Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Poesi

Staffan Bergsten — Den svenska poesins historia

W&W

Staffan Bergsten som är en ärrad litteraturvetare kämpar i obildningens tidevarv för att man skall få i sig lite hederlig litteraturhistoria i sin själ. Dessutom plockar han fram den svenska poesin och vill att vi skall förstå vårt eget spännande kulturarv. Det ligger inget nationalistiskt eller reaktionärt över det projektet, utan det handlar om vår egen kunskap kring svensk historia. Utan han vill ge den svenska poesin en egen historia eftersom den oftast brukar bli en del av den svenska skönlitteraturens gemensamma arv. Det är naturligt att dom båda grenarna hör samman eftersom dom har samma bevekelsegrunder sett ur den historiska kontexten men det är ändå vissa skillnader som kan uppenbaras i de olika genrerna. Poesin är väl den litterära form som kan ge själen och livet dess bästa fördjupande förståelse för mänsklighetens liv. Men poesin måste naturligtvis läsas långsamt så att du kan öppna dina sinnen för poesin. Man måste vara väldigt öppen för poesin därför att det kan ta ett tag att penetrera och förstå vidden av poesins hemligheter. Öppet sinne, öppet hjärta är det som är medlen för att förstå poesin. Staffan Bergsten vill öppna oss inför poesin och låta sin bok bli ett försvarstal för poesins existensberättigande. Han vill få oss att förstå att poesin är det mest andliga och djupa som har träffat oss människor under vår existens på moder Gaia/Tellus.

Jag kan skriva under på hans humanistiska kamp för poesin styrka inför livets svårigheter liksom för dess glädje.

Det är en bok som börjar med att förklara poesins ursprung. Där har vi språkets utveckling från två centrala håll.

Det ena är det mytiska diktande och den kollektiva berättelsen som ursprungligen kom från Bibeln, grekiska verk av Homeros och olika Gudsföreställningar. Det är en grund.

En annan trolig källa till poesin är vår nordiska skaldekonst som sprang ut ur vikingatiden som gav oss Eddans skaldestycken. Men även folkvisan som föddes i medeltiden är något vi kan lägga till grunderna för poesins grunder. Staffan bergsten studerar kortfattat och bra den svenska poesins grunder. Han börjar från början att studera dess ursprung och bygger upp svenska poesins historia på ett föredömligt sätt. Han tar det kronologiskt och utreder den psykologiska balansen till diktaren och hans dikter för att grunda diktverken hos oss, läsarna av dem.

Staffan Bergsten ger oss inga direkta biografier diktarna utan vill ge oss poesin som den är och hur den blev tänkt, skriven när man läser verken direkt som ett tilltal utan att vi har någon mellanhand, som skall förmedla verken. Det är verken som är i fokus och inte skaparna av diktverken.

Men det är ett problem att Staffan Bergsten återger verken men utan att ge någon som helst kritisk blick eller någon personlig egen tanke som ger oss läsare hans inblickar och omdömen, man vill faktiskt veta varför författaren väljer dessa dikter istället för andra. Boken får den karaktär att det är kärlek till poesin som gäller och då gäller det att stoppa sitt personliga omdöme kring verken han skriver om. Det tycker jag är synd, för det är få mästare som kan skriva böcker om svenska skalder och förmedla en kritisk blick kring person och verk.

En annan svaghet är att han rör sig bara kring säker mark med erkända poeter och deras mest kända verk. Han plockar bort vissa poeter som jag skulle vilja läsa någonting om.

Men se det som en randanmärkning för boken doppar ändå djupt ned i svenska poesins djupa brunn. Det är en viktig bok och borde kunna bli en monumental klassiker inför framtidens litteraturhistoria.