Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Konst

Magasin 3: Annika Von Hausswolff — Ich bin die Ecke aller Räume & Tino Sehegal

Annika von Hausswolff.Det känn som om man konstant blir lurad när jag går se en pretentiös utställning, då broschyren försöker slå i mig hur märkvärdig utställningen är. Även det papper man kan få vid receptionen/kassan, känns ännu fånigare när man läser vilka klyschor, intendenten Sara Despres skriver om den här aktuella utställningen; ”Verktitlarna är ofta långa och poetiska; ibland ger de nycklar till tolkning, ibland är de lika hermetiskt slutna som bilderna i sig.”

Annika von Hauswolff.Just den här märkliga tilltron på att kunna avkoda eller tolka symbolerna i Annika Von Hausswolffs bildvärld blir lite väl mycket kulturell lekstuga för kultursidornas förståsigpåare. Under många år, särskilt på 90-talet, iscensatte Annika Von Hauswolff kriminalfotografiska bildidéer. Hennes idé var att problematisera vår synsätt på brottsplatsens i-scenografi. I själva brottsplatsen kriminaltekniska perspektiv, utan hur vi som åskådare kan uppfatta själva brottets natur. Vår mänskliga gam- mentalitet brukar alltid utvecklas när vi upptäcker att något har hänt. Det finns en av hennes få bra saker med på utställningen, hennes parafras på en Zorntavla. Istället för en and i vassruggen, så återfinner vi en naken kvinna som flyter på magen, brottsoffer? Eller en kvinna som spelar död för att driva med vår naturliga fallenhet för att få se vad som kan ske eller vad håller på att hända? Allt detta kan hon påskina och påpeka att det är en av våra fulaste sidor som människor. Men idag har vi större tillfällen att objektivera händelser i realtid med hjälp av mobiltelefoner, kameror och Internet.

Det är en Annika Hausswolffs intressantare idéer som har en filosofisk idé åtminstone som bakgrund. Men den här större utställningen av hennes samlade produktion går mig totalt förbi. Det luktar bluff och trisstes när jag försöker förstå hennes sätt att skildra spår av kvinnan, eller försöker ge oss fragment av människans bildningar av vanor/ovanor. Efter man har gått igenom hennes verk, detalj för detalj, så har jag försökt förstå hennes värld. Men som sagt var, så går det inte att ha tilltro till hennes dåliga bildmotiv. Det är en pinsam usel utställning, modern konst som mest tilltalar de förstående kulturradikalerna och bekräftar deras uppfattning om vad som är politisk tilltalande konst. Men för min del blev det mest tomma gester, seg retorik i tråkiga bilder. Nej tack!

Lite kort på Magasin 3 så såg jag eller snarare beskådade en konstnär som heter Tino Sehgal, vars namn för mig är obekant. Men hon har varit delaktig i den politiska diskursen genom dans och andra uppträdande. Hennes verk handla rom teater/dans utan objekt utan hon använder människors kommunikativa retoriska rörelsedynamik. Bland annat ligger det en man på golvet och upprepar samma rörelsemönster och skapar därigenom upprepbarhet , att gång efter gång göra samma mönster så att det slut blir en del av utställningens väsen.

I ett annat rum så kommer det ut en rad människor från ett rum, baklänges och ställer sig med ryggarna mot oss, och börjar tala om saker som egentligen säger något om vår kommunikationsbenägenhet som människor. Vår artväsendet gör att vi måste skapa balans mellan oss själva som individer och ändå ingå som kollektiv grupp. Den mekanik vi skapar mellan oss, ger en speciell känsla av gruppdynamik som både präglar vårt beteende som människa och art. Tino Sehgal var bland det roligaste jag sett på många år.

Musik

Andre Matos — Time to Be Free

Bauhaus — Go Away White

Beyoncé — Love Letters

Caesars — Strawberry Weed

Counting Crows — Saturday Nights & Sunday Mornings

Disco Not Disco: Postpunk, Electro & Leftfield Disco Classics 1974–1986

Dr. Indies musikmix XII

Håkan Hellström — För sent för Edelweiss

Jim Ford — Point of No Return: Previously Unreleased Masters, a Lost 45 & Rare Demos

Korta musikrecensioner XXXVIII

Mike Oldfield — Music of the Spheres

Millencolin — Machine 15; Floggin Molly — Float & Cursed — III: Architects Of Troubled Sleep

Moby — Last Night & Fuck Buttons — Street Horrrsing

Nick Cave — Dig!!! Lazarus Dig!!!

Pacific — Reveries

Panic at the Disco — Pretty Odd

Portishead — Third

R.E.M. — Accelerate

Rhonda Vincent — Good Thing Going

Sebastian Bach — Angel Down

Snoop Dogg — Ego Trippin’; Rick Ross — Trilla & Fat Joe — The Elephant in the Room

Teddy Pendergrass — Love TKO: The Very Best of Teddy Pendergrass

The B-52’s — Funplex

The Black Crowes — Warpaint

The Black Keys — Attack & Release

The Kills — Midnight Boom

The Raconteurs — Consolers of the Lonely

Van Morrison — Keep It Simple

Willie Nelson — Moment of Forever

Vincent Vincent and The Villains — Gospel Bombs