Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Plastig soul

Beyoncé — Love Letters

Beyoncé.Ledsen att säga det men jag känner att dagens r&b-scen är väldigt trist att lyssna på, den har samma monotona beats från Timbaland, och den där jäkla hip hopen som stör dagens soulmusik. Det är därför roligare med den neosoul som alltmera tagit form och lyckats föryngra musiken på ett helt annat sätt. Men så kommer forna Destinys Childs sångerska Beyoncé ut med sin nya skiva Love Letters som tyvärr faller i alla dessa moderna r&b-fällor med en sorts abc-bok över hur modern soul skall låta. En tråkig form med lite lagom sexiga vågskvalp som skall svepa över oss män. Men ändå tycks den här scenen vara till för unga kvinnor med tanke på vad texterna oftast handlar om. Sex, relationer, män, svek och krossade hjärtan. Men samtidigt vill Beyoncé även vädja till dans golvens mönster genom att se till att beatsen skall locka oss till tankens fysiska och psykiska dansgolv.

Men problemet är att jag redan hade tröttnat på alla hennes låtar som låter likadant och har tomma fraser som genomgående tema. Det gör att skivan nästan död för min del.

Jag önskar verkligen att Beyoncé skulle vara mera vågat i arrangemangen men producenten väljer den fegaste utvägen och tryggaste lösningarna istället för dom som skall vidareutveckla musiken. Musiken får en mjuk feminin inramning, fast även när musiken vill vara tuff, blir den fantasilös och väger för lätt för att bli kraftfull.

Men visst kan jag finna ett par låtar som vågar åtminstone sticka ut lite mera en aning. Snart återkommer Beyoncé hela tiden till samma refränger och samma malande tomma beats som borde pensionera sig någon gång ändå.

Hallå. Kom igen nu då. Släpp loss musiken ordentligt.

Men Beyoncé kommer aldrig ut ur hitskolans rektorers våld som har bestämd sig för att det skall låta likadant, då som nu och i den avlägsna framtiden för alltid. Släpp Beoyncé fri det är vår och bojkotta dåraktiga fega skivbolag.

Musik

Andre Matos — Time to Be Free

Bauhaus — Go Away White

Beyoncé — Love Letters

Caesars — Strawberry Weed

Counting Crows — Saturday Nights & Sunday Mornings

Disco Not Disco: Postpunk, Electro & Leftfield Disco Classics 1974–1986

Dr. Indies musikmix XII

Håkan Hellström — För sent för Edelweiss

Jim Ford — Point of No Return: Previously Unreleased Masters, a Lost 45 & Rare Demos

Korta musikrecensioner XXXVIII

Mike Oldfield — Music of the Spheres

Millencolin — Machine 15; Floggin Molly — Float & Cursed — III: Architects Of Troubled Sleep

Moby — Last Night & Fuck Buttons — Street Horrrsing

Nick Cave — Dig!!! Lazarus Dig!!!

Pacific — Reveries

Panic at the Disco — Pretty Odd

Portishead — Third

R.E.M. — Accelerate

Rhonda Vincent — Good Thing Going

Sebastian Bach — Angel Down

Snoop Dogg — Ego Trippin’; Rick Ross — Trilla & Fat Joe — The Elephant in the Room

Teddy Pendergrass — Love TKO: The Very Best of Teddy Pendergrass

The B-52’s — Funplex

The Black Crowes — Warpaint

The Black Keys — Attack & Release

The Kills — Midnight Boom

The Raconteurs — Consolers of the Lonely

Van Morrison — Keep It Simple

Willie Nelson — Moment of Forever

Vincent Vincent and The Villains — Gospel Bombs