Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Artikel

Liksom Benjamin Franklin arbetar jag helst naken

Redan i tonåren läste jag om den tyska konstnärsgruppen Die Brücke som träffades nakna vid sjöarna utanför bayerska Volkersdorf och jag hänvisar naivt och gärna till läkaren Gunnar Frostells teser inför uppspärrade ögon. Frostell gjorde sig närmast omöjlig under första världskriget med raden:

”Idrott bör bedrivas utan kläder.”

Jag reste till tyska ön Sylt efter gymnasiet och drack historiens vingslag. Sylt blev 1920 det första nordeuropeiska nakenbadet. Jag har ägt ett tummat exemplar av boktryckaren Olov Schmelings Mot baddräktskulturen och förr cyklade jag så ofta vädret och tiden tillät ut till det omdebatterade Habo Ljung, nakenbadet vid sundet i Lomma norr om Malmö.

Kring år 1750 avslöjade den amerikanske vetenskapsmannen Benjamin Franklin att han under dagens morgontimmar arbetade naken. Hundrafemtio år senare tog Ernst Norlind, svensk konstnär och författare, kontakt med den tyska naturismen för att, som redan filosofen Jean Jacques Rousseau förespråkat på Benjamin Franklins tid, återvända till det naturliga livet.

Jag snackade med en frispråkig kvinna för några år sedan. Hon var veterinär och nudist kan man säga, utan att förta hennes andra egenskaper som cyklist och kock. Dessutom levde hon lösaktigt, det vill säga hon var inte gift och hade inga planer på att gifta sig. Hennes senaste älskare hade varit en ung man från République de Côte d’Ivoire. Hon visste inte mer om honom än att han jobbat inom träindustrin i staden Abidjan och att han flytt Elfenbenskusten julen 1999 när militären tog makten. Statskuppens diktaturregim upplöstes efter tio månader, men mannen hade stannat kvar i Paris.

Hon träffade honom på Café de Flore, Sartres och Picassos stamlokus mitt emot Hemingways Les Deux Magots på 172 Boulevard Saint Germain. Tillsammans styrde de kosan mot Le Marcassin de Saint Aubin i Dordogne, ett reservat för naturister. Där tillbringade de en vecka under täcknamnen Eva och Adam. Sedan fortsatte lekarna i byn Dordogne och dess bondgårdsidyll med prunkande kullar och daggvåta sänkor. De rörde sig som hemlösa kring vinbergen i Bergerac och längs floderna Vézére och Lot. Hus med honungsfärgat tegel, körsbär och aprikoser så färska att de kunde plockas till frukost och karljohansvamp i överflöd varhelst man såg. De bredde ut filten mellan slotten Beynac och Castelnaud och låg med varandra under ett åskväder som slog den heta och fuktiga franska sommaren i spillror. Under musikfestivalen i Goudon smet de in på ett folktomt café och åt gåslever och drack champagne på hennes kreditkort.

Själv tar jag tåget från Malmö Centralstation till Ystad, därifrån buss 570 till hållplatsen efter Soldattorpet för att komma till nudisternas revir på Skånes kanske vackraste strandbädd. Jag brer ut filten i vassen på kullen tio meter från bränningarna, klär av mig naken och dukar upp picknickkorgen; bröd, tomater, frukt, ost och det franska vinet Côtes-du-rhône. Väl på rygg brukar poeten Ruzibihan Baqli sjunga sin välkända strof i örat på mig:

”En natt såg jag en stor ocean och havet bestod av rödvin.”

Hafez tar sig också gärna ton och då låter det så här:

”Vinstugans förnämsta plats är för evigt min hemvist, omgiven av kärlek och de renhjärtade rumlarnas lust.”

Benjamin Franklin är förstås en broder. Det är mer regel än undantag att jag arbetar iförd inga kläder alls. Som nu till exempel, när det här skrivs. Veterinären har jag ingen kontakt med längre och Lomma är det år sedan jag besökte, men jag funderar allvarligt på en tripp till Dordogne. Kanske kan man sparka lite fotboll naken i en dalgång bland cyklamen och saffranskrokus och därigenom praktisera Gunnar Frostells gamla hederliga sundhetsprinciper.

Stefan Whilde