Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Retro

Billy Squier — 16 Strokes: The Best of Billy Squier 1985

Billy Squier — 16 Strokes: The Best of Billy Squier.En av de få hårdrockshjältar från 80-talet som alla verkar ha glömt bort trots att han slog igenom ordentligt först just under 80-talet med sin perfekta hårdrockshit The Stroke omkring 1981. Jag älskade verkligen den låten trots att jag egentligen var punkare och gav mitt liv åt syntpopen, gothrocken, new vawe, postpunk och dansmusiken så kom Billy Squier ut med sina låtar och jag var fast i hans värld under en viss period. Observera att under den här tiden hängav jag mig knappast åt hårdrocken, den var snarare fienden på andra sidan som var ful, ointressant och dålig. Det var så jag såg på hårdrockens utveckling under 80-talet. Men det var ändå några band som smög sig in i min musikvärd och blev godkända även hos mig, grupper som Thin Lizzy, Reo Speedwagoon, Motörhead, Meatloaf och Billy Squier, trots att han kanske var inte är lika stort namn som just de nämnda storheterna. Men det var hans album som jag tog till mig med hela mitt hjärta.

Så hände det sig att jag 25 år senare återupptäcker Billy Squier igen med hjälp av ett samlingsalbum som jag hade i min skivsamling men som jag hade fullständigt glömt bort att jag hade detta best of album överhuvudtaget.

Billy Squier.Storheten i hans musik låg i den melodiska känslan han hade i sin musik. An fick ihop det med sång, komp och en bra hitkänsla inför vad som verkligen kunde slå ute i vida världen.

Billy Squier upptäcktes av självaste Eric Clapton under 60-talets slut och med hans hjälp fick Billy Squier fart på sin karriär.

Han spelade även med mindre kända band som jag inte hört talas om eller vars musik jag aldrig hört spelas någon gång, Piper, Sidewinder, Magic Terry And The Universe och gruppen Kicks tillsammans med New York Dolls framtida partner Jerry Nolan.

Det var tiden innan hans egna riktiga genombrott som stor rockstjärna under en kort period på 80-talet. I dag anses han vara passé men inte hos mig. Jag minns hans musik fortfarande.

Musik

Andre Matos — Time to Be Free

Bauhaus — Go Away White

Beyoncé — Love Letters

Caesars — Strawberry Weed

Counting Crows — Saturday Nights & Sunday Mornings

Disco Not Disco: Postpunk, Electro & Leftfield Disco Classics 1974–1986

Dr. Indies musikmix XII

Håkan Hellström — För sent för Edelweiss

Jim Ford — Point of No Return: Previously Unreleased Masters, a Lost 45 & Rare Demos

Korta musikrecensioner XXXVIII

Mike Oldfield — Music of the Spheres

Millencolin — Machine 15; Floggin Molly — Float & Cursed — III: Architects Of Troubled Sleep

Moby — Last Night & Fuck Buttons — Street Horrrsing

Nick Cave — Dig!!! Lazarus Dig!!!

Pacific — Reveries

Panic at the Disco — Pretty Odd

Portishead — Third

R.E.M. — Accelerate

Rhonda Vincent — Good Thing Going

Sebastian Bach — Angel Down

Snoop Dogg — Ego Trippin’; Rick Ross — Trilla & Fat Joe — The Elephant in the Room

Teddy Pendergrass — Love TKO: The Very Best of Teddy Pendergrass

The B-52’s — Funplex

The Black Crowes — Warpaint

The Black Keys — Attack & Release

The Kills — Midnight Boom

The Raconteurs — Consolers of the Lonely

Van Morrison — Keep It Simple

Willie Nelson — Moment of Forever

Vincent Vincent and The Villains — Gospel Bombs