Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Retro

The Cramps — Flamejob

The Cramps — Flamejob.Få band har tagit till sig Amerikas backgårdar och skräpkultur såsom The Cramps har gjort sedan i slutet av 70-talet med sin skräprock. Det är 50-talets rockabilly som ligger till grunden för deras sound. Ta porncorn, monsterfilmer, b-skräckisar, bilar, hamburgerkultur och allt det som vi i Europa aldrig tröttnar på att framhålla som existerande som skräpkultur. The Cramps frossar i detta fast dom också har sex på sitt program. Jag kan nästan tänka mig deras musik som gamla avdankade porrfilmsaktörer skulle kunna agera på scen. Skräpigt och alldeles underbart så att. Vad som också får lägga till bandets sound är garagerock och punk som stora ingredienser till deras unika kultstatus som band. The Cramps grund härrör sig från Alice Cooperfanatikern Erick Purkhiser möter den unga vackra snyggingen kristy wallace möter varandra i mitten av 70-talet. Deras kärlek till varandra och skräpkulturen som dom upptäckte på universitet gav dom bandet The Cramps. Men Erick blev Lux Interior och Kristy blev Posion Ivy, förmodligen efter Batmans gamla kvinnliga fiende vid samma namn.

Detta är en slags klassisk inledning till de få böcker jag läst om The Cramps historia. Men deras skivor blev snart fascinerande stilstudier i vad jag älskade hos amerikansk kultur.

Skivan Flamejob från 1994 kan inte jämföras med deras tidigare material från början av 80-talet, 28 år sedan. Då var dom som bäst. Men Flamejob behärskar ändå den rätta ”knycken” för att den ändå håller under åren. Jag njöt i fulla drag av denna skenbara estetik. The Cramps visar att fult kan vara snyggt. Heja The Cramps.