Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Techno

Moby — Last Night

Fuck Buttons — Street Horrrsing

Moby — Last Night.Moby och jag, Dr. Indie är födda 1965 och Moby har jag lyssnat på sedan hans debutskiva 1992. Under 90-talet dansade jag åtskilligt till hans musik, men den festen tog slut i 90-talets övergång till 2000-talet. Moby har gjort underliga trista skivor som varken har varit spännande att upptäcka, mest har han sysslat med förutsägbara skivor under flertalet år. När hans nya landar hos mig så blir det återigen trista technolåtar som mest andas suckande uppgivenhet. Musiken flyter obesvärad vidare mot ett vakuum — ett osensibelt antagande av att Moby tappat orienteringen av vad han söker i sin musik. Det saknas mycket i det han vill frambringa till världen, det som i ljuset skall få sin förklaring, musik som förlorad sin själ har verkligen blivit kall techno. Moby påminner starkt i denna fråga om engelska Fuck Buttons besvärliga situation när det släpper sitt debutalbum.

Fuck Buttons — Street Horrrsing.Andrew Hung och Benjamin John Power har gjort nio låtar som har alltifrån 7 minuter till 10 minuter långa låtar. Men det är bara det att musiken är bedövande monoton och dödlig tråkig musik att lyssna under en lång tid. Fuck Buttons spelar experimentell indietechno man gärna vill slippa lyssna på en längre tid. Det är synd att både Moby och Fuck Buttons tappar gnistan och man slås av hur enträget envist man håller sig kvar till den här sidan av stelbent puritansk flora av indievärlden.

Fuck Buttons orkar knappt intressera mig för någon längre stund. Det är för mycket elektronisk svagt strukturerad ljudväggar för att man skall tycka att det är värd besväret att slösa tid på Fuck Buttons musik. Det gäller även Moby som stagnerar i technovärlden så som den var för 10 år sedan. Tom tanke tänks fel av Moby. Lägg av att spela, Moby.

Musik

Andre Matos — Time to Be Free

Bauhaus — Go Away White

Beyoncé — Love Letters

Caesars — Strawberry Weed

Counting Crows — Saturday Nights & Sunday Mornings

Disco Not Disco: Postpunk, Electro & Leftfield Disco Classics 1974–1986

Dr. Indies musikmix XII

Håkan Hellström — För sent för Edelweiss

Jim Ford — Point of No Return: Previously Unreleased Masters, a Lost 45 & Rare Demos

Korta musikrecensioner XXXVIII

Mike Oldfield — Music of the Spheres

Millencolin — Machine 15; Floggin Molly — Float & Cursed — III: Architects Of Troubled Sleep

Moby — Last Night & Fuck Buttons — Street Horrrsing

Nick Cave — Dig!!! Lazarus Dig!!!

Pacific — Reveries

Panic at the Disco — Pretty Odd

Portishead — Third

R.E.M. — Accelerate

Rhonda Vincent — Good Thing Going

Sebastian Bach — Angel Down

Snoop Dogg — Ego Trippin’; Rick Ross — Trilla & Fat Joe — The Elephant in the Room

Teddy Pendergrass — Love TKO: The Very Best of Teddy Pendergrass

The B-52’s — Funplex

The Black Crowes — Warpaint

The Black Keys — Attack & Release

The Kills — Midnight Boom

The Raconteurs — Consolers of the Lonely

Van Morrison — Keep It Simple

Willie Nelson — Moment of Forever

Vincent Vincent and The Villains — Gospel Bombs