Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan #3 2008

Ledare

The Hellacopters.I normala fall skulle det stå en seriös ledare som berättar om Blaskans världsuppfattning, i normala fall ja, men icke sade Nicke i detta fall. Utan nu skall jag istället ägna mig åt den mest älskade grupp jag vet under flera år, åtminstone sedan 1994 — The Hellacopters. Detta band som Nicke Andersson vid sidan om The Sollution, var primus motor för under alla åren. Nu har The Hellacopters sagt att dom skall lägga av och spela under detta namn och släppa sin sista skiva någonsin. och göra sin sista turné. Snyft sade Dr. Indie. Jag har älskat detta band och följt dem under alla dessa fina år vi hade tillsammans.

Men så vill Nicke Andersson återigen gå vidare med sitt nya death metalprojekt som är hans senaste barn. Så det är väl bara att sucka och förstå hans motiv. Men min stora kärlek till The Hellacopters börjar hösten 1996 då bandet släppte sin första singel/ep Gotta Get Some Action Now. Den blåste iväg mig och plötsligt var det ett band som hade kraften att låta Iggy Pop och MC5 vara en ny generations talesmän. Jag blev helt vild och tänkte att nu har jag fått några nya hjältar som drog lans för riktig rock ’n’ roll och gjorde rockmusiken rolig igen, åtminstone var det så jag upplevde det hela. Visserligen hade vi Nomads och Sator som i flera år hade gett mig mycket fantastisk musik. Men inget band var så otrolig energisk och hade den pondus att förvalta rockmusik så det dånade om det. Nicke Andersson, Bobba Fett, Robert ”Strängen” Dahlqvist, Dregen är bara några av de som då var medlemmar i The Hellacopters, fast det var bara Dregen som lämnade gruppen då han hade sitt eget band Backyard Babies, att förhålla sig till. Han tyckte att det inte gick att spela i två band som började slå igenom, så Dregen tog konsekvens av det hela och fortsatte i Backyards Babies.

Första livekonserten med The Hellacopters som jag upplevde var när de spelade förband till Kiss på Stockholms stadion 1997. Jag och Dr. Rock med sin ädle broder såg en superbra konsert med Kiss det året. Jag njöt av att lyssna på The Hellacopters som visade exakt hur ett hårt rockande band skall uppföra sig när de rockar fett. Det var ett jäkla röj må jag säga.

Men det var som sagt var bara inledningen till mitt kärleksförhållande till The Hellacopters. Jag fortsatte att se dom live och lyssna eller skriva om deras skivor i Blaskan eller annorstädes. Men nu har sagan snart tagit slut då The Hellacopters kilar vidare för att bandets medlemmar skall återuppstå i andra konstellationer.

Nåväl det kom 2003 ut en film om The Hellacopters USA-turné 2002 av Jim Heneghan som är relativt sevärd. Men det är extramaterialet godiset finns. Där kan jag verkligen avnjuta intervjuer, liveögonblick och konsertupptagningar som verkligen rocka skallen av mig. Goodnight Cleveland heter filmen som finns bland annat på rean som Ginza var vänligen att ha för några veckor sedan. Den filmen älskar jag för att den tar med mig till deras verkliga essens över vad som är bra rockmusik helt enkelt.

Till sist i denna ledare vill jag slå ett slag för en annan Dr. Rock som finns ute på nätet med en informativ och bra sajt för blandad hårdrock. Vår egen Dr. Rock på Blaskan diggade hans namnes hemsida också.

Så välkommen till Blaskans marsnummer.

Dr Rock — Doktor Rock

Mr. Snaggus | Dr. Indie | Dr. Rock


Blaskan beräknas utkomma den första måndagen i månaden.
Skicka era artiklar senast lördagen veckan innan, tack!
Bidragen adresseras lämpligen till Redaktionen