Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Svensk syntpop

Pacific — Reveries

Pacific — Reveries.Man har länge i popteoretiska sammanhang dissekerat begreppet om den perfekta poplåten väldigt länge. Men man har väl förmodligen inte lyckats reda ut det hela på grund av de för många åsikterna om den perfekta poplåten. Men popmusiken kan vi bära med os hela livet och minnas den där låten som vi gärna glömde bort för att återminnas den många år senare. Det är dessa minnen av popmusiken som är den relevanta delen av våra liv. Vi är många som minns den första kyssen till en viss speciell sång, liksom första flick/pojkvännen som förknippas med en popsång. Javisst livet kan bära med sig många sådana minnen. Det är sant. Men så kommer det alltid att vara. Svenska duon Pacific släpper en veritabel popbomb med sin första skiva. Den har verkligen starka och bra popsånger som dessutom är läckert syntbaserat delikat fint placerat mitt i den svenska verkligheten 2008. Det är en av årets finaste svenska små skivor som klarar av att ha arrangemang som är perfekta och små lyriska saftiga textsjok som borde göra oss alla avundsjuka. Året kan inte börja bättre med sådana svenska hopp. Det är lite luftig disco och syntpop av klassiskt märke och det är sådant som gör världen behagligare för oss lyssnare av den bästa popmusik som världen kan få höra. Jag kan inte tänka mig bättre pop för dessa stunder man vill komma ihåg. Att sitta ned med den där perfekta kvinnan som du vill erövra i dina sinnen. Göteborgs finest är i mitt liv svenska duon Pacific och deras briljanta mjuka album som har samma ton och färg likt franska Phoenix eller Justice, när dessa band är som bäst. Jag skall nu gå ned mig i träsket för att lyftas upp av Pacifics främsta egenskaper, pop för våren.

Musik

Andre Matos — Time to Be Free

Bauhaus — Go Away White

Beyoncé — Love Letters

Caesars — Strawberry Weed

Counting Crows — Saturday Nights & Sunday Mornings

Disco Not Disco: Postpunk, Electro & Leftfield Disco Classics 1974–1986

Dr. Indies musikmix XII

Håkan Hellström — För sent för Edelweiss

Jim Ford — Point of No Return: Previously Unreleased Masters, a Lost 45 & Rare Demos

Korta musikrecensioner XXXVIII

Mike Oldfield — Music of the Spheres

Millencolin — Machine 15; Floggin Molly — Float & Cursed — III: Architects Of Troubled Sleep

Moby — Last Night & Fuck Buttons — Street Horrrsing

Nick Cave — Dig!!! Lazarus Dig!!!

Pacific — Reveries

Panic at the Disco — Pretty Odd

Portishead — Third

R.E.M. — Accelerate

Rhonda Vincent — Good Thing Going

Sebastian Bach — Angel Down

Snoop Dogg — Ego Trippin’; Rick Ross — Trilla & Fat Joe — The Elephant in the Room

Teddy Pendergrass — Love TKO: The Very Best of Teddy Pendergrass

The B-52’s — Funplex

The Black Crowes — Warpaint

The Black Keys — Attack & Release

The Kills — Midnight Boom

The Raconteurs — Consolers of the Lonely

Van Morrison — Keep It Simple

Willie Nelson — Moment of Forever

Vincent Vincent and The Villains — Gospel Bombs