Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Bok

Paul Auster — Resor i Skriptoriet

Översättning: Ulla Roseen

Bonniers Förlag 2006

Paul Auster.Ett stort rum, en man som har ett namn, Mr. Blank, han har ett manuskript framför sig, flera fotografier på et bort mr Bank undrar varför han sitter där och försöker pussla ihop sitt liv med hjälp av folk som kommer in och talar med Mr. Blank. Jag diggar den här tanken om en man och hans namn leder till ett blankt liv, hans liv är tabula rasa — ett blankt papper. Jag tycker att det här är Paul Austers märkligaste roman, en sort fantasifull roman som även skulle kunna vara en science fictionroman. Mr. Blank har ingen aning om vad som hänt eller sker. Han är en man som har varit en relevant person någon gång i tiden. Men numera verkar han varit en person som antagligen är anklagad eller har brutit mot någon lag regimen har satt upp. Paul Auster har skrivit en storslagen berättelse som vandrar mellan Frank Kafkas märkliga kritik av den anonyma byråkratin och Samuel Becketts existentiella mänskliga patos. Fast även en del av Borges mytologiska författarskap tittar in i Paul Austers tittskåp.

Det är hemligheter, bedragna visioner som döljer sig i den I-tudelade själen som Mr. Blank vill förstå sig på.

Pusselbitarna finns i de fotografier som Mr. Blank fingrar på, granskar nära och försöker rekonstruera sitt liv utifrån dessa bilder han försöker minnas, var har han sett alla dessa människor. Manuskriptet läser han noggrant för att detaljerna kanske avslöjar något om hans förflutna. Det den viktigaste bit han har kvar av sitt liv. Men även samtalen med olika människor bygger upp det stora hela, till slut avslöjar sig allt i boken. Det hela är en sort metaroman där texten avslöjar sin intention alltmera under läsningen fortskrider, då öppnar sig valvets hela härlighet. Det är en konceptuell bok med skönheten inmurad i textens inneboende tendens att dölja alltet. Romanen bildar en fond som utgör Paul Austers hela universum. Jag känner igen mästerskapet och flödet hos denna eminenta författare. Paul Austers märkligaste scenbygge än så länge.

Paul Auster — Definitive Website

Musik

Andre Matos — Time to Be Free

Bauhaus — Go Away White

Beyoncé — Love Letters

Caesars — Strawberry Weed

Counting Crows — Saturday Nights & Sunday Mornings

Disco Not Disco: Postpunk, Electro & Leftfield Disco Classics 1974–1986

Dr. Indies musikmix XII

Håkan Hellström — För sent för Edelweiss

Jim Ford — Point of No Return: Previously Unreleased Masters, a Lost 45 & Rare Demos

Korta musikrecensioner XXXVIII

Mike Oldfield — Music of the Spheres

Millencolin — Machine 15; Floggin Molly — Float & Cursed — III: Architects Of Troubled Sleep

Moby — Last Night & Fuck Buttons — Street Horrrsing

Nick Cave — Dig!!! Lazarus Dig!!!

Pacific — Reveries

Panic at the Disco — Pretty Odd

Portishead — Third

R.E.M. — Accelerate

Rhonda Vincent — Good Thing Going

Sebastian Bach — Angel Down

Snoop Dogg — Ego Trippin’; Rick Ross — Trilla & Fat Joe — The Elephant in the Room

Teddy Pendergrass — Love TKO: The Very Best of Teddy Pendergrass

The B-52’s — Funplex

The Black Crowes — Warpaint

The Black Keys — Attack & Release

The Kills — Midnight Boom

The Raconteurs — Consolers of the Lonely

Van Morrison — Keep It Simple

Willie Nelson — Moment of Forever

Vincent Vincent and The Villains — Gospel Bombs