Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Retro

Hoola Bandoola Band — På väg 1974 CD-utgåva 1994

Ulf Dageby — 18 sånger: En samling 2002

Hoola Bandoola Band — På väg.Tja, vad säger man eller skriver man om när det gäller två proggghältar från det omtalade eller omsusade 70-talet. För det första var Hoola Bandoola Band det mest kommersiella av alla proggband men också det mest genommusikaliska band vid sidan av Nationalteatern, utan att tveka kan jag nog tillägga detta faktum. Deras skiva På väg är en milstolpe och flaggskepp för proggens 70-tal och innehåller flera av den tidens bästa sånger.

Jag tänker på den klassiska fantastiska sången Jakten på Dalai Lama Det är en lång poetisk sång om de fattiga människors villkor i världen, men som fortfarande är giltig på grund av att fattigdomen har inte reduceras så som de fåniga nyliberalerna brukar hävda. Hoola Bandoola Band hade två skickliga låtskrivare i både Björn Afzelius och Mikael Wiehe.

En annan stor sång är den allvarligt ironiska Danslåt för yttrandefriheten vars budskap är en solidaritet och att slåss för dom som ingen frihet har.

Själva skivan är ett fynd om man älskar god socialistisk rock från det mytomspunna 70-talet.

Ulf Dageby — 18 sånger: En samling.Ulf Dageby undrar varför hans egna sånger aldrig blev till några större hits i Sverige såsom hans låtar i Nationalteatern blev för en generation i Sverige.

Jag tror att det beror på att Nationalteatern var ett kollektiv av bra musiker som samarbetade om pjäser och låtar som förenade vass politisk och social kritik mot samhället precis som Mörbyligan kunde göra på sitt sätt. Ulf Dagebys sololåtar har det problemet att de aldrig var några riktigt fulländade låtar. Hans arrangemang och ljudbilder var hemska 80-tals fläskiga arenarocklåtar. Den ljudbilden stör mig nu som då alltför mycket. Det var bara en låt som jag tyckte om med Ulf Dageby En dag på sjön.

Den låten var en smärre trivsam hit. Köpte den bara på singel när hans låt kom ut. Men när jag lyssnar igenom hans samling låtar så duger dom bara inte längre. Så kan det gå.

Musik

Andre Matos — Time to Be Free

Bauhaus — Go Away White

Beyoncé — Love Letters

Caesars — Strawberry Weed

Counting Crows — Saturday Nights & Sunday Mornings

Disco Not Disco: Postpunk, Electro & Leftfield Disco Classics 1974–1986

Dr. Indies musikmix XII

Håkan Hellström — För sent för Edelweiss

Jim Ford — Point of No Return: Previously Unreleased Masters, a Lost 45 & Rare Demos

Korta musikrecensioner XXXVIII

Mike Oldfield — Music of the Spheres

Millencolin — Machine 15; Floggin Molly — Float & Cursed — III: Architects Of Troubled Sleep

Moby — Last Night & Fuck Buttons — Street Horrrsing

Nick Cave — Dig!!! Lazarus Dig!!!

Pacific — Reveries

Panic at the Disco — Pretty Odd

Portishead — Third

R.E.M. — Accelerate

Rhonda Vincent — Good Thing Going

Sebastian Bach — Angel Down

Snoop Dogg — Ego Trippin’; Rick Ross — Trilla & Fat Joe — The Elephant in the Room

Teddy Pendergrass — Love TKO: The Very Best of Teddy Pendergrass

The B-52’s — Funplex

The Black Crowes — Warpaint

The Black Keys — Attack & Release

The Kills — Midnight Boom

The Raconteurs — Consolers of the Lonely

Van Morrison — Keep It Simple

Willie Nelson — Moment of Forever

Vincent Vincent and The Villains — Gospel Bombs