Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Annars

livet är (när) så jävla tragiskt, honom min romanfigur och granne jag fann död, ingen hade besökt honom på över tjugofem år och ytterst få varit hos honom under de senaste femtio åren, satt alltid i sitt köksfönster och vad hade han hållit på med, trodde man han höll utkik, vaktade porten till honom, men istället byggt flera tiotals fioler, den ena efter den andra så identiska allesammans, de var utplacerade i en enorm soffgrupp i salongen, på varje sittplats fanns de, satt där som barn, eller som kuddar, eller som mjukdjur, nallar, på höjden placerade, som om vore hans (väloppfostrade) barn, utan nedstigande blev han, någon av dem dessa fioliner var även insvept i tyg, liksom ådragit förkylning, det var en rörande vacker syn som jag aldrig kommer att bli kvitt, tror jag borde skriva en skild roman om det, hade förstått om han skulle försökt få fram den perfekta violen, men tror det istället var hans kärlek och apoteos, och nu tror jag, slipper inte tanken, att jag kommer dö på lite samma sätt, och då lämnat mina mest vackra och illustrerade manuskript om sköna Emma, en på varje stol, och att jag inte pratat medelst någon på senaste tjugofem åren, samt även klippt av internet, å andra har jag lite för mycket munläder för att låta mig tystna, men vändningar kan än komma omotståndligt göra.

Kanske möjligt gjorde han violerna för min mormoder som han inte hade någon kontakt med sedan fyrtio år, som han var förälskad i, när han ringde till henne, hade han med svag röst förklarat att han älskar henne, varpå han började gråta som en besatt, och hon hade skrattat lika hejdlöst som han hulkade i andra luren. Men är de döda fiolerna vara mina halvmostrar? vilket är ganska hemskt redan. Men det som inte passar in i bilden, hans gamla skolbetyg låg framme på bordet för fiolerna, nästan enbart med tior, högsta vitsord, och medelst nio i rättstavning, men han fick ju aldrig gå i vidare skola efter att kidnappades som ung grabb, blev befriad år senare just när kriget bröt ut, skickades ganska omgående till krigsmakten och fronten och det gick några timmar där borta innan fick rysmetall genom skallbenet, med bieffekten att han alltid var galen av spänningar i hjärnan, om då inte av annan orsak, utom i stort när han grät inför min mormoder. (När han velocipediserade och min mormor sa en gång heus, törnade han genast in i ett parkträd, och med stukad arm hade han lyckast ett par nätter senare fälla trädet, såg faktiskt mördat ut, i skurna flisor och märkliga bitar, låg det på marken som slaktat nerbringat efter ursinne, men jag är säker, en massa violer räckte det trädet ändå till för.). Ett människoöde det också. Varför kan sådant bli till så obehindrat? Han fick heller aldrig vetskap om att han blivit en romanfigur, så hur lite kan man erhålla höra om sig själv, och även om han blev romanfigur vet dock ingen hans verkliga smärta vilken, han var den okände lidaren, smärtan vars belöning är när om så vansklig ur vilket, är livet fast i bevis, sina tillsägnanden. Men vad får man ut av att hava en sin violernas visa, dessa hemliga violer ingen spelade med, även om någon kanske kan börja nu, när de kanske sprids ut i världen, troligen aldrig mer tillsammans apoteoserade för?

Musik

Alicia Keys — As I Am

Alison Krauss & — Raising Sand

Aretha Franklin — Jewels in the Crown: All Star Duets with The Queen

Beanie Sigel — The Solution

Behemoth — Apostasy

Britney Spears — Blackout & Sugababes — Change

Burial — Untrue

Dr. Indie minns undergroundtidens hardcoreband

Duran Duran — Red Carpet Massacre; Craig David — Trust Me; Seal — System & Darude — Label This

Dwight Yoakam — Dwight Sings Buck

Elmo — Kamikaze Heart

Entombed — Serpent Saints: The Ten Amendments

Eskimo Baby — Actors Suicide; The Killers — Sawdust; Bella — No One Will Know & Angus and Julia Stone — A Book like This

Gamma Ray — Land of the Free 2

Gore Gore Girls — Get the Gore (Miss Vampyria)

Hardcore Superstar — Dreamin’ in a Casket

Humanifesto — The Infamous; Mad Caddies — Keep It Going; NOFX — They’ve Actually Gotten Worse Live; Terror Punk Syndicate — Extended Playtime & Raw Records — Punk Single Collection

James Taylor — One Man Band

Jay-Z — American Gangster

Justin Currie — What Is Love For

Korta musikrecensioner XXXV

Kylie Minogue — X

Led Zeppelin — Mothership

Levon Helm — Dirt Farmer

Magnus Uggla — den coolaste katten i staden

Mando Diao — Never Seen the Light of Day

Nick Drake — Family Tree

Porter Wagoner — Wagonmaster

Queen — Rock Montreal

Scream Loud!! The Fenton Story: 61 Prime Slabs of Mid-60’s Michigan Teen Punk!

Status Quo — In Search of the Fourth Chord

Tarja Turunen — My Winter Storm

The Donnas — Bitchin’

Wu-Tang Clan — 8 Diagrams

Wyclef Jean — Carnival Vol. II: Memoirs of an Immigrant