Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Metal

Sevendust — Retrospective 2

Så många band det finns, så lite tid att upptäcka, leva med banden, lära sig älska deras musik. Schablonerna varierar men det handlar om kärnan i varför man faktiskt orkar älska musik och varför jag orkar bry mig om musiken. Den enklaste anledningen är att jag älskar musiken lika mycket som jag älskar kvinnor. Det handlar om att uppleva självaste livet, se des allvar, men ändå våga skratta åt livet. Jag blickar in i livets mångfasetterade färgskalor. Jag vill skratta åt livet och se in dess riktiga ansikte. Men då krävs det annan sorts musik att lyssna på. Om man skall ta musiken på allvar och verkligen lyssna på musikens intentioner, vad den vill säga. Då passar inte ett tråkigt band som Sevendust. Denna musik innehåller för mycket tendenser av emo i sig själva som grupp. Sevendust är inte en självklar grupp i min värld. Utan när man vill bryta ned sin trashmetalanda med lite grunge eller emo, då tappar jag respekten för Sevendust som band. Dom vill lite för mycket och stoppar in lite för många intryck för att resultatet skall infinna sig direkt. Sevendust gör musik som bankar loss stora köttstycken. Men lovar väldigt lite. Hård musik utan finess.