Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Debattartikel

En dröm kan inte dö

Martin Luther King, Jr.Den 4 april var det 40 år sedan Martin Luther King Jr. mördades. Trots den stora tidsrymden som förflutit sedan dess vill jag och blaskan ändå hylla denna förebild som inte bara skänkte en hel grupp en drägligare tillvaro där svarta har fått rösträtt, har fått medborgerliga rättigheter som rätten att slippa ocensurerad diskriminering och har fått rätten till likabehandling inskriven i grundlag och lagliga garantier att denna följs, utan som också använde och vidareförädlade ickevåldsprincipen till att bli en kraft att räkna med i det amerikanska samhället. En kraft som till sist genomdrev en rad förändringar som åtminstone gjorde livet något drägligare för en grupp som annars vid tidpunkten, 60-talets slut, präglades av öppen rasism och lagsanktionerad diskriminering i vissa delstater. Men allt detta är alltså idag omöjligt och skulle i de flesta kretsar och aldrig tillåtas i någon delstat efter Martin Luther King Jr. insatser, en attitydförändring har alltså inträffat. Borta är den tid då man kunde skapa lagar som tillät öppen diskriminering där svarta inte hade rätten att sitta i vissa markerade delar av bussar, hade egna vattenfontäner märkta ”Endast svarta”, var tvungna att flytta sig då man mötte vita på gatan och riskerade misshandel och ond bråd död om man bröt mot dessa regler. Mord och misshandel som man dessutom kunde gå fri ifrån om man hade vit hudfärg. Titta själv på de fotografier som finns på lynchningar där folk paraderar helt öppet och låter sig fotograferas, därför att de visste att de aldrig skulle åtalas.

Redan under sin livstid växte Martin Luther King Jr. fram som den kraften i samhället som stod för en fredlig förändring och som kunde sätta kraft bakom orden. Ingenting var längre sig likt där han drog fram med de horder av folk som på ett så tydligt sätt var trött på det amerikanska samhället som dåtiden hade skapat. Trots detta var han samtidigt den kraften som höll tillbaka de aktivister som ville ge igen med samma mynt och därmed räddade han USA från full inre konfrontation och visade samtidigt att respekt till och med gentemot dem som inte förtjänar den, talar högre än våldsaktioner eller andra typer av avarter. Han var kraften och personen som både kunde ena svarta och vita kring sin dröm, men samtidigt ena dem kring begreppet om försoning. Därmed blev han den store ledaren få idag förstår att han var. En ledare vars personliga karisma gjorde honom till katalysatorn för det uppdämda behovet som fanns för en ny dröm om det nya samhället och därmed blev han den person som såg till att transformera samhället till det vi ser idag. Utan honom hade få av de förbättringar vi ser idag över huvud taget genomförts, inte heller hade en hel folkgrupp kunnat känna det hopp som hans inspirerande tal lovade.

Historien framhåller John F Kennedy som en stor statsman, men om världen var rättvis skulle Martin Luther King Jr. framhållas som en större. Hans död den där förmiddagen den 4 april 1968 blev precis som Jesu död dramatisk och tragisk, men precis som denna historiska parallell blev både hans liv och hans död ett slags startskott för något bättre där inget hade varit förgäves. Tvärtom lever hans dröm vidare och tjänar idag som en måttstock på ett civiliserat samhälle. Detta visar en evig sanning som lever genom hela historien världen över, man kan döda en människa men att det är omöjligt att döda en dröm.

Dr. Da Capo

Musik

Andre Matos — Time to Be Free

Bauhaus — Go Away White

Beyoncé — Love Letters

Caesars — Strawberry Weed

Counting Crows — Saturday Nights & Sunday Mornings

Disco Not Disco: Postpunk, Electro & Leftfield Disco Classics 1974–1986

Dr. Indies musikmix XII

Håkan Hellström — För sent för Edelweiss

Jim Ford — Point of No Return: Previously Unreleased Masters, a Lost 45 & Rare Demos

Korta musikrecensioner XXXVIII

Mike Oldfield — Music of the Spheres

Millencolin — Machine 15; Floggin Molly — Float & Cursed — III: Architects Of Troubled Sleep

Moby — Last Night & Fuck Buttons — Street Horrrsing

Nick Cave — Dig!!! Lazarus Dig!!!

Pacific — Reveries

Panic at the Disco — Pretty Odd

Portishead — Third

R.E.M. — Accelerate

Rhonda Vincent — Good Thing Going

Sebastian Bach — Angel Down

Snoop Dogg — Ego Trippin’; Rick Ross — Trilla & Fat Joe — The Elephant in the Room

Teddy Pendergrass — Love TKO: The Very Best of Teddy Pendergrass

The B-52’s — Funplex

The Black Crowes — Warpaint

The Black Keys — Attack & Release

The Kills — Midnight Boom

The Raconteurs — Consolers of the Lonely

Van Morrison — Keep It Simple

Willie Nelson — Moment of Forever

Vincent Vincent and The Villains — Gospel Bombs