Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Musikdvd

David Byrne — Live at Union Chapel London 2004

David Byrne — Live at Union Chapel London.Under sitt artistskap har David Byrne blivit fascinerad av världsmusiken precis som Peter Gabriel och Paul Simon tog sig an den globala musikkulturen. Men David Byrne hade ett intellektuellt temperament som gav hans musik nyare dimensioner. I Talking Heads hade karibisk musik och svart funk tagit form i vissa av de låtar advid Byrne skrev under den här tiden. Bland det sista David Byrne gjorde med Talking Heads var att skriva musiken och historien till filmen True Story. Filmen är vardaglig trevlig film om en liten märklig eller alltför vanlig amerikansk småstad. Musiken är magnifik och historien gillade jag när den kom på biografen. Sedan dess har David Byrne släppt musik för teatern och världsmusikskivor som jag inte alltför ofta spelade hemma på stereon.

David Byrne.Jag föll aldrig riktigt för den delen i David Byrnes musikaliska värld. Utan jag älskade de funkiga spår som fanns på Talking Heads musik. Men när man sammanfattar David Byrnes karriär så kan man lugnt se den här dvd-skivan som gör bra ifrån sig och utveckla konceptet Byrne till en mix av intellektualism och bra arrangemang när musiken fyller snyggt hans sånger. Det är nästan en perfekt dvd med hans främsta egna låtar eller några fina tolkningar som förändrar mitt sätt att lyssna och uppleva viss form av musik. Jag tar med mig hans musikaliska visdom och lever vidare med en artist som verkligen har en förmåga att vilja skapa en musik som känns verklig och äkta.

En bra tv-kväll borde kunna börja med David Byrne, i alla fall så började jag min dag med en kultiverad konsert.

Musik

Andre Matos — Time to Be Free

Bauhaus — Go Away White

Beyoncé — Love Letters

Caesars — Strawberry Weed

Counting Crows — Saturday Nights & Sunday Mornings

Disco Not Disco: Postpunk, Electro & Leftfield Disco Classics 1974–1986

Dr. Indies musikmix XII

Håkan Hellström — För sent för Edelweiss

Jim Ford — Point of No Return: Previously Unreleased Masters, a Lost 45 & Rare Demos

Korta musikrecensioner XXXVIII

Mike Oldfield — Music of the Spheres

Millencolin — Machine 15; Floggin Molly — Float & Cursed — III: Architects Of Troubled Sleep

Moby — Last Night & Fuck Buttons — Street Horrrsing

Nick Cave — Dig!!! Lazarus Dig!!!

Pacific — Reveries

Panic at the Disco — Pretty Odd

Portishead — Third

R.E.M. — Accelerate

Rhonda Vincent — Good Thing Going

Sebastian Bach — Angel Down

Snoop Dogg — Ego Trippin’; Rick Ross — Trilla & Fat Joe — The Elephant in the Room

Teddy Pendergrass — Love TKO: The Very Best of Teddy Pendergrass

The B-52’s — Funplex

The Black Crowes — Warpaint

The Black Keys — Attack & Release

The Kills — Midnight Boom

The Raconteurs — Consolers of the Lonely

Van Morrison — Keep It Simple

Willie Nelson — Moment of Forever

Vincent Vincent and The Villains — Gospel Bombs