Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Böcker

Bob Hansson — Gunnar

W&W

Gunnar Blå — Gå ner för trappan

Vertigo Förlag

Mikko Rimminen — Öl, vänskap och tärningsspel

Översättning: Camilla Frostell

Alfabeta förlag

Bob Hansson.På något sätt är alla tre väldigt manliga romaner men det är tre böcker byggda på en driven svart ironisk humor som tar udden av den gnälliga ton som Ulf Lundell kan ha i sina manliga romaner. För även om alla romanerna tar sina utgångspunkter på så olika sätt, ur så olika perspektiv. Så är den befriande svarta humorns bottengrund dess styrka.

Då spelar det ingen roll om det handlar om sjukpensionären Gunnar som både gjort hjärttransplantation och blivit förtidspensionär på samma gång, från sitt arbete som byggnadsarbetare. Men så som många andra vill man inte acceptera det faktum att man inte kan arbeta på samma sätt som förut. Det är en bitter man som tänker och funderar på hur man fördriver tiden. Särskilt sedan hans hustru dött i cancer, sonen är vuxen och har eget barn, pojken Conny som får lyssna på morfars bryska filosofier. Gunnars tes är att vi alla drivs av självhat till våra liv. Självhatet driver os vidare precis som sexualiteten eller hungern.

För utifrån den synvinkeln bidrar Gunnar till ett märkligt stycke av litteratur, som vi kan finna i litteraturhistorien, den bittra åldringen som har svårt att förstå tidens gång. Men Gunnar förstår sin omgivning alltför väl. En rolig proletär verklighet som bara kan skildras av poeten Bob Hansson.

Gunnar Blå — Gå ner för trappan.Gunnar Blå är en pseudonym som vår egen Stefan Hammarén har recenserad tidigare i Blaskan, hans senaste roman är skabrös moder saga om Gunnars liv i befängda historier som andas Kafka, Calvino, William Blake och Goya. Men det är en bok som törstar efter kroppslig sexuella vanföreställningar och allmän dåraktig mänsklighet. Gunnar blå kan som inga andra ge omstörtande böcker. Den här måste ni läsa helt enkelt surrealismen övergår till de absurdas teaterdårskap.

Tvärtemot den sexuella lössläpptheten i Gunnar Blå så får tre vi följa goddagspiltar i 30 års åldern driva fritt omkring utan arbete i Finlands huvudstad Helsingfors. Det är välbekanta figurer från den nordiska litteraturens historiska kanaler vi upplever som nära läsare. Från Strindberg via Hjalmar Söderberg till trettiotalets proletära karaktärer i arbetarromanerna, kan vi dra paralleller i till den här romanen. Men här är det modern tid och moderna banaliteter som avhandlas i denna fascinerande flanörsroman.

Tre unga män som vägrar växa upp och förblir pojkar med pojkars egenskaper. Charmig och vansinnig på samma gång, inte banbrytande vansinne utan ett milt vansinne lägger sig ovanför romanen som ett täcke. Bolen fick Finlandiapriset 2004. och det är den ta mig tusan.

Mikko Rimminen är en av den unga finska prosans främste erövrare under de senaste åren. En rolig roman för män men den har ett trevligt umgängeston rakt igenom så att alla kan läsa den utan problem.

Musik

Andre Matos — Time to Be Free

Bauhaus — Go Away White

Beyoncé — Love Letters

Caesars — Strawberry Weed

Counting Crows — Saturday Nights & Sunday Mornings

Disco Not Disco: Postpunk, Electro & Leftfield Disco Classics 1974–1986

Dr. Indies musikmix XII

Håkan Hellström — För sent för Edelweiss

Jim Ford — Point of No Return: Previously Unreleased Masters, a Lost 45 & Rare Demos

Korta musikrecensioner XXXVIII

Mike Oldfield — Music of the Spheres

Millencolin — Machine 15; Floggin Molly — Float & Cursed — III: Architects Of Troubled Sleep

Moby — Last Night & Fuck Buttons — Street Horrrsing

Nick Cave — Dig!!! Lazarus Dig!!!

Pacific — Reveries

Panic at the Disco — Pretty Odd

Portishead — Third

R.E.M. — Accelerate

Rhonda Vincent — Good Thing Going

Sebastian Bach — Angel Down

Snoop Dogg — Ego Trippin’; Rick Ross — Trilla & Fat Joe — The Elephant in the Room

Teddy Pendergrass — Love TKO: The Very Best of Teddy Pendergrass

The B-52’s — Funplex

The Black Crowes — Warpaint

The Black Keys — Attack & Release

The Kills — Midnight Boom

The Raconteurs — Consolers of the Lonely

Van Morrison — Keep It Simple

Willie Nelson — Moment of Forever

Vincent Vincent and The Villains — Gospel Bombs