Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Musikintervju

Niccokick

Blaskans redaktör Dr. Indie blev till sig i byxan över Niccokicks nya skiva. Så här kommer en mailintervju jag gjorde med Niccokick.


Fråga
Så har ni återigen släppt en skiva som skall få att oss att le lite extra. Den är snabb och smart skiva på samma gång. Vad tycker Niccokick själva om den nya skivan?
Svar
Om du blir euforisk i några låtar och vemodig i resten när du lyssnar så har vi lyckats. Skivan är väldigt blandad och lite schizofren och det är meningen att det skall gå upp och ner i känslor. Vi har använt instrument vi inte annars brukar ha. Vi har begravt en del gitarrer med andra ord. Jag hade en vision om att låta på ett annat sätt än på förra skivan och jag tror vi lyckats till 50 procent. Jag tror vi har mognat, fast på rätt sätt. Inte så att man uppskattar hemmakvällar, dricker rött vin och lyssnar på stillsam musik men… Eller va? Nu ljuger jag. Det jag försöker säga är att vi är äldre nu och Niccokick soundet är inte lika spretigt på denna skiva, texterna är mycket bättre och 30-års krisen har lagt sig för den hade jag när jag var 25 år. Nu är jag 27.
Fråga
Många säger att pop föråldras snabbt. Men själv tycker jag att det fel resongemang. Man kan undra hur ni själva förhåller er till era andra skivor?
Svar
Om jag ska va ärlig så har jag svårt för vissa gamla låtar. Jag vet inte riktigt om jag kan stå för dem längre. Jag tänker på Turn 27 tex. Det är en hittig låt men den betyder inget för mig längre. Det finns självklart låtar jag gillar på gamla skivan och på de EP:s vi gjort. I drink to get thrilled tycker jag e bland de bästa party låtar jag skrivit, kanske Sveriges bästa party låt någonsin. Jag är också stolt över alla de instrumentala låtar som finns med på gamla demos, skivan och på Run!Run!Run! EP:n. Vissa låtar har med andra ord åldrats med värdighet och andra har bara blivit sämre med åren.
Fråga
Awake from the Dead, My Dear Best Friend var er debut och så kommer "The good times we shared, were they so bad?" En skiva med en kryptisk titel, vad menas med titeln och hur skiljer sig den första plattan från den nya i text och musik?
Svar
Titeln är en ordlek med orden Good och Bad och kan höras på skivans finaste låt White Light/Red Light. Jag googlade på frasen och kunde härleda till just den, på en blogg. Tjejen som hade bloggen hade hört låten som demoversion på vår My Space sida och verkade gilla just den frasen. Det gjorde ju jag också! Så jag tänkte att det var ett tecken, så det blev den titeln. Vet inte om jag själv ska analysera texten, men den handlar om kärlek som kan kännas större än bergen i norra Spanien. Det är lite utav min Born To Run, fast lite bättre då.
Fråga
Jag har sett er några gånger live och fått det roligt med Niccokick på scen. Hur är det för Niccokick att turnera?
Svar
Det är som att födas på nytt… första spelningarna i all fall. Sen kan det bli lite trist med allt åkande. Med Niccokick åker vi mest upp och ner, upp och ner, genom Sverige. Med Sounds Like Violence åker vi mer i cirklar runt om i Tyskland, jag vet inte vilket som är bäst. Att spela inför folk är ju det roligaste med hela musikgrejen. Att stå och repa är bara ett nödvändigt ont. Ingen publik, bara träning och övande i en äcklig lokal. Kanske som att gå på karate eller nått, man triggas ju av själva matcherna kan jag tänka mig, inte träningen.
Fråga
Jag måste säga att det är oerhörd rolig pressmaterial som jag fick. Lite skröna och sanning. Framförallt hur gick egentligen till när Niccokick bildades?
Svar
Jag, Daniel och Philip och en annan Daniel bildade Limepit 1993. 2001 så delade det bandet på sig till två stycken. Det ena blev mitt ”solo projekt” Niccokick och det andra blev Sounds Like Violence. Jag, Daniel, Philip, Martin och min lillebror Mathias ingår i Niccokick. Jag började skriva låtar till projekt ”Niccokick” hösten 2001. 2002 fanns det ett band, vi repade inför en tävling i Helsingborg som heter Popkorn. Vi åkte ut direkt och det kändes bra för vi var nog för bra för den på nått sätt. Det var band där som förmodligen fortfarande är demoband, och vi ville någonting mer än att vinna en tävling.
Fråga
Till sist, vad är viktigast i Niccokick, texterna eller musiken?
Svar
Jag tycker faktiskt båda är lika viktiga. Jag älskar även låtar utan sång eller text, en så kallad instrumental låt. Då finns det andra element som får göra låten viktig. Olika ljud eller melodier skapat av instrument. Om det väl skall vara text i en låt så är det självklart viktigt att den är bra men också att den som sjunger kan förmedla nånting av texten. I Love You som brukar vara ett vanligt exempel kan sjungas av nån tant i ett dragsspelsgille med mindre lyckat resultat eller utav nån fantastisk sångare som han i Radiohead tex. Allt är viktigt, musik, text och framförande. Inte minst framförande.

Musik

Bob Luman — Let’s Think About Livin’ & Carl Mann — Rockin’ Mann

Cat Power — Jukebox

Dr. Indies musikmix X

Drive-By Truckers — Brighter than Creation’s Dark (Dr. Da Capo)

Drive-By Truckers — Brighter than Creation’s Dark (Dr. Indie)

Hästpojken — Caligula

Hot Chip — Made in the Dark

Jack Johnson — Sleep Through the Static & Johnny Logan & Friends — The Irish Connection

Jarlsmark — Revolution

Jean Michel Jarre — Oxygene: Live in Your Living Room & Tangerine Dream — Madcap’s Flaming Duty & Springtime in Nagasaki: Part One from the Five Atomic Seasons

Joe Henry — Civilians

Marc Almond — Stardom Road

Mårten Janssons favoritskivor

Miss Kittin — Batbox

Nada Surf — Lucky; The Magnetic Fields — Distorsion & The Low-Lows — Shining Violence

Niccokick — The Good Days We Shared, Were They So Bad?

Panda Bear — Person Pitch

Robben Ford — Truth; Robert Cray — The Definitive Collection & Michael Katon — Live and on the Prowl!

Snoop Doggy Dogg — Getcha Girl Dogg

The Mars Volta — The Bedlam in Goliath

Thurston Moore — Trees Outside the Academy