Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Musik

Andre Matos — Time to Be Free

Andre Matos — Time to Be Free.Andre Matos växte upp i Sao Paolo i Brasilien och lärde sig spela piano vid tio års ålder. Matos har tidigare varit med i band som Viper, Angra och Shaaman.

Matos har även medverkat på skivor med bl.a. Luca Turilli, Rhapsody och även på de två första Avantasia plattorna 2001/2002.

Han lämnade Angra 2001. Han lämnade Shaaman för att satsa på en egen solokarriär och här är första plattan.

Producerad av Sascha Paeth, en gigant inom den här genren, han ligger bakom många plattor som man har legat timtals och lyssnat på, bl.a. skivor med Rhapsody, Edguy, Avantasia, Luca Turilli, Epica, Kamelot, Angra m.fl.

När skivan så sätter igång med öppningsspåret Menuett låter det lite som Ekseption, en grupp som spelade elektriskt uppoppad klassisk musik på sjuttiotalet.

Men när Letting Go drar igång så försvinner alla tvivel. Man märker att Matos i uppbyggnaden av en del av låtarna har hämtat inspiration från de stora klassiska mästarna, Beethoven, Mozart, Vivaldi, Khachaturian m.fl.

Mittpartiet i Rio är rysligt bra, där har Matos lagt in lite sydamerikanska takter.

Sedan ramlar det på med tre fyra utfyllnadslåtar känns det som, tills man kommer fram till titelspåret som är den mest varierande låten på skivan, den innehåller både stycken av ballader, tunga gitarriff och ruggiga gitarrsolon.

A New Moonlight är nio minuter lång och det händer alldeles för lite i låten för att intresset för låten ska dröja kvar, fingrarna vill gärna hitta den där knappen på fjärren som hoppar över resterande delen på låten, det är väl gitarrsolot i slutet som är riktigt bra.

Andre Matos avslutar med en hitbetonad flirt i up tempo, Endeavour, lyssna på den ettriga orgeln c:a två minuter in i låten, lite Jon Lord influerat.

Detta var en glad överraskning, och ett helt O.K debutalbum.

Om skivan hade haft färre utfyllnadsspår så hade betyget blivit bättre.

Skivan får € € €

Musik

Andre Matos — Time to Be Free

Bauhaus — Go Away White

Beyoncé — Love Letters

Caesars — Strawberry Weed

Counting Crows — Saturday Nights & Sunday Mornings

Disco Not Disco: Postpunk, Electro & Leftfield Disco Classics 1974–1986

Dr. Indies musikmix XII

Håkan Hellström — För sent för Edelweiss

Jim Ford — Point of No Return: Previously Unreleased Masters, a Lost 45 & Rare Demos

Korta musikrecensioner XXXVIII

Mike Oldfield — Music of the Spheres

Millencolin — Machine 15; Floggin Molly — Float & Cursed — III: Architects Of Troubled Sleep

Moby — Last Night & Fuck Buttons — Street Horrrsing

Nick Cave — Dig!!! Lazarus Dig!!!

Pacific — Reveries

Panic at the Disco — Pretty Odd

Portishead — Third

R.E.M. — Accelerate

Rhonda Vincent — Good Thing Going

Sebastian Bach — Angel Down

Snoop Dogg — Ego Trippin’; Rick Ross — Trilla & Fat Joe — The Elephant in the Room

Teddy Pendergrass — Love TKO: The Very Best of Teddy Pendergrass

The B-52’s — Funplex

The Black Crowes — Warpaint

The Black Keys — Attack & Release

The Kills — Midnight Boom

The Raconteurs — Consolers of the Lonely

Van Morrison — Keep It Simple

Willie Nelson — Moment of Forever

Vincent Vincent and The Villains — Gospel Bombs