Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Backspegeln

Historien om The Beatles I (IV)

The Beatles.Historien om Beatles är både fascinerande, mångfacetterad och innehåller både sanningar och myter. Ett av världshistoriens största och bästa band kom att fascinera inte bara en generation utan flera. Läs Dr. Dacapos försök att bena ut större delen av historien som vi känner den när han försöker återberätta vad som hände mellan åren 1957–1970. Eftersom längden på historien är diger kommer den att presenteras som följetong i fyra av blaskans nummer med start nu, god läsning.

De första åren

Mars 1957, lägg året och månaden på minnet för det är ett av de viktigaste datumen i rockens historia. Anledningen är att detta var månaden och året då gruppen The Quarrymen bildades, gruppen som så småningom skulle bli The Beatles. Gruppen bildades i Liverpool av John Lennon och var en så kallad skiffelgrupp det vill säga en grupp som bland andra instrument hade tvättbräda i instrumenteringen. Den 6 juli 1957 är inte heller det ett datum du får missa, det var nämligen då John Lennon och Paul McCartney träffades för första gången, paret skulle ju komma att bli världens mest framgångsrika och influensrika låtskrivare. De två träffades i förorten Woolton under en kyrklig sammankomst i St Peters Church och snart hade gitarristen (!) Paul McCartney blivit en fast medlem i gruppen. Övriga medlemmar i gruppen kom och gick i en snabb takt men kärnan utgjordes av John Lennon och Paul McCartney. Snart behövde paret en gitarrist till och den 6 februari 1958 träffade de båda den rätt mycket yngre George Harrison. Det var egentligen Paul McCartney som träffat George Harrison först när de båda gemensamt tagit skolbussen till Liverpool Institute från Speke där de båda bodde. Paul bjöd med George till Wilson Hall i Garston där gruppen repade för att han skulle få se dem spela.

The Beatles.John Lennon var först motvillig till att låta George Harrison vara med i gruppen då han tyckte att Harrison var för ung, men Paul tjatade ihärdigt och i mars 1958 blev George en fast medlem.

Bandnamnen ändrades lika ofta som övriga medlemmar i gruppen under den här perioden. Förutom The Quarremen kallade man sig under olika perioder Johnny and the Moondogs, Long John and the Beetles, the Silver Beetles, Long John and the Silver Beetles. Det var Stuart ”Stu” Suthcliff som i augusti till sist föreslog att gruppen skulle välja namnet the Beetles som en hyllning till en av gruppens favoritgrupper Buddy Holly and the Crickets. Samma Stu Suthcliff hade blivit gruppens bassist i januari 1960 sedan han och John Lennon lärt känna varandra genom den konstskola där de båda gick. Namnbytet var dock fortfarande inte permanent. Gruppen bytte snart namn till the Silver Beats, kort efter det hette man the Silver Beetles och till sist Silver Beatles som på John Lennons begäran till sist förkortades till The Beetles. Efter en konsertturné till Skottland tillsammans med gruppen Johnny Gentle ändrades namnet för sista gången till The Beatles.

The Beatles.Hur den sista varianten av namnet kom till är en hel historia för sig som innefattar flera versioner. Cynthia Lennon, gift med John, hävdade att namnet hittades på av John under en blöt pubrunda i Renshaw Hall Bar — en lokal pub. John Lennon hävdade i en intervju för Mersey Beat Magazine 1961 att han fick en vision där ”en man framträdde på en flammande paj och förklarade att från denna dag är ni the Beatles med ett A”. Paul McCartney hävdar däremot att idén var hans. John och han satt och spånade och John ville ha namnet the Beetles men Paul tyckte att the Beatles var ett fyndigare namn som påminde om trummans rytm. Hur det än var med den saken så var namnet i varje fall till sist bestämt en gång för alla.

1960, innan det sista namnbytet, turnerade gruppen som backup-band åt Johnny Gentle under namnet the Beetles. Gruppen skaffade sig därmed värdefull erfarenhet och enlig Lennon var denna turné en första test i hur gruppen skulle komma att fungera ihop rent musikaliskt där man svetsade ihop sig för att bli mer tajta. En miss var att gruppen fortfarande saknade en fast trummis och var tvungna att förlita sig på tillfälliga sådana, men inför turnén kontrakterade man den betydligt äldre Tommy Moore som dock sade upp sig efter turnén för att återgå till att köra truck på ett lokalt bryggeri i Liverpool. Norman Chapman blev nästa trummis men denne blev inkallad att göra militärtjänst och så stod man utan trummis igen efter att den sista bara varit medlem i gruppen i tre veckor. Detta skapade dessutom problem för gruppens inofficiella manager, Allan Williams, som fixat jobb åt gruppen på olika klubbar på Reperbahn i Hamburg Tyskland.

Den 12 augusti 1960 bestämdes att trummisen Pete Best skulle bli gruppens näste medlem på instrumentet. De övriga i the Beatles hade kommit i kontakt med honom när han spelade i gruppen The Blackjacks på rockklubben The Casbah Coffee Club i Liverpool som ägdes och drevs av Petes mamma Mona Best. Klubben låg i West Derby i familjens källare och Beatles själva hade spelat på klubben och hängde ofta där för att höra andra spela.

Under de här första åren var gruppen starkt influerade av amerikanska musiker som Buddy Holly, Elvis, Chuck Berry med flera. Därför var också repertoaren starkt influerad av flertalet av tidens stora. Ledarduon Lennon-McCartney hade dock redan planer på att skriva eget material och man experimenterade hej vilt. Den här tiden och den kommande perioden i Hamburg var dock viktigast för att få gruppen sammansvetsad musikaliskt. Inte ens på deras första plattor var låtskrivarförmågan helt utvecklad utan gruppen förlitade sig fortfarande då i viss mån på andras material. Detta var naturligtvis något som kom att ändras med tiden och tidigt i Beatles karriär kom bandet att förknippas med just sitt nyskapande vad gällde låtskrivandet och arrangemangen.

Hamburg

Pete Best hade bara fyra dagar på sig att repa in låtarna innan det bar av till Hamburg. Bandet var först kontrakterade att spela på Indra Club men flyttade den fjärde oktober 1960 över till Der Kaiserkeller. Kontraktet tvingade bandet att spela sju dagar i veckan i sex till sju timmar varje kväll. Men den 21 november 1960 utvisades George Harrison efter det att de Tyska myndigheterna kommit på att han ljugit om sin ålder vid inresan, han var tvungen att återvända till Liverpool. Men redan efter en vecka anslöt sig John Lennon, Paul McCartney och Pete Best till den utvisade skaran sedan dom startat en mindre brasa i sina gamla sovsalar där de bodde för att kunna flytta in i mer lyxiga rum. Stu Suthcliff var den enda som stannade kvar då han träffat sitt livs kärlek i form av Astrid Kirchherr. Väl hemma spelade man några spelningar på The Casbah Coffee Club där Stu Suthcliff ersattes med Chas Newby. I april 1961 återvände gruppen till Hamburg för att än en gång spela klubbar på Reeperbahn. Den här gången hade gruppen skrivit på kontrakt för spelningar på Top Ten Club. Väl där landade bandet ytterligare ett kontrakt. De skulle backa upp sångaren Tony Sheridan när han skulle spela in låtar åt Tyska skivbolaget Polydor Records. Detta kontrakt resulterade i singeln My Bonnie (Mein Herz ist bei dir nur) som hamnade på de Tyska listorna under namnet Tony Sheridan and the Beat Brothers. Bandnamnet var ett namn som Tony Sheridan använde om alla de band han använde för att backa upp sina låtar så det var inte frågan om att the Beatles än en gång hade bestämt sig för att byta namn. Skivinspelningen ledde till att the Beatles mötte Brian Epstein som kom att betyda mycket för gruppen i framtiden och att bandet för första gången omnämndes i amerikanska musiktidningar.

I början av 1962 återvände gruppen hem till Liverpool med en single i någon annans namn, en recension i en amerikansk tidning under annat namn än deras rätta och ett misslyckat försök med Decca att få ett eget inspelningskontrakt. Stu Suthcliff stannade fortfarande kvar hos den stora kärleken och snart hade Paul McCartney som dittills spelat kompgitarr, ersatt denna på bas. En liten detalj i sammanhanget var att den gamla vännen Klaus Vorman som gruppen lärt känna under tiden i Hamburg, frågade om han kunde ansluta sig till gruppen men medlemmarna hade redan bestämt sig det skulle vara Paul McCartney som fick byta roll från gitarrist till bassist. Samma Klaus Vorman skulle istället senare bli känd för att vara den som skapade omslaget till gruppens skiva Revolver. Tanken var att lösningen med Paul på bas, skulle vara temporär men det visade sig snart bli en mer permanent lösning än vad någon hade trott.

Den 13 april till och med den 31 maj var bandet åter bokat att spela i Hamburg, denna gång på Star Club. Vid ankomsten informerades bandet om Stu Suthcliffs plötsliga död i en hjärnblödning som inträffat bara timmar innan de övriga anlände. Framför allt John Lennon var så förkrossad att han inte ens kunde gråta, en vän var död.

Historien om The Beatles II (IV)

Historien om The Beatles III (IV)

Historien om The Beatles IV (IV)

The Beatles — Diskografi

Dr. Da Capo