Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Punk

Millencolin — Machine 15

Floggin Molly — Float

Cursed — III: Architects Of Troubled Sleep

Ha, säger Dr. Indie punken levererar musik 2008 och medan jag skriver ned detta påstående, så fortsätter punken att sätta sin själ på spel för att kunna ge världens politiker på käften. Men det finns moln på glädjens himmel, allting som ges ut på punkfronten kan vara tvivelaktigt eller rent av pinsamt. Det gäller inte de här tre skivorna som nyligen kommit ut.

Millencolin är Sveriges mest spelade punkakt utanför Sveriges gränser och fortsätter att skapa publicitet för sin sak. Men jag har svårt för Millencolins musik på grund av att den är för monoton och upprepar samma stil, på skiva efter skiva. Den nya är fartig men lider av samma problem igen — musiken griper inte tag i mig som lyssnare, den lyckas heller inte övertyga att den har potentiell slagstyrka. Men jag gissar att jag är ganska ensam om att kritisera Millencolins musik för stelbent i formen. Jag saknar energin i deras engagemang. Visst låter Millencolin väldigt mycket med sina tuffa gitarriffen, sången borde vara mera explosivare i uttryckssättet precis som dun tänker dig Sex Pistols i sina största stunder på 70-talet. Men istället blir det punk som vandrar, lunkar på i samma meningslösa stigar som Millencolin gjort de senaste 10 åren, utan något nytt roligt inslag som piffar upp musiken.

Floggin Molly.Floggin Molly däremot skramlar vidare med sina irländska folkpunklåtar utan att bli upprepningsbara på ett negativt sätt. Dom är ett amerikanskt band som odlar kärleken till Irland precis som Dropkicks Murphys, och genom sin genuina kärlek till Irland spelar man galant snabb bra punkmusik med Irlands folkmusik som en säker grund. Det är sådant som gör Floggin Molly till ett bra band som gör superbra punk.

Cursed kommer från Canada och spelar en långsam metallisk hardcoremusik som gör sig bra på skiva. Jag har aldrig hört talas om bandet i fråga förrän nyligen. Detta är den första skiva som jag upptäckte från gruppen och den är riktigt bra. Så därför blir det en spännande skiva som tar tag i en värld av mörker. Ytterliggare en bra stark skiva.

Musik

Andre Matos — Time to Be Free

Bauhaus — Go Away White

Beyoncé — Love Letters

Caesars — Strawberry Weed

Counting Crows — Saturday Nights & Sunday Mornings

Disco Not Disco: Postpunk, Electro & Leftfield Disco Classics 1974–1986

Dr. Indies musikmix XII

Håkan Hellström — För sent för Edelweiss

Jim Ford — Point of No Return: Previously Unreleased Masters, a Lost 45 & Rare Demos

Korta musikrecensioner XXXVIII

Mike Oldfield — Music of the Spheres

Millencolin — Machine 15; Floggin Molly — Float & Cursed — III: Architects Of Troubled Sleep

Moby — Last Night & Fuck Buttons — Street Horrrsing

Nick Cave — Dig!!! Lazarus Dig!!!

Pacific — Reveries

Panic at the Disco — Pretty Odd

Portishead — Third

R.E.M. — Accelerate

Rhonda Vincent — Good Thing Going

Sebastian Bach — Angel Down

Snoop Dogg — Ego Trippin’; Rick Ross — Trilla & Fat Joe — The Elephant in the Room

Teddy Pendergrass — Love TKO: The Very Best of Teddy Pendergrass

The B-52’s — Funplex

The Black Crowes — Warpaint

The Black Keys — Attack & Release

The Kills — Midnight Boom

The Raconteurs — Consolers of the Lonely

Van Morrison — Keep It Simple

Willie Nelson — Moment of Forever

Vincent Vincent and The Villains — Gospel Bombs