Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Rock

R.E.M. — Accelerate

R.E.M. — Accelerate.Kanonbra rock och exakt så som jag har längtat att R.E.M. skall låta igen. På sin skiva Monster ville de göra ren rock som talar till hjärtat, underlivet och hjärnan. Nu har dom verkligen lyckat med sin idé. Den här skivan är verkligen tillbaka till sin start inom undergroundrockens värld. Då måste jag påpeka att det är de tidiga albumen som jag köpte på import i början av 80-talet vi talar om. Murmur, Green eller Fables of the Reconstruction vars hårda men ändå sköna vibbar som tilltalade mig under min strävan att finna nyare och roligare musik i 80-talets musikindustri. R.E.M. var det mest spännande som började röra på sig i en värld där även Sonic Youth träffade mig som en blixt från klar underjordisk rockvärld.

Hårsprayrocken dominerade och vi övriga led av detta lapptäcke av dålig smak. Då var band som tidiga R.E.M., stunden som på allvar räddade rocken.

R.E.M. blev megastora då deras mästerverk Automatic for People tog dom från indievärlden till de stora arenorna runtomkring i världen. Då blev det ett band som alla räknade med.

Michael Stipe (1960) har en väldig intressant röst som kännetecknar R.E.M.:s sound, Peter Buck (1956) skriver låtar och har ett drivande gitarrspel. Det hela är en bra kombination som utgörs av allt R.E.M. står för i musikalisk hänseende.

Nya skivan är rak renodlad rock n roll som genomströmmar alltet som man hör. Rockmusik med taggiga gitarrflöden, garagerock-betonade klanger, samt bistra texter från R.E.M., som inget hellre vill vårda den klassiska rockmusik som var och är deras adelsmärke.

Bästa låtarna som frånskiljer R.E.M. från tramset i musikens landskap har gruppen verkligen presterad vid detta tillfälle. Jag är bunden vid deras själ och numera känns livet mycket bättre när R.E.M. rockar loss igen.

Musik

Andre Matos — Time to Be Free

Bauhaus — Go Away White

Beyoncé — Love Letters

Caesars — Strawberry Weed

Counting Crows — Saturday Nights & Sunday Mornings

Disco Not Disco: Postpunk, Electro & Leftfield Disco Classics 1974–1986

Dr. Indies musikmix XII

Håkan Hellström — För sent för Edelweiss

Jim Ford — Point of No Return: Previously Unreleased Masters, a Lost 45 & Rare Demos

Korta musikrecensioner XXXVIII

Mike Oldfield — Music of the Spheres

Millencolin — Machine 15; Floggin Molly — Float & Cursed — III: Architects Of Troubled Sleep

Moby — Last Night & Fuck Buttons — Street Horrrsing

Nick Cave — Dig!!! Lazarus Dig!!!

Pacific — Reveries

Panic at the Disco — Pretty Odd

Portishead — Third

R.E.M. — Accelerate

Rhonda Vincent — Good Thing Going

Sebastian Bach — Angel Down

Snoop Dogg — Ego Trippin’; Rick Ross — Trilla & Fat Joe — The Elephant in the Room

Teddy Pendergrass — Love TKO: The Very Best of Teddy Pendergrass

The B-52’s — Funplex

The Black Crowes — Warpaint

The Black Keys — Attack & Release

The Kills — Midnight Boom

The Raconteurs — Consolers of the Lonely

Van Morrison — Keep It Simple

Willie Nelson — Moment of Forever

Vincent Vincent and The Villains — Gospel Bombs