. Den här skivan har speciell plats i mitt hjärta, den här skivan fick mig att bli galen av åtrå i vissa flickor under den här tidsepoken. 80-talet var aldrig coolare än Johan Kinde och hans band lustans Lakejer. Därför är den här skivan särskilt mycket värd i mina ögon.

Marvin Gaye — Songbook

Marvin Gaye — Songbook.Marvin Gayes egna klassiska låtar från 70- och 80-talen innan hans död 1984 är slående kontraster. Här finns hans vackraste och varmaste kärleksballader. Dom är förövrigt så fina att hjärtat slår extra slag och min sexuella och sensuella kärlek till kvinnan stiger i varje grad då man hör Marvins vackraste finaste röst. Den mest sensuella manliga sångare som faktiskt fanns inom musikhistorien. Den här skivan är ett nödvändigt inköp därför att du kanske har hans skivor redan. Men den här sammansmältningen borde ingen vilja vara utan.

The Rough Guide to Planet Rock

The Rough Guide to Planet Rock.Jag misstänker att många kommer ha åsikter om den här sortens samling av världsmusik som Johannes Heretsch plockar fram. Det blir säkert snack om att det blir flygplansmusik för lata musiklyssnare som inte orkar leta efter något bättre. Man blir så nöjd med det lilla man får. I så fall har man rejält misstagit sig. För det här är snarare finsmakarval och bra val ur världens mest spännande musikaktiviteter. För du finner till exempel två av årets hetaste akter på samlingen. Tinariwen och zigenarpunk från lika heta indiedarlingar som Gogol Bordello som gör snabb smart punk med Balkan som mittfält. Minst lika rolig är det att upptäcka Dengue fever som gör garagerock och har en vacker popstjärna från Kambodja Ch’hom Nimol på sångmiken. Det finns hip hop, afrikansk funk liksom hip hop från latinamerikanska stjärnor. Det är en av årets bästa samlingar om ni frågar mig.

Fattaru — Mina drömmars stad

Fattaru — Mina drömmars stad.Jag missade denna skiva förra året och det var verkligen synd för den skulle lätt hamnat på min årsbästalista 2006. För det är en stark svensk hip hopplatta som verkligen glöder. Innovatörerna från Södermalm i Stockholm gör starka politiska sanningar från nya tidens tankevärldar. I dag när vi snackar om gatuvåldet från ungdomsgängen som sprider sig genom samhällsklasserna. Då blir plötsligt alla tidningar och tänkare oroliga över situationen. Dom menar tydligt att ute i förorterna där brukar man slåss och döda varandra. Medan Djursholms ungdomar mest äter fina middagar med varandra. Visst det får vi nu äta upp. Våldet finns överallt i Sverige.

Men tillbaka till Fattarus senaste skiva som det egentligen skulle handla om. Gruppen är bäst när dom samplar och gör dansmusik med sina raplåtar. Dom blir för förutsägbara med bara traditionell manlig amerikanskinfluerad raka låtar. Men det är ändå bara små marginalanteckningar på en lysande skiva.

Pet Shop Boys — Disco 4

Pet Shop Boys — Disco 4.Neil Tennant som är sångare i Pet Shop Boys har varit journalist på Smash Hits och redaktör för Stan Lees Marvel i England och möter Chris Lowe i en musikaffär. Dom båda blir intresserad av att samarbeta med varandra. Så 80-talets mest klassiska intelligenta syntduo formulerar sig med den enkla vision att göra storslagen syntdisco. Så nu släpper dom del fyra i sin remixserie. Här finner vi Madonna, David Bowie, The Killers osv i bra remixar Fast de två bästa remixarna är av artisterna Yoko Ono och Rammstein som verkligen slår knock med rena discoversionerna av låtar som bara blir bättre i Pet Shop Boys versioner. Det är en fullständig lysande platta som borde få Stockholms klubbar att bli neonfärgade. Köp skivan på en gång.

Hayseed Dixie — Weapons of Grass Destruction

Hayseed Dixie — Weapons of Grass Destruction.Det är ett av Amerikas roligaste band som på sin debutplatta släppte en coverplatta på AC/DC i bluesgrassversioner. Dom fortsatte att göra lustiga versioner på sånger liksom dom gör på deras nya skiva. Då finner vi The Rollings Stones, Supersuckers. The Sex Pistols, The Scissors Sisters med flera band får sin lilla tolkning som alltid är rolig att lyssna på. Så även denna coverplatta är full av överraskningar som vanligt när det gäller ett band som Hyseed Dixie.

Faith Hill — The Hits

Faith Hill — The Hits.Aha, nu finns countrymusikens lilla älskling Faith Hill ute med en samlingsplatta som knappast kommer tillhöra någon av mina favoritskivor framöver. Jag har alltid ansett att Faith Hill är en undermålig sångerska. Hennes träaktiga trädstockslåtar tyder bara på att kommersiell countryrock av hennes kaliber aldrig duger något till. Nu får jag beviset när man får höra hennes samlingsplatta. Det finns ingen smärta, träkol eller farligt. Skivan är klinisk ren från amerikanska myllan. Modern storstadscountry som borde stanna kvar på demostadiet.

Kid Rock — Rock ’n’n Roll Jesus

Kid Rock — Rock ’n’ Roll Jesus.Kid Rock är en pajas som alltid gjort undermålig rock för en bister smak som amerikanarna stundtals kan få för sig att gilla. Hans nya skiva och den enda som jag någonsin kommer recensera utger en dålig smak i munnen. Han vill så gärna vandra omkring Bob Seger, John Fogertylandslapen men hamnar mest bland dåliga clichéer och barnsliga blandningar av diverse musikaliska teman som knappast gagnar hans redan tröstlösa trams till musik. Kid Rock tillhör bottenslammet i amerikansk musik.

Jonna Lee — Dried Out Eyes

Jonna Lee.Hon är en vacker svensk flicka från Stockholm som skrivit en låt till Ed Hartcourt liksom gjort en turné i England tillsammans med Ed Hartcourt. Så denna nya singel eller senaste singeln är bossanovasnygg med en lugn temperad röst och en fin melodislinga, som följer ett speciellt mönster — som jag så gärna plockar fram i kommande vintermörkret. Singeln smakar bra mat och luftiga resonemang. Allt detta gör musiken så att den slår och sveper över takter eller tonlandskap. En kolorerad singel från landet lagom Sverige.

Jean-Michel — The Audience Is Missing

Jean-Michel — The Audience Is Missing.Han kallar sig för Jean-Michel och gör långsamma elektroniska låtar som är klassiska tagningar som verkligen smakar 70-tal och tidigt 80-tal i musikens tekniska lösningar. Det är en okej platta som knappast sticker ut på något sätt. Men visst får du en stund lugn och ro med skivan i stereon. Men mer än så kan jag inte sträcka ut mig i musikens kanaler och virvlande poserande rörelser. En lagom skiva som är full av traditionell hiss och varuhusmusik.

Musik

Amorphis — Silent Waters (Miss Vampyria)

Andrew Bird — Armchair Apocrypha

Arch Enemy — Rise of the Tyrant (Miss Vampyria)

Ayhan Aydin — The Shape of Ill to Come

Bill Brandon — On the Rainbow Road: The Muscle Shoals and Birmingham Sessions

Bob Dylan — Dylan, Genesis — Invisible Touch & We Can’t Dance, Eric Clapton — Complete Clapton & Chicago — The Best of Chicago: 40th Anniversary Limited Edition

Carrie Underwood — Carnival Ride, Shooter Jennings — The Wolf & The Charlie Daniels Band — Deuces

Chaka Khan — Funk This

Devendra Banhart — Smokey Rolls down Thunder Canyon, Robert Wyatt — Comicopera & Radioheads — In Rainbow

Dr. Indie hamnar i stereon med Roky Ericksons musikvärld

Dr. Indie finner vägen till The Spinners musikhjärta

ESG — A South Bronx Story Vol. 2: Collector’s Editions. Rarities

Hammerfall — Steel Meets Steel: 10 Years of Glory & Eddie Vedder — Into the Wild

Helloween — Gambling with the Devil

Jaqee — Nouvelle D’Amour

Jill Scott — The Real Thing: Words and Sounds Vol. 3, Angie Stone — The Art of Love and War, Jennifer Lopez — Brave, CheNelle — Things Happen for a Reason, Gabrielle — Always & Jagged Edge — Baby Making Project

Joni Mitchell — Shine

Joy Division — Closer: Collectors Edition & Still: Remastered and Expanded

Ken Ring — Äntligen hemma & Magnus Uggla — Pärlor åt svinen

Korta musikrecensioner XXXIV

Lamont — The Golden Daze

Matchbox Twenty — Exile on Mainstream, Minor Majority — Candy Store, Jennifer Rush — Stronghold: The Collectors Hitbox, Kate Nash — Made of Bricks & Katie Melua — Pictures

Mick Jagger — Very Best of Mick Jagger & John Fogerty — Revival

Moneybrother — Mount Pleasure

Neil Young — Chrome Dreams II, Band of Horses — Cease to Begin & Various Artists — Song of America

New Model Army — High & Dropkick Murphys — The Meanest of Times

Peter LeMarc — Kärlek i tystnadens tid

Ruth Brown & LaVern Baker — Wild, Wild Women & Paul Lamb & The King Snakes — Snakes & Ladders (Live)

Serj Tankian — Elect the Dead

Steve Earle — Washington Square Serenade

Ted Nugent — Love Grenade

The Hives — The Black and White Album

The Seabear — The Ghost That Carried Us Away, The Pipettes — We Are The Pipettes, Rocket Uppercut — This Beautiful Tragedy, Nina — Punk Robot & Stereophonics — Pull the Pin

Tomahawk — Anonymous