Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Konst

Konstakademien: Nils Gehlin — Tvärsnitt; Lars Strunke & Birgitta Andersson

Galleri Olsson: Thomas Henriksson — The Weather Paintings

Det är koloristisk färgfest på konstakademien när tre konstnärer ställer ut stora febriga nerviga målningar av helt olika temperament.

Nils Gehlin som jag inte alls är bekant med ställer ut en stor satsning med hans verk. Det är färgglada och stora målade oljemålningar som känns uppiggande fräscha på något speciellt sätt. Jag går tryggt igenom salarna på konstakademien och betraktar motiv som är enkla framställda i en fin målerisk konceptuell tankekategori. Jag kan tolka målningarna om jag vill men låter hellre bli för att det är mera njutningsbara verk som verkar vädja mycket mera till mina känslor än till vad mitt intellekt skall utrycka för analytisk formulering. Det stör mig inte det minsta. Det är en rolig utställning där jag lugnt kan framhärda att konsten kan vara i sig själv, fri från allt tolkande utan lever hellre på sammanhang och inbördes frihet där motiven kan te sig att framställas lite hur som helst. Sådant gillar jag hos Nils Gehlin.

Lars Strunke.Lars Strunkes nya målningar eller skall vi skriva de senaste är bland det mest gåtfulla och metaforiska jag sett på länge. Det är stora målningar som har bruna färgskalor i botten och har något som påminner om dörrar mitt i målningarna. Är det dörrar som riktas åt någon riktning? Eller är det bara dörrar som är titthål mot tomhetens tid och rum? Vilket fall som helst är det moderna känslor och en modern tankebild som jag upplever hos Lars Strunke den här gången. Han verkar veta vad han vill få oss att se med sina bilder. Men att se är inte detsamma som att kunna tolka hans motivval helt korrekt. Jag står länge och känner mig irriterad på att hans målade dörrar eller vad det kan vara för någonting, bryter upp det jag vill se och uppleva med hans verk. Sådant gillar jag verkligen samtidigt eftersom det utmanar mitt seende och det är också den stora friheten som man kan ta till sig med konsten. Lars Strunke är därför den mest intressanta konstnären jag känner till.

Birgitta Andersson (ej skådespelerskan) visar bilder med en enstaka kvinnofigur som placeras ut på dukarna i olika situationer. Vad kvinnan skall symbolisera vet jag faktiskt inte alls. Ensamhet eller hur ensam och utsatt kvinnan kan vara i sin roll som kvinna. Kvinnan som ängel eller hora? Njae nu vet jag inte exakt om hennes målningar vill förmedla den bilden. Men det är en okej utställning men inte så fruktbärande och speciellt intressant för min egen del. Det är konst som rinner av mig.

Thomas Henriksson — The Icestorm.Däremot kan jag få ut lite mera av Thomas Henrikssons målningar som har moln och väder som uppenbar ingrediens. Han vill tydligen sprida ett budskap med sina målningar. Det är enkla smarriga bilder där grova linjer och skarpa färger täcker över det tråkiga och vi fåren lättsam molnvärld, där Pugh sjunger, små lätta moln. Sådant vill jag gärna uppleva flera gånger i konstvärlden.