Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Rock

Nada Surf — Lucky

The Magnetic Fields — Distorsion

The Low-Lows — Shining Violence

Nada Surf.Indierocken verkar må bra även detta år och ingen nöd på kvalitetsindie är det heller, för det har kommit ut tre relativt bra plattor att ta med sig hem för att lyssna, leva med och uppleva den omedelbara glädjen i att det finns så mycket bra musik att lyssna på i världen.

Nada Surf är i sin vanliga speldräkt poppunkiga så att det föreslår om det. Men nu har trion på sin nya skiva lugnat ned sig och gör en lågmäld rock. En förtjusande skiva med ett direkt tilltal. Nada Surf är ett band som föddes ur den amerikanska alternativa rockvåg som tog med sig många bra band och släppte väldigt mycket bra rockmusik under 90-talet. Weezer och Pavement är de influenser från samma era som lockade Nada Surf till att skapa sin egen speciella alternativa pop. Matthews Caws och Daniel Lorca skickade in en demo till olika skivbolag. Demon råkade hamna hos hjälten Ric Ocasek från det gamla bandet The Cars (Bandet som hade en hit med låten Drive) och han fick snurr på Nada Surfs karriär. Så när deras nya skiva landade hos mig blev jag först förvånad över det milda tilltaget, den melodiska strukturen och den sublima upphöjda melodin gör att en inneboende skönhet i sångerna kan skönjas sakta när dimman lättar. Nada Surf har en fin förmåga att trolla fram små magiska stunder ur sin musikaliska box. Det är en helt annat band än vad jag var van vid att lyssna på än vad som varit gångbart i Nada Surfs musik.

The Magnetic Fields — Distortion.Samma sak kan man säga om Stephin Merritts egen grupp The Magnetic Fields som blivit en av den moderna indierockens främsta namn under slutet av 90-talet fram till dagens datum. The Magnetic Fields klassiska dubbelskiva 69 Love Songs som alla av Stephin Merritts andra album måste mäta sig med varje gång han släpper nya skivor. För det albumet är en modern milstolpe för vår tids indiekids. Gruppens nya album är liten mässa för oväsen som lätt är en skiva som plockar fram Jesus And The Mary Chain och Sonic Youth uppmixad med sköna vibbar från My Bloody Valentines tidiga 90-talsalster. Låtarna är välpolerade sköna blanka sånger som fastnar väldigt lätt på hjärnan. Jag tycker om att The Magnetic Fields släpper fram lite gitarrslingor som lägger fram sina eleganta ljudmattor som blixtrar till och svävar lite grann ovanför vår värld. Stephin Merritt gör som vanligt bra ifrån sig och förstärker sina sånger med hjälp av lite skönsång från Shirley Simms. Det är utan tvekan något som förstärker skivan så att vi ser att det finns olika vinklar att betrakta skivan vilket gör allting så mycket snyggare på ett delikat sätt. Bra låtar och bra arrangemang brukar vara det som generellt gör en skiva bra, stundtals har den här skivan väldigt många bra låtar att det blir svårt att säga vilken jag föredrar. Helhetsperspektivet får råda vid den här bedömningen.

Valerie Wolfe och Parker Noon hade sin duo Parker And Lily under några få år på 2000-talet vars musik var drömska himmelska bilder av världen. De sprack och gick vidare till andra projekt. Parker Noon bildade istället den lätt kryddade krautrockband The Low-Lows, namnet kommer ifrån Parker And Lilys sista gemensamma skiva. Dom släpper en stor och lång platta som har ett flyt och vet hur man skapar bra rockmusik, det är svajande musik som trycker till på sin integritet. En skör och bra popplatta även den att få ut hur mycket skönhet som helst ifrån.

Musik

Bob Luman — Let’s Think About Livin’ & Carl Mann — Rockin’ Mann

Cat Power — Jukebox

Dr. Indies musikmix X

Drive-By Truckers — Brighter than Creation’s Dark (Dr. Da Capo)

Drive-By Truckers — Brighter than Creation’s Dark (Dr. Indie)

Hästpojken — Caligula

Hot Chip — Made in the Dark

Jack Johnson — Sleep Through the Static & Johnny Logan & Friends — The Irish Connection

Jarlsmark — Revolution

Jean Michel Jarre — Oxygene: Live in Your Living Room & Tangerine Dream — Madcap’s Flaming Duty & Springtime in Nagasaki: Part One from the Five Atomic Seasons

Joe Henry — Civilians

Marc Almond — Stardom Road

Mårten Janssons favoritskivor

Miss Kittin — Batbox

Nada Surf — Lucky; The Magnetic Fields — Distorsion & The Low-Lows — Shining Violence

Niccokick — The Good Days We Shared, Were They So Bad?

Panda Bear — Person Pitch

Robben Ford — Truth; Robert Cray — The Definitive Collection & Michael Katon — Live and on the Prowl!

Snoop Doggy Dogg — Getcha Girl Dogg

The Mars Volta — The Bedlam in Goliath

Thurston Moore — Trees Outside the Academy