Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Hip hop

Snoop Dogg — Ego Trippin’

Rick Ross — Trilla

Fat Joe — The Elephant in the Room

Snoop Dogg — Ego Trippin’.Jag är inte så imponerad av den trion hip hopplattor för att alla tre är stundtals tjatiga och blir alltför långa med för många sånger som slår åt alla håll samtidigt. Jag har tröttnat på låtsassocial rap. Snoop Dogg har bara en cool cover på Prince gamla band The Times låt Cool och den däremot är riktigt häftigt. Men annars så blir det billiga effekter och lyxiga rappartier på samma gång men som också signalerar att hip hopen och r & n-scenen börjar bli tröttsamma plågor. Snoop Dogg gör ingenting för att förändra mitt intryck av hans alltför långa platta skall bli roligare.

Rick Ross — Trilla.Rick Ross som jag faktiskt tyckte om förra gången misslyckats helt trots att han gör det mesta själv och har Def Jam bakom sig, får skivan ändå negativ respons av mig. Tyvärr får jag väl tillägga men avsaknaden av bra låtar, trista repliker och kvävande rap med fantasilösheten som motorn i det hela, förlorar alltför mycket på att Rick Ross inte kan förväntas ta oss till himlen ännu en gång, som han lyckades med förra gången då jag föll stenhårt för hans rap. Men som sagt blir det inte något av det alls detta tillfälle.

Fat Joe — The Elephant in the Room.Fat Joe är en tung man som begriper sig på att driva lite med sig själv i valet av artistnamn. Det tyder på självrespekt och tillförsikt av att hans karriär ändå kan fungera. Men hans skiva är bitter och har noll respons på låtar med någon större vikt av kvalitet, utan härmed så kan man säga att skivan är mest utfyllnad för tomma idéer som saknade substans. Fat Joe är trött rapare med brist på bra musik. Sådant håller inte hos mig. Jag är trött på hip hop numera.

Musik

Andre Matos — Time to Be Free

Bauhaus — Go Away White

Beyoncé — Love Letters

Caesars — Strawberry Weed

Counting Crows — Saturday Nights & Sunday Mornings

Disco Not Disco: Postpunk, Electro & Leftfield Disco Classics 1974–1986

Dr. Indies musikmix XII

Håkan Hellström — För sent för Edelweiss

Jim Ford — Point of No Return: Previously Unreleased Masters, a Lost 45 & Rare Demos

Korta musikrecensioner XXXVIII

Mike Oldfield — Music of the Spheres

Millencolin — Machine 15; Floggin Molly — Float & Cursed — III: Architects Of Troubled Sleep

Moby — Last Night & Fuck Buttons — Street Horrrsing

Nick Cave — Dig!!! Lazarus Dig!!!

Pacific — Reveries

Panic at the Disco — Pretty Odd

Portishead — Third

R.E.M. — Accelerate

Rhonda Vincent — Good Thing Going

Sebastian Bach — Angel Down

Snoop Dogg — Ego Trippin’; Rick Ross — Trilla & Fat Joe — The Elephant in the Room

Teddy Pendergrass — Love TKO: The Very Best of Teddy Pendergrass

The B-52’s — Funplex

The Black Crowes — Warpaint

The Black Keys — Attack & Release

The Kills — Midnight Boom

The Raconteurs — Consolers of the Lonely

Van Morrison — Keep It Simple

Willie Nelson — Moment of Forever

Vincent Vincent and The Villains — Gospel Bombs