Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Världsförändrare

Nirvana — Nevermind 1991

Nirvana — Nevermind.Vid tiden för Nirvanas riktiga genombrott så var deras producent Butch Vig den hetaste producenten inom undergroundrocken. Han hade producerat en av Smashing Pumpkins skivor och var nu aktuell med den skiva som förändrade rockmusiken för all framtid med ett nytt fräckt sound.

Men tiden var nog även mogen för en förändring av rocken precis som när punken krossade symfonirockens vedervärdiga långa låtar som man mer eller mindre somnade in efter ett tag då man tröttnade på den.

Så var känslan även på slutet av 80-talet då mycket av musiken och samhället gick i stå. Men tecknen fanns redan då att något kanske var på gång när först technoscenen exploderade för elektronisk rock vars musik var . Men inom rockmusiken hade hardcoremusiken tappat kraft liksom punken.

Men det fanns en amerikansk undergroundrock som ville in på musikscenen och slå sönder världen igen. Det var den musiken som jag sökte personligen efter som kunde få mig att älska rocken igen. Jag ville ha ett arv efter Black Flags storhetsperiod som skulle kunna erövra mina sinnen på nytt igen.

Det fanns band som Red Hot Chili Pepper, Melvins, Meat Puppet, The Vasalines, Mudhoney, Dinosaur Jr, Bufallo Tom eller Butterhole Surfers som jag älskade att lyssna på i slutet av 80-talet som gav mig kraft och energi. Fast den scenen var fortfarande väldigt mycket en undergroundföreteelse ännu på ett tag.

Jag vill även påpeka att i England rörde sig den kommande indierocken/brittrocken på sig för att senare med Primal Scream eller Stone Roses öppna världen för mina ögon igen.

Nirvana.Så scenen var öppen och mogen för att något nytt skulle hända. Och då smällde till ordentligt 1991. För det året släpptes en de mest avgörande och bästa skivor som jag någonsin hade hört i mitt liv — Nevermind. En skiva som blixtrade till med låten som blev en signatur för en alternativ rockvärld: Smells Like Teen Spirit. Ekot och kraften från en enda sång fick oss alla gamla punkare att plötsligt leva upp igen. Här kommer det tre killar som ville ge oss på käften med den mest tuffa rock som jag hade hört.

Det var det tecknet jag behövde för att förstå att en ny sorts rockmusik skulle erövra världen.

Men visst hade jag hört en låt tidigare med Nirvana, då skivbolaget Sub Pop blev ett andningshål för trötta rockdiggare. Det var ett intressant skivbolag som jag upptäckte tidigt som gav ut singlar med Nirvana som aldrig världen hade upptäckt ännu ute i den stora världen.

Men det skulle dröja ända fram till det magiska året 1991 som jag fattade vilket bra band Nirvana var. Skivan Nevermind knockade mig fullständigt och så pass att jag ristade in tre namn i mitt hjärta — Kurt Cobain, Dave Grohl och Chris Novoselic. Särskilt var det Kurt Cobain som blev mannen som jag älskade och beundrade mest inom rockvärlden och då menar jag att det var få band som kom att betyda så mycket för min kärlek till rockmusiken. Jag diggade hans sårbarhet, trasiga själ och det kompakta mörker som jag länge tyckte mig ana att det fanns inrymd i hans personlighet.

Nevermind är en platta som har 12 sånger som alla blev mer eller mindre hitar och vars genombrottskraft knappast kan skrivas i ord. Det var en skiva som fick underground/alternativ rockmusik ut till allmänheten. Man kan säga att Nirvana fick mainstreampubliken att uppskatta rockmusik som de knappast visste fanns ens. Kurt Cobains liv fick också större uppmärksamhet än vad han hade tänkt sig. Curts liksom Ian Curtis (Joy Divisions) råkade ut för samma sorts fenomen när det gäller idoldyrkan. De båda kunde inte klara av framgången då deras liv blev större än vad de hade tänkt sig, då en omvärld dyrkade deras personligheter. De blev ikoner för sin tids rockmytologi.

Curt Cobain verkade tappa intresset då han inte längre bara kunde spela musik för sin egen skull utan måste precis som Bob Dylan bli erkänd som sin (min 60-talsfödda generation) generations uttolkare. Curt och Nirvana såg sig som musiker i första hand och inte som någon form av politisk akt, även om en del ville tolka Nirvana så.

Skivan Nevermind influerade en hel värld och gav punken en ny kraft. För det var ren punk för mig som kom ut från den fantastiska rockmusik, vars anda skivan Nevermind levde med på något sätt.

För min egen del så blev Nirvana mina gudar och själ som jag alltid kommer vårda ömt i mitt liv. Det är väldigt fåband som kom att betyda någonting för mig.

Mina andra andliga storheter:

  • The Clash
  • Ebba Grön
  • David Bowie
  • Iggy Pop
  • Bob Dylan
  • Ulf Lundell
  • Primal Scream
  • Sonic Youth
  • Joy Divisons
  • The Velvet Underground

Bra sajt angående Nevermindplattan — Classic Albums — Nirvana Nevermind

Musik

Bob Luman — Let’s Think About Livin’ & Carl Mann — Rockin’ Mann

Cat Power — Jukebox

Dr. Indies musikmix X

Drive-By Truckers — Brighter than Creation’s Dark (Dr. Da Capo)

Drive-By Truckers — Brighter than Creation’s Dark (Dr. Indie)

Hästpojken — Caligula

Hot Chip — Made in the Dark

Jack Johnson — Sleep Through the Static & Johnny Logan & Friends — The Irish Connection

Jarlsmark — Revolution

Jean Michel Jarre — Oxygene: Live in Your Living Room & Tangerine Dream — Madcap’s Flaming Duty & Springtime in Nagasaki: Part One from the Five Atomic Seasons

Joe Henry — Civilians

Marc Almond — Stardom Road

Mårten Janssons favoritskivor

Miss Kittin — Batbox

Nada Surf — Lucky; The Magnetic Fields — Distorsion & The Low-Lows — Shining Violence

Niccokick — The Good Days We Shared, Were They So Bad?

Panda Bear — Person Pitch

Robben Ford — Truth; Robert Cray — The Definitive Collection & Michael Katon — Live and on the Prowl!

Snoop Doggy Dogg — Getcha Girl Dogg

The Mars Volta — The Bedlam in Goliath

Thurston Moore — Trees Outside the Academy