Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Rubrik

Kulturupplevelser IV

  • Kent Rogers.Joakim Jalins utsökta och charmiga film Får jag lov är en rolig lagom lång dokumentär över svenska dansbandens historik. Från dess gryning till dess förlorade heder speglar filmen riktigt bra. Töntig musik och usla scenkläder för inte tala om alla usla namn. Men den här filmen berättar lite lössläppt om hur det var att vara dansband. Det är en cool film att se trots allt.
  • Sigrid Hjertén.Jag såg aldrig Anders Wahlgrens kritikerrosade dokumentär över två av Sveriges viktigaste konstnärer — Sigrid Hjertén och Isaac Grünewald. De två träffades i Paris 1909 vid berömda Henri Matisses målarskola. De blev ett par och två förgrundsfigurer för den svenska modernismen. Jag får till livs ett fascinerande vackert porträtt över deras liv i den biografi som Ander Wahlgren skrev som en fortsättning på själva hans film, väl fångat i unika fotografier och flera detaljer om deras gemensamma liv. Isaac Grünewald.Det riktigt obehagliga är den äckliga antisemitism som framförallt drabbade Isaac Grünewald ifrån vissa avundsjuka intellektuella kollegor. Framför allt den alltmera stinkande protonazismen som existerade under tron på nationalismen och det germanska kulturarvet. Verner Von Heidenstam, Albert Engström eller vedervärdiga Ossian Elgström hade sina ideal om den vite ariern. Ossian Elgström ägnade sig åt personlig förföljelse av Isaac Grünewald. Men både Sigrid Hjertén och Isaac Grünewald överlevde sina belackare och tillhör vårt kulturarv. Medan däremot Ossian Elgström är mer eller mindre bortglömd i dag. Rättvisan vinner till slut ändå.
  • Iggy Pop.Iggy Pop live i San Francisco 1981 då han turnerade för att ge sitt new wavealbum Party med hiten Bang Bang lite skjuts framåt. Underbar aggressiv Iggy i nätstrumpor och spellust, med ett band som består av Blondies trumslagare Clem Burke liksom Bowies kommande gitarrfantom Carlos Alomar som dunkar och slår sig fram i världen. Oförutsägbar, stenhård, brutal garagepunk från punkfarfar själv. Se den och lös upp dina inre demoner, jag gjorde det i alla fall.
  • Blondies Farewell Concert i Toronto smäller högt och ljudligt i den här dvd: s. Debbie Harry klär sig som vanligt i sina speciella klädstilar. Hon formar Blondie image på ett suveränt sätt. Deborah Harry.Låtvalet är snyggt inledande Rapture då hon till kompet av låten går kvinnligt specifikt kråmande sätt nedför trappan. Resten av konserten är läcker popig delikat småtuff Blondiemusik. Mest överraskande är deras cover på Stones Start Me Up som har en lugnare men taggtrådig version med en briljant Debbie Harry på programmet. 1982 var den sista konserten. Bandet återförenades på 90-talet och släppte mera musik vid den här tiden. Mr. Snaggus recenserade Debbie Harrys senaste skiva. Här är en tv-intervju hon gjorde förra året angående hennes senaste skiva — Debbie Harry on The Hour with George Stroumboulopoulos on CBC
  • Klas Östergren.Vinterns bästa bok — Stephen Farran-Lees samtalsbok Östergren om Östergren penetrerar och undersöker Klas Östergrens utanförskap och litterära position i svenska litterära klimatet. Jag vet ingen författare som varit så generös med sina romaners udda utanförskapsgestalter. Han kan som få svenska giganter skriva utifrån färdigheter som jag knappt kan förstå. Klas Öster5gren tillhör den genration författare som slog igenom på 70-talet med böcker som smakade och luktade storhet. Så den här boken lär mig allt jag vill veta om en författare som jag läste som fjorton årig punkare med brinnande kärlek 1979. Den här boken ges ut på boken gavs ut på Albert Bonniers bokförlag 2007.
  • Jag gillar att unga kvinnliga författare tagit över både tv-seriernas värld och skriver böcker om kvinnor som lever i vårt moderna tidevarv. Snabba kvicka böcker med rappa dialoger som tar oss med in en modern värld där kvinnorna rör sig i ovana eller vana situationer. Romaner med situationskomik som ger livet lite fart och fläkt. Senast i raden av sådana översatta romaner är Jill Smolinskis bok Nästa sak på min lista Prisma-förlag. 34-åriga June Parker möter den unga flickan Marissa på ett viktväktarmöte. June skjutsar Marissa med sin bil men det händer något på vägen, en bilolycka som ändar Marissas liv. Den unga flickan dör ögonblickligen, men hon har en lista hon vill göra innan sin 25-årsdag. 20 saker måste ske och det blir June Parker som tar på sig den uppgiften att se att listan uppfylls. En rolig roman med många bottnar. Den är mångfacetterad, samtidigt den är en modern roman om en modern kvinnans liv. En bok som man bör läsa.
  • Raymond E. Feist fortsätter att ge ut bra fantasyromaner som snabbt översätts på svenska av förlaget B Wahlströms. Den senaste heter Den unge hämnaren — det är en fortsättning på romanserien Skuggornas väktare. Skuggornas väktare är en grupp trollkarlar/kvinnor som bekämpar ondskan i deras rike. Hjälten är den unge Tal som vill hämnas sin hembys förstörelse och han blir en del i väktarnas krigsföring mot ondskan. Fantasy som håller sträck rakt igenom. Del två har nu utkommit på svenska marknaden — Home | The Official Raymond E. Feist Website
  • Politiska böcker som sammankopplar musikens roll i samhällsdebatten har under åren kommit ut. Det har varit överraskande böcker, som lär mig någonting. Henrik Karlssons utsökta genomgång av kompositören Wilhelm Peterson-Bergers musikkritik och den antisemitism gentemot judiska musiker som fanns hos honom. Hatet mot modernismen, framförallt, Bela Bartok, Mahler, Honegger, Schönberg och svenska Moses Pergamente. Det handlar om en man som dyrkade Wagner och Nietzsche men som kom att avsky nazismen. Antisemiten kom att se sitt älskade Tyskland dominera av kulturbarbarer vars ande mördade kulturnationen, Tyskland. Boken heter Det fruktade märket: Wilhelm Peterson-Berger, antisemitismen och antinazismen utgiven på Sekel-Förlag. Musikforksaren Collin Chambers verk Here We Stand: Politics, Performers and Performance. Den tar upp stora personligheter som Charlie Chaplin, Paul Robeson och Isadora Duncan. En bra bok som kopplar ihop konst och politik på ett nytänkande nyväckt sätt. Nick Herns Books är förlaget till den och den kom ut 2006. Den roligaste boken kommer från Nirvanas gamle bassist Krist Novoselic, Of Grunge and Government: Let’s Fix This Broken Democracy RDV Books 2004. Han skriver med sina egna erfarenheter från musikvärlden och försöker göra någonting åt det han ser som det felaktiga inom amerikansk politik. Den här boken har ett intelligent sympatiskt drag vars genomgående tes är att förändring måste ske. En bok som fortfarande är högaktuell inför valet.
  • G. K. Chesterton.H:Ströms förlag gav ut konservative, kristna och ironiska författaren G. K. Chestertons roliga politiska antiimperialistiska roman Notting Hills Napoleon. Den är bland skojigaste du kan läsa. En elegnt smart tidstypisk roman som slog sönder Kiplings reaktionära synsät som England och vita mannens börda i världen. Rasande skicklig bok, om jag får säga det.

Musik

Andre Matos — Time to Be Free

Bauhaus — Go Away White

Beyoncé — Love Letters

Caesars — Strawberry Weed

Counting Crows — Saturday Nights & Sunday Mornings

Disco Not Disco: Postpunk, Electro & Leftfield Disco Classics 1974–1986

Dr. Indies musikmix XII

Håkan Hellström — För sent för Edelweiss

Jim Ford — Point of No Return: Previously Unreleased Masters, a Lost 45 & Rare Demos

Korta musikrecensioner XXXVIII

Mike Oldfield — Music of the Spheres

Millencolin — Machine 15; Floggin Molly — Float & Cursed — III: Architects Of Troubled Sleep

Moby — Last Night & Fuck Buttons — Street Horrrsing

Nick Cave — Dig!!! Lazarus Dig!!!

Pacific — Reveries

Panic at the Disco — Pretty Odd

Portishead — Third

R.E.M. — Accelerate

Rhonda Vincent — Good Thing Going

Sebastian Bach — Angel Down

Snoop Dogg — Ego Trippin’; Rick Ross — Trilla & Fat Joe — The Elephant in the Room

Teddy Pendergrass — Love TKO: The Very Best of Teddy Pendergrass

The B-52’s — Funplex

The Black Crowes — Warpaint

The Black Keys — Attack & Release

The Kills — Midnight Boom

The Raconteurs — Consolers of the Lonely

Van Morrison — Keep It Simple

Willie Nelson — Moment of Forever

Vincent Vincent and The Villains — Gospel Bombs