Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Konst

Galleri Hera: Mia Mäkilä

Mia Mäkilä.Gyckelspel, maskerad och surrealistiskt drömspel är tre begrepp som jag vill anknyta till Mia Mäkilas första separata utställning i Stockholm. Det finns lite av maskerad och teatraliska onda teaterkulisser över målningar. För på medeltiden så kunde man driva gäck med överheten, både den världsliga och andliga överheten genom att låta narren driva med dem. Då i medeltiden var döden och helvetet väldigt mentalt nära våra liv. Döden kom gärna på besök när det hemska drabbade mänskligheten. Ryska litteraturvetaren Bachtin skrev avgörande verk om karnevalen och gyckelspelets idéhistoria. Han menade att det var det vanliga folkets sätt att kunna överleva och få bekämpa demoniska kraften så att livet kunde gå vidare. Medeltidens människor levde precis i ett tidevarv då himmeln och helvetet var sanna etablerade faktorer att ständigt att räkna med i sina liv. Skräcken härrörde sig från Bibelns mytologiska skärseldar som ständigt har predikas från präststolar ut till folket.

Mia Mäkilä — City of the Dancing Angels.Bibeln är den främsta inspiratör till skräckens världar. Du har Dantes gudomliga komedi, Miltons gudomliga paradis och fram till 1800-talets gotiska Viktorianska drömmar om synd och skuld.

Mia Mäkilä — Apocalyptic Envy.Det är sådana influenser som finns i skräckkonstnären Mia Mäkiläs konst. Jag har sällan sett konst som fylls av så många konstnärliga och litterära referenser till gotisk klassisk konst till den postmoderna skräckromantiken. Jag ser tydliga hemskheter från Dorés fina Bibelskildringar, E.T.A Hoffman, H.G. Wells till dagens Clive Baker i hennes konst.

Mia Mäkilä — Another Place.Mia Mäkila är en tydlig konstnär som använder sig av både collageteknik men på det sättet att hon målar sina oljemålningar för att täcka dem med inklippta figurer.

Hon skapar en föga vänlig konst som har absurda drag som leder mig som åskådare in i en symbolisk bildvärld som jag sällan sett någon annanstans i världen. Jag känner igen den moderna gotiska skräckfilmen och dataspelsvärlden gå igen som mönster i annars så specifik egensinnig bildvärld.

Konstnären hämtar motiven från det kända men det hon skapar är det mest unika jag upplevt inom moderna konsten. Hon tar fram våra mörkaste sidor och visar upp dom i en grotesk föreställningsvärld.

Mia Mäkilä — The Others.Men samtidigt som konstnären uppvisar våra svarta drömmar så avdramatiserar hon det hemska. För det jag upplever är att konstnärens målningar har en ton av lekfullhet mitt i det skräckinjagande. Fantasin och leklusten gör att tavlorna får liv. Det är som om konstnären säger till oss åskådare, lugn det är inte fullt så farligt som det ser ut, skuggorna finns visserligen där, skräcken är välutstuderat. Men det är en konst som vågar skratta döden, synden och helvetet rakt i ansiktet. Livet går vidare men skräcken kan vi inte komma ifrån på något sätt eftersom den är en så relevant del av oss själva. Våra mörkaste hemligheter bär vi alltid med oss.

Men konstnären har en fin förmåga att ge oss en estetisk gotisk bild av det vi vill förneka.

De flesta tavlorna är svarta färgval i botten men det olika färger, figurer och detaljer som gör att tavlorna är så speciella, hänförande och briljant mörk målerisk poesi.

Jag älskar verkligen hennes konst. Så jag lämnar objektiviteten hemma för att hylla en av de bästa utställningar jag sett på väldigt länge.

Musik

Bob Luman — Let’s Think About Livin’ & Carl Mann — Rockin’ Mann

Cat Power — Jukebox

Dr. Indies musikmix X

Drive-By Truckers — Brighter than Creation’s Dark (Dr. Da Capo)

Drive-By Truckers — Brighter than Creation’s Dark (Dr. Indie)

Hästpojken — Caligula

Hot Chip — Made in the Dark

Jack Johnson — Sleep Through the Static & Johnny Logan & Friends — The Irish Connection

Jarlsmark — Revolution

Jean Michel Jarre — Oxygene: Live in Your Living Room & Tangerine Dream — Madcap’s Flaming Duty & Springtime in Nagasaki: Part One from the Five Atomic Seasons

Joe Henry — Civilians

Marc Almond — Stardom Road

Mårten Janssons favoritskivor

Miss Kittin — Batbox

Nada Surf — Lucky; The Magnetic Fields — Distorsion & The Low-Lows — Shining Violence

Niccokick — The Good Days We Shared, Were They So Bad?

Panda Bear — Person Pitch

Robben Ford — Truth; Robert Cray — The Definitive Collection & Michael Katon — Live and on the Prowl!

Snoop Doggy Dogg — Getcha Girl Dogg

The Mars Volta — The Bedlam in Goliath

Thurston Moore — Trees Outside the Academy